Monday, May 17, 2010

Lars Vilks provokationer

Att inte kunna hålla en föreläsning gynnar sannerligen inte det fria ordet.
Även om Vilks ser allt som en pågående del i en konstprocess, detta med att bli överfallen och någorlunda skrämd så är ändå frågan om gränserna flyttas framåt eller bakåt?

Jag antar att Vilks måste leva en väldigt skyddad tillvaro för tillfället.
Han har visserligen blivit kändis på kuppen men jag tvivlar på att Bindefelt skickar ut några inbjudningskort till sina events.

Domen har fallit hårt och obarmhärtigt och kanske siktar han in sig på att bli martyr precis som den där Holländaren.
Det vore väl det ultimata avslutet på en lång konstprocess som mest bestått i att reta gallfeber på det islamistiska samfundet.

Eller också är det kanske så att han saknar tiden då han ostört utan vakter kunde gå omkring och lägga pinnar på sina fantastiska strandskapelser.

Jag gillar Vilks.
Han är en av de sista riktiga konstnärerna.

Det är synd att han trasslat in sig så med just den där muslimfixeringen.
Jag kan förstå revoltören i honom.
Att vilja stå upp för det som är obekvämt men jag önskar bara att han gav sig på regeringen i stället.
En konstnär av hans dignitet skulle kunna göra så mycket roliga saker.

Alla vet att man blir hotad om man hädar Muhammed.
Det är som en naturlag och kanske att Vilks slår in öppna dörrar.
Attacken som skedde under föreläsningen var ändå rätt snäll.
Han fick en dansk skalle, inte en kniv i magen.

Men som stämningen var hade han väl blivit lynchad ändå om inte vakterna funnits.

Vilks måste vara otroligt orädd.
Han måste naturligtvis ha anat något då när han ställde sig framför publiken och såg vilka som satt där.

De hällde bensin i hans hus, några människor måste verkligen vara farliga.

Jag ställer mig frågan varför inte Säpo håller koll på de element som är kapabla till sådant.
Vad har de ute i friheten att göra?
Naturligtvis vet man vilka det är, vilken grupp de representerar men man gör inget.

Det slutar med att varenda muslim i Sverige blir misstänkliggjord.
Något är fundamentalt fel när alla muslimer ses som potentiella våldsverkare och attentaten mot Vilks spär sannerligen på dessa fördomar.

Konst mot folkhets.
Om Vilks hade ritat Judar med stora näsor, judestjärnor och griskroppar hade det antagligen blivit annat ljud i skällan.
Då hade han ställts inför tinget och antagligen åkt på ett helsickes straff.
Och om han föreläst och visat bilder...törs inte ens tänka tanken.

Det är ok att kränka religioner.
Jag är själv vad man skulle kunna kalla för djupt religiös och jag ser mest det ironiska i när människor driver med det.
Man får ta det med lite humor och vetskapen om att även Gud nog skrattar åt människans fånigheter.

Muslimer tar det lite allvarligare.
För dem är det den yttersta skymfen att visa Muhammeds ansikte, och att sedan sätta det på en hund också.
Näe, Vilks är en konstnär med allt vad det innebär men som sådan skall man inte sparka nedåt.
Även genier har ett ansvar att tänka på.

Jag antar att de här fanatikerna inte är lika mycket talibanstyrda som sponsrade av Saudiarabier.
Det största hotet om man nu skall kalla det för det kommer från landet som ger pengar till nästan all extremism i Sverige.
Men detta innefattar ju inte den stora gruppen muslimer som faktiskt är krigsflyktingar från Irak.
De flesta av dem längtar hem igen.
Sverige är kallt och svenskarna otillgängliga och nu när muslimhatet grasserar känns det inte lättare precis.

Poängen är att Vilks sårar människor.
Det finns inget ädelt med det.
Samtidigt måste det fria ordet försvaras till varje pris.
Tappar vi det är vi snart bara en skrämd flock som gör vad makten säger åt oss.

Jag avundas inte Vilks hans liv.
Men tydligen har han funnit sig till rätta och driver sitt performance vidare.

Han står oböjd i strålkastarnas ljus.

SvD

DN

Dagen

1 comment:

Johannes Forsblom said...

Jag håller med dig i stort när det gäller rätten till yttrandefrihet, men ska vi kalla Vilks för en konstnär eller för en aktivist? Och hur skiljer man konst från aktivism? När passerar konsten det sköna och förvandlas till ett uttryck för det fula? Kan det fula betraktas som konst?

Läsa gärna mer om min analys om Vilksaffären här:

http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/lars-vilks-med-ratt-att-kranka.html