Dödens ekonomer

Frågan om aktiv dödshjälp (eutanasi) dyker numera med jämna mellanrum upp i den svenska debatten, och eftersom det mest är folkpartister som drivit och motionerat frågan så förs diskussionerna på ungefär samma sätt som när det gäller kärnkraften.

Man menar att eftersom många länder i världen redan har dödshjälp borde Sverige också ha det.

På sedvanligt folkpartivis förmedlar man därmed känslan att svenskarna skulle vara lite efterblivna i sammanhanget.

Faktum är att "många" andra länder består av Schweiz, Nederländerna, Belgien och den amerikanska staten Oregon.

Dödshjälp är mot alla etiska principer.

En läkare får lära sig att rädda liv inte att taga av daga.

Historien har lärt oss om farorna med dödshjälp och det är därför det finns så få länder som tillåter det.

Det är också därför nästan alla samhällen - även icke religiösa sådana - i tusentals år har gjort dödshjälp till ett brott.

Det är anmärkningsvärt att dagens folkpartister tror att de vet bättre än de miljarder människor som genom historien förbjudit dödshjälp.

Vad gör liberalerna så visa att de tror att de kan göra sig av med all den samlade visdomen från nästan samtliga samhällen i alla tider och öppna dörren för dödandet av oskyldiga människor?

Om faktorer har ändrats genom åren är det snarare så att de logiskt sett borde minska kravet på dödshjälp.

Bättre mediciner mot smärta, bättre vård.

Människor som är för dödshjälp säger att det inte kommer att leda till ofrivillig eutanasi.

De ser på folkpartivis saker i svart och vitt.

I verkligheten skulle det finnas många fall där människor avlivas på grund av bristande omdöme.

Ett exempel: en äldre person på ett vårdhem som knappt ens känner igen sina släktingar uppmanas att fylla i ett formulär där hon samtycker till att bli dödad. Är det frivilligt eller ofrivilligt?

Vilket skydd har personen - ingenting.

Ett annat exempel: en kvinna lider av depression och begär att få hjälp med att dö.

En läkare har för vana att "hjälpa" dessa människor.

Den som vill dö vet att läkaren kommer att godkänna en sådan begäran.

Läkaren utför flera sådana ingrepp varje år och för detta tar han 10 000 per person.

Hur skyddar lagen från människor som honom?

Hur många skall han få ta livet av? 10? 15? 20?

Legaliserad dödshjälp skulle med största sannolikhet utvecklas till ett stadium där människor vid en viss punkt frivilligt förväntas att dö.

Tänk på detta: Hur skulle det vara om veterinären sa att din gamla sjuka hund skulle ha det mycket bättre bara han fick "slippa sitt elände" genom att "somna in" och du vägrade ditt samtycke?

Vad skulle veterinären och hans medhjälpare tänka då?

Vad skulle dina vänner tänka?

Tio år från nu, med införd dödshjälp, om en läkare meddelar dig att din mors "livskvalitet" inte är värd att leva för och frågar dig som närmaste anhörig om att godkänna ett "snabbt, smärtfritt slut på hennes liv" och du vägrar.

Vad skulle läkarna, sjuksköterskorna och vännerna tänka då?

Genom att dödshjälpsförespråkarna flyttar fram sina positioner avhumaniseras också samhället.

Därmed kommer hela frågan också att handla om vad som verkligen ligger närmast folkpartisternas hjärtan.

Inte något humant perspektiv utan i stället de ekonomiska frågorna.

Vad liberalerna gör är att försöka bana väg för nya riktlinjer gällande den moderna privata sjukvården.

Där finns nämligen miljardvinster att hämta om vi avlivar de sjukliga och skyddslösa.

I framtidens privatiserade samhälle kommer det att läggas en ökad tonvikt på att hålla vårdkostnaderna nere.

Medicinerna som används vid ett assisterat självmord kostar bara några kronor, samtidigt som det kan kosta hundratusentals kronor att behandla en patient så att hon blir frisk nog att inte vilja ta sitt liv.

Under sådana förutsättningar är det inte konstigt att det lobbas för aktiv dödshjälp i Sverige.

SvD