Thursday, January 7, 2010

Tacka svenska facket om den omöjliga affären går hem

Saab ligger i förhandlingar med Brasilien om att få sälja trettiosex stridsflygplan och möjligheten är faktiskt ganska stor att affären blir av trots att fransmännen med all tydlighet visat att det ligger i det sydamerikanska landets eget intresse att handla Rafaelplan.

Jas-Gripen är ett av tre plan som grundligt testats, och efter vad som framkommit är den brasilianska militären omåttligt förtjust i svenskarnas plan, vilket är hälften så dyrt och kostar mindre per flygtimme än det franska.

Uppenbarligen känner fransmännen sig - trots tidigare förbindliga Sarkozynska presidentkramar fransmän och brasilianare emellan - aningen stressade då deras försvarsminister presterar mindre genomarbetade uttalanden där han jämför frankrikes plan med italienska supersportbilar samtidigt som han benämner de svenska som tråkiga familjebilar.
I samma andemening påstår han dessutom med sedvanligt skarpt franskt intellekt att svenskarnas plan inte kan flyga och att det bara existerar på Saabs utvecklingsavdelning.
Just det påståendet är kanske lätt att motbevisa.

I Sverige borde vi ha lätt för att skratta åt sådana uttalanden trots tidigare Jas-vurpor.
Fransmännen framstår - som alltid - likt grodorna i den lilla dammen som kväker högt och oreserverat när någon eller något inkräktar på deras inbillade världsherravälde.
Vi är dock för blygsamma för att ge uttryck åt sådana känsloyttringar och därför får mallgrodor som försvarsminister Herve Morin hållas utan att någon ifrågasätter vad sjutton karln egentligen svamlar om?

Känner han sig så säker på att fransmännens skitplan vinner för att Brasilien behöver Frankrike?
Ja- men sorry då.
Vi har ingen president som åker ned och hånglar upp Lula Da Silva för att vinna egna fördelar.
Det närmaste vi har är en statsminister som just varit duktig idiot vid ett EU-ordförande samt klimatmöte och därför möjligen känner sig minst lika viktig som Sarkozy.
Dock slutar liknelsen med att vår statsminister inte bryr sig om industrin i det egna landet.
Han har fullt upp med att delegera vargjakt och att oroa sig för det inre politiska läget.

Vi har i och för sig en industriminister också men hon har ännu tydligare markerat sitt förakt för industrin.
Enligt henne förtjänar till exempel bilföretagen att styckas och säljas för att de inte kan göra bilar som designmässigt tilltalar kunderna.
Ingen skulle väl bli gladare än en stackars bilarbetare om Olofsson försvann till Brasilien, träffade någon trevlig brasilianare och sedan stannade där.
Drömma kan man alltid.

Och så har vi en försvarsminister.........

Saken är ändå den att vi som liten nation aldrig kan matcha den franska grodfarmen.
Dock har vi ett övertag som ingen hittills nämnt - möjligen för att det handlar om Da Silvas eget socialistiska förflutna.
Den brasilianska presidenten älskar Sverige och är mycket tacksam för den hjälp hans förbund fick en gång.

Lula fängslades 1980 sedan han bildat det brasilianska arbetarpartiet.
Det var militärdiktatur och arbetarna vid Saab Scania i Brasilien strejkade för bättre arbetsvillkor.
Metallarbetarna på svenska Saab Scania startade då en insamling för familjerna till de strejkande och pengarna smugglades sedan in.

Da Silva ser sedan dess Sverige som en god gammal vän vilken visade solidaritet i svåra stunder.
Och om nu bara regeringen kan låta bli att klampa runt och välta alla vaser finns det, eftersom det slutliga beslutet ligger hos Lula en rätt hyfsad chans att den svenska arbetarrörelsen fixar hem en stororder till Sverige.

Politiska väntjänster brukar nämligen kunna betala sig.










No comments: