Tuesday, May 25, 2010

Död mans verk

Stieg Larsson febern grasserar över nationerna.
Nu senast i det stora USA.
Folk köar för att få köpa den sista boken i serien.
En del amerikaner har till och med beställt engelska exemplar för att få tag på den.
I Storbritannien släpptes böckerna tidigare än i staterna och även engelsmännen älskade bokserien.
Vad jag har förstått är böckerna nu spridda över hela västvärlden.

Böckerna måste säljas i miljoner och ytterligare miljoner exemplar och royaltin får ju de giriga personer som var inblandade i Stiegs närmaste krets.
Jag känner inte till så mycket om saken.
Men efter vad jag förstått bråkades det rätt friskt om vem som egentligen skulle ärva pengarna.

Man skulle nästan kunna tycka att det är sorgligt att Stieg aldrig fick uppleva framgången.
Böckerna är väl sisådär egentligen.
Ganska naivt skrivna men oerhört spännande.
Lite copycat av Dan Brown.

Det bästa är att övermänniskan Guillou fått sig en riktig näsknäpp då han dömde ut triologin som trams.
Jan hade rätten att säga så för det var minsann han som var Sveriges störste författare.
Det vill säga innan Larssons böcker spreds över världen.
Nu är han bara tvåa, men det är ju inte kattskit heller.
Eller vänta, vi har Mankell också.
Det innebär en tredjeplats för den gode gamla amatörspionen.

Det är väl dags för det åderförkalkade gardet att sluta skriva böcker snart.
Jag kommer i håg den där boken av Guillou där man åkte runt i en kidnappad ubåt som värsta "Yellow submarine."

Den var väldigt naivt skriven.

Själv tycker jag bäst om Persson och så han den där norrmannen som var med i ett av Norges största rockband innan han blev en av världsförfattarna.
Nesbö heter han visst.
Och så han som skrev "låt den rätta komma in"
Jag gillar skumma böcker och apropå det helt utan samband.
Twin Peaks kommer att sändas igen på kanal 9.
Jag kommer att följa serien som en slav fast jag sett den minst tre gånger förut.

Det borde finnas hur många bra unga författare som helst.
Jens Lapidus är en av dem.
Gillar också flera andra.

Det börjar nog bli dags för åldriga silverryggar som Guillou att lämna över stafettpinnen.
Han har så han klarar sig utan att ge ut riktigt usla böcker.
Inga fler Madame terror tack.

Guillou var en väldigt bra författare och skribent när han var ung.
Jag tyckte Vendetta var spännande på ett sätt som Jan inte kan producera längre.
Men det där kommer väl med åldern.
Kreativiteten kommer och går.

Stieg Larsson triologin är ett fenomen och det är otroligt hur den bara sprider sig runt världen som ringar på vattnet.
Tycker vi svenskar kan vara lite malliga för att vi har och har haft så fina författare.
Tänk bara på Strindberg.
Över hundra år sedan men han är fortfarande läsvärd.
Och jag älskar hans konst, han var så skicklig och antagligen helt rubbad.
Men just det är väl snarare regel än undantag när det kommer till de geniala konstnärerna.

Ulf Lundells så kallade konst begriper jag mig inte på.
Men han gör bra musik och skriver utmärkta böcker.

I ett så här litet land behöver vi all framgång som går att få.
Så sänd en tanke till Stieg där han sitter på en molntapp dinglande med benen och ler.

SvD

5 comments:

Malin said...

Gillar Larssons-böcker men utan filmerna hade de nog inte fått samma uppmärksamhet. Tacka den gudomliga Noomi Rapace, tihi!

Mankell är också bra, lite tråkig ibland men en grym författare. Guillou har jag aldrig gillat.

Ha det bra!

Anonymous said...

Kanske var det bra trots allt att Stieg slapp ståhejet, det är svårt att förbli sina ideal trogen när man plötsligt blir oförskämt tät. Visste du förresten att han testamenterade sin kvarlåtenskap till kommunisterna i Haparanda, men att dessa avböjde arvet med motiveringen att det rätteligen borde tillfalla Larssons sambo ? Hur många fingrar hon egentligen hade i tillkomsten av trilogin lär vi aldrig få veta, min gissning är att hon lär ha varit medförfattare/bollplank/inspiratör till historierna.

