Mitt i värsta vinterkylan blir vi åter påminda om det hot som redan fått isbjörnar att tappa fotfästet och dessutom dränker de söderhavs attoller som inte amerikanarna och fransmännen lyckades atombomba sönder under gladare tider än de nuvarande.
Klimathotet är över oss och bäva månde de lyxkonsumenter som glatt inhandlar alla de varor som formligen sköljer över oss från tidigare lågproducerande länder som Kina och Indien där de smutsiga fabrikerna nu går på högvarv dygnen runt.
Tillväxten i utvecklingsländerna har hela tiden setts som något positivt precis som det varit gällande vår egen plats på jorden, men med all produktion ökar vi också klimatförändringarna.
Kanske var bankkrisen rent av något bra ur klimathänseende?
Konsumtionen sjönk, och i vårt eget land som (trots vad Anders Borg försöker påskina) var ett av de hårdast drabbade i hela Europa med en bruttonationalprodukt som sjönk med hela sju procent kunde man tycka att det ur klimatsynpunkt var något bra...eller?
Tyvärr är det så att klimathotet är en reell företeelse och det som inte går bra för Sverige, där vi faktiskt ligger i framkant vad gäller utvecklingen av nya energisnåla tillverkningsprocesser och överhuvudtaget renare produktion i stället gynnar (smutsiga) utvecklingsländer som Kina.
Så hur skall man bära sig åt för att stoppa den utveckling som förr eller senare kommer att leda oss alla över en avgrund?
Det är naturligtvis förmätet att tänka sig att de länder som numera börjat ta sig för allt mer av världsekonomin skulle backa och återgå till det jordbrukssamhälle som vi själva lämnade för hundra år sedan.
Men faktum är att med ökat välstånd växer också populationen.
Det blir fler människor som konsumerar och det krävs större arealer för att odla spannmål, med detta tillkommer också ofantliga mängder nötkreatur som förutom att kräva betesmark också släpper ut metangas.
Hamburgerkedjor som McDonald's försöker visa sig på styva linan när det gäller olika sociala aktiviteter, men ur rent klimatmässig synpunkt är de inte något annat än miljöterrorister.
Vi har dock fått lära oss (inte minst i det moderata samhället) att produktion och konsumtion är något bra.
Ekonomisk tillväxt till varje pris kanske ändå måste omprövas - inte i framtiden utan nu med det samma.
Det finns en teori eller möjligtvis mest en förhoppning hos de rikare länderna med USA i spetsen som säger att kapitalismen kommer att lösa problemet av sig självt.
Det vill säga: med ökad produktion följer också tekniska framsteg som en del av en naturlig cykel och slutligen kommer därmed också klimathotet att avvärjas.
En variant på detta är trenden med eldrivna bilar som i och för sig inte utvecklats speciellt mycket sedan nittonhundratiotalet då en stor del av vagnsparken var just elektrifierad.
Ett bättre exempel är kanske bränslecellen där vi i Sverige stolt kan slå oss för bröstet då utvecklingen ligger mycket långt framme.
Men eldrift alltså.
Tyvärr lär det inte räcka med det även om det är ett bra incitament.
Världspopulation växer i alla fall för att till sist nå obegripliga siffror och när så skett har vi redan fått uppleva början till slutet på den stora katastrofen.
Vid det laget, inom inte allt för många år kommer vi att få lära oss begreppet klimatflykting.
Människor från främst medelhavsområdet kommer att fly till Sverige och efter att ha varit en befolkning på nio miljoner kanske vi är tretton eller fjorton.
Framtiden ser alltså mörk ut och som alltid är det de fattiga som drabbas hårdast.
Människor som samlat pengar i ladorna är naturligtvis de som klarar sig bäst och ser man till trenden i världen och inte minst i Sverige omfördelas välståndet så att kanske nittio procent av alla tillgångar ägs av en procent av befolkningen.
Detta är en realitet och sker bakom ryggen på de som fått sina skatter sänkta och därför anser sig så gynnade av moderaterna att de nuförtiden inte kan tänka sig något annat parti.
En del människor är alltså bättre rustade för de strukturella skillnader som kommer att ske på grund av klimatförändringarna.
Det ironiska är att det är just dessa imbeciller som också är mest motsträviga när det gäller de förändringar som snarare förr än senare kommer att bli nödvändiga.
Vi har som sagt var sett början på något som ständigt kommer att vara närvarande i vår framtid.
Vad man inte talar så mycket om är utsläppen av metangas.
Jag har tidigare nämnt att stora boskapspopulationer helt enkelt skiter ut gasen i sådana mängder att det påverkar miljön.
Det värsta hotet kommer dock från de smältande ismassorna där ofantliga mängder gas frigörs och vill det sig riktigt illa börjar också havsbottnarna släppa ifrån sig större mängder av den för vår överlevnad livsfarliga gasen.
När så sker är det som att sätta en sten i rullning; det ena påverkar det andra och till sist befinner vi oss mitt i en riktigt obehaglig situation.
Problemen ter sig olösliga och för den vanliga medborgaren som inte doktorerat i biologisk mångfald eller klimatforskning går det rakt över huvudet.
Man kan inte tänka sig att de scenarier som framställs någonsin skulle kunna bli verklighet, ändå befinner vi oss mitt i det.
Detta är premisserna för vår tillvaro och även om delar av utvecklingen beror på någon naturens nyck likt de tidigare klimatförändringar som skett genom historien har vi ändå ställt in siktet på kollektivt självmord genom oförmågan att anpassa oss till de tider som kommer.
Produktion och överkonsumtion är inte något bra så länge som fabriker inte är utsläppsfria, energin ren och konsumtionen hundra procent återvinningsbar.
De liberala teorierna fungerar inte längre och kanske är det så att girigheten till sist blir avgörande när det gäller vår överlevnad här på jorden.
SvD
