Saturday, May 29, 2010

Barn är inte värda någonting

För barnens skull har kommunfullmäktige Stockholms stad tagit ett beslut som innebär att förskolegrupperna begränsas till fjorton barn per grupp medan storbarnsgrupperna maximalt bör innebära högst arton barn. Man har alltså satt ett tak för att förhindra det kaos och den arbetsbörda det skulle bli med större grupper.

Nu går moderaterna ut till val med att de vill ta bort taket.
Anledningen är att det produceras så många barn samtidigt som inflyttningen varit stor.
I dagsläget klarar tolv av fjorton stadsdelar inte målen.

När moderaterna nu lägger fram sin skolpolitik kommer pressen att öka både för barnen och de anställda.

Moderaterna gömmer sig bakom  krystade resonemang som att de vill utveckla kvaliteten i förskolan.
Gruppledaren Cecilia Brinck (M)  säger sig veta vad som behövs och då kan barngruppernas storlek öka väsentligt.

Naturligtvis mörkar hon den största anledningen till varför moderaterna är så ivriga att reformera.
Man försöker få det att låta bra men anledningen är att man vill spara pengar.

Man kunde ha byggt fler förskolor och anställa mer personal.

Men i stället väljer man alltså den sämsta vägen.
Att tränga i hop stora grupper med barn som blir stressade när de inte får den vuxenuppmärksamhet som är så viktig i de åldrarna.
Och den stackars personalen kommer att slitas ut ganska snabbt, sedan blir de en belastning för sjukvården, kanske för resten av deras liv.

Moderaternas girighet innebär oftast att befolkningen mår dåligt.
Och som alltid talar de med kluven tunga.

Det låter så bra när de säger att de ta fram kvalitetsverktyg som verkar vara så omfattande att det enda som fattas är att man mäter skallbasen  på barnen.

Men man kan bortse från alla "goda" intentioner,
Så fort en moderat öppnar munnen väller det ut långa utläggningar om hur bra saker kan bli.
När man hör sådant ruskar man bara på huvudet, för vi har ju fått lära oss under de här fyra åren vad det egentligen är för människor som vi voterat fram.

Snake oil är vad de säljer precis som vilka marknadsnasare som helst.
Man får i bästa fall ont i mage när man ser hur allt förändras till det sämre.

Är det verkligen inte värt några futtiga kronors skatt för att lösa problemen, anställa folk och skapa en ett fungerande samhälle igen?

Till konungabröllopet har människor inga problem med att dela av sig av skattemedlen.
Så varför kan vi inte offra en del även till barnen.
Det är ju barnen som vår framtida trygghet kommer att bygga på.

Låt dem då inte sitta packade som höns på ett hönseri.

Det vore tragiskt om taket togs bort.

Hoppas sossarna får makt efter valet att ordna upp all den skada som moderaterna ställt till med.


SvD































3 comments:

Fredrik said...

Tydligen är artikeln en (inte helt ovanlig) förvrängning av en journalist på SVD. Enligt ”Cecilia Brinck” kommentar på artikeln så stod det i rapporten:
”Man ska, i likhet med idag, ha en gräns för barngruppernas storlek men man kanske i stället ska prata om måttet: Hur många vuxna finns det för barnen? Blir varje barns individuella behov tillgodosedda? Får alla barn ta plats och följs varje barns utveckling upp på ett fullgott sätt?”
...dvs något helt annat än det som artikeln vill ge sken av!!!!

Erika said...

Jäkla SvD, bara sitta och förvränga så där hela tiden.
Det är nästan så man tror att de gör det med flit så att folk skall rösta på sossarna vid nästa val.

Den tidningen är helt vänsterstyrd.

Beklagar å SvD:s vägnar.

Morotsodlaren said...

Hej Erica!
Bra skrivet om ett tragiskt ämne - det att offra barnen. Det lät drastiskt, låt mig försöka att förklara.
Jag som är född i början på 60-talet tillhör den sista ”trygga” generationen. De flesta av oss hade en skyddad uppväxt, sedan brakade helvete loss. Det här är en öm tå och förmodligen kommer många att vilja se mitt huvud rulla.

I dag, när vi har det bättre än någonsin, måste varje människa ha minst ett jobb, och lite kvällspyssel och ett lönande extraknäck och helst plugga för att komma några pinnhål upp. Lite smusselparning med cheferna bakom mullrande kopieringsmaskiner är helt okey, bara vi stiger i rang och lön. Kvinnor biter vackert ihop när chefens hand kommer mellan deras ben, det kan ju ge valuta i slutändan…
De är ivrigt påhejade av den regering som nu sitter vid makten. Prostituera er men se för fan till att tjäna en hacka på det. Renovera sedan husen (drängbidrag) och för resterande penningar reser ni till Thailand. Hyr in någon dam som inte kan språket och få henne att hålla undan den värsta skiten, det är ju avdragsgillt…
Men barnen då? Jo de reder sig väl, den starkaste vinner som vanligt och personalen lider nog när de inte räcker till. Men vad fan, lite spill får man ju alltid räkna med…

Vi har bytt tid mot pengar, det uttalande lär väl knappast komma som någon blixt från klar himmel. Det gäller att hålla kuggarna rullande så inte skiten stannar för då tjänar inte de rika lika mycket som beräknat.

Jag kan inte glömma en dokumentärfilm jag såg ”Konsten att vara människa” den etsade sig in på min hjärna. Tyvärr är den sedan länge borttagen från Svt-play. Men bra var den!