Guillou började rätt bra, sen har det ständigt gått utför, i bästa fall lyckas han prestera förströelse för stunden men knappast mycket mer, någon borde prata med honom om vad trovärdiga personskildringar gör för upplevelsen av en berättelse.

GW, tja - han har många roliga formuleringar men slarvar likt Guillou bort personskildringarna och emellanåt även vad som från början varit en skaplig intrig. Ett lysande undantag i GW:s persongalleri är den rubbade revanschsugna omplacerade kommissarien på hittegodset vars gestalt bitvis blir nästan tredimensionell och vars föreställnings- och tankevärld är vansinnigt underhållande.

Ajvide är däremot lovande, novellsamlingen Pappersväggar bådar gott för framtiden. Nån dag ska jag kolla in hans senaste alster.

Om du inte har kollat in Klas Östergrens svit Gentlemen följd av Gangsters 25 år senare kan jag rekommendera dessa båda, språkligt och intrigmässigt är det få som når hans standard bland svenska författare även om karln kan vara väl babblig ibland.

Erika said...

Kommunisterna i Haparanda är tydligen ett stolt släkte.

Jag tycker också att Mankell är tråkig, men skriver bra som sagt.

Och jag älskar den depraverade kommissarien i GW:s romaner.
Han är faktiskt den största behållningen.
Vad heter han nu igen?
Engström..Engberg?

GW är nog en rätt rolig kille privat.
Humorn lyser in i böckerna i bland.

Guillou bara mal och mal och så går halva boken innan något händer och när det väl gör det så är det helt verklighets främmande.

Efter att ha läst Madame Terror tappade jag intresset totalt.
Jäkla bluddergubbe.

Men annars är det väl så att de flesta svenska författarna har problem med både miljö och personskildringar.

Amerikanarna är mycket bättre på sådant, Stephen King tex.
Engelsmän och fransmän är också framstående.

Men det är kanske så att folk inte vill ha allt det där runtomkringsnacket längre.
Synd.

Tänk på Tolkien som typ beskrev varenda löv på träden i sin noggrannhet.

Jag läste föresten Ajvides bägge tidigare romaner, han är bra men det är lite samma sak där, tvådimensionellt.

Och hypnotisören skall vi bara inte tala om.
Den var mest bisarr tycker jag även om den stundtals var rätt spännande.

Hoppas Larssons arv kommer till nytta speciellt om sambon var medförfattare.
Men det där vet väl bara dom.

Tack för boktips.

Anonymous said...

Heter han inte Evert Bäckström ?

http://www.leifgwpersson.se/2008/07/mndag-den-7-juli-2008-i-hllande-regn.html

Iallafall King är bättre på personskildringar än de flesta, speciellt på senare år och i sin traditionella genre. Vägbygge är ett litet mästerverk i den skolan, samma sak med Sömnlös. Gillar du utflippade historier som vänder ut och in på allt du trodde dig veta om universum så rekommenderar jag sviten om Det mörka tornet, personskildringarna där är dock lite sådär tyvärr, mer skissartade.

Vilken hypnotisör förresten ?

Erika said...

Jo så var det förstås.
Evert Bäckström.
Tänk vad det kan slå fel ibland.
Vi borde starta en fanclub för den lille feta :)

Jag har ju läst alla böcker där han är med.
Men har så lätt för att glömma namn.
Stor komik av Persson. :)

Hypnotisören är den där boken som det var ett sådant rabalder omkring här om året.

Ingen visste vem som egentligen skrivit boken och det gissades vilt på allt från Mankell till Ajvide.

Det visade sig senare vara två för mig okända författare som skrivit den.

Den är i alla fall minst sagt odd, men underhållande.

Jag har läst det mesta av King och älskar hans sätt att lägga upp en historia.

Vägbygge är en bra bok.
Men var det inte Richard Backman som skrev den...hmm :)

En bok som jag ser som ett mästerverk är pestens tid.
Den innehåller allt.