Thursday, May 27, 2010

Vilket pladder

Vem vill egentligen åka buss fyrtio mil för att se Prinsessan och Daniel?
Kanske någon gammal dam som bär sin vigselring tunn och utnött på ett knotigt ringfinger.
En människa med  makens gamla unikabox fylld med bredda ostsmörgåsar samt en termos med kaffe tryggt placerad på knäna.

Någon ur det gamla gardet som överlevt sin make sedan många år tillbaks
Nu vill hon se de unga tu och hon ber till Gud att bröllopet skall gå bra.
Samtidigt ber hon också om att hennes blåsa skall hålla tätt så att hon slipper tränga sig fram till busstoaletten..

Bussen är full med lika gamla människor och var man än tittar ser man ett gråhårigt huvud titta upp.
Alla dessa människor var en gång unga de också.
De flesta kommer ihåg sitt eget bröllop som var lite mer märkvärdigt då innan folk började gifta sig lite hur som helst.

Men respekten för konungamakten sitter fortfarande fast förankrad i hennes ryggrad.
På hennes tid fick man lära sig att älska Gud, konungen och fosterlandet.

Det samma gäller de flesta i bussen.
Därför vill man se brudparet eskorteras ut från kyrkan.

Det blir måhända en riktig upplevelse.
Hon har till och med en tavla med gamle V Gustaf ovanför toaletten där hemma.
Innan hon åkte såg hon till att lägga upp extra kattmat och färskt vatten till katterna om hennes gamla hjärta inte skulle klara all uppståndelse. Sådant får man räkna med om man är 94 år.
Att dö viken minut som helst.

Det är pensionärerna som håller fanan högt när republikanerna gör en motdemonstration innan polisen slår dem i skallen med batonger och drar bort dem.
De gamla tanterna ruskar på huvudet åt dumheterna, förstår inte varför någon skulle vilja störa ett prinsessbröllop .

Fler bussar anländer och i många av dem är det nästan tomt.
Uppslutningen är definitivt inte vad den borde vara en så här stor dag.
Många Stockholmare givetvis men förutom dem syns  bara de gråhåriga och de utan hår alls.

Bröllopet är visst inte så populärt som det borde vara.

Snart är de gamla rojalisterna utdöda, bara en generation till så är monarkin i Sverige försvunnen.
Skingrad för vinden vid någon gravlund.

Inga fler spektakulära artiklar i tidningarna.
Där står det i stället mer om presidenten och hans familj.

Knappt några fler bussar inkommer, och de som gör det står med gapande tomma fönster.
De gamla som nyss kommit sällar sig till de andra grå pantrarna.
Olika dialekter hörs allt från Göteborgska till Hagfors och så skånskan vars läte kan vara svårt att förstå även om de flesta bär hörapparat.

Alla pratar om bröllopet hur spännande det är.
En del av dem var till och med när kungen gifte sig så de har lite rutin och vet var de skall stå för att få bästa bilden med de mobilkameror de knappt vet hur de skall användas.
Autozoom och skymningslägen samt en massa saker som poppar upp bara man rör vid någon knapp.
Obegripligt.

Snart är kvällen till ända och bara på håll fick man se paret.
Ett fint regn studsade hela tiden mot poplinkapporna och många ångrade bittert att de inte tog med sig paraplyet, men de är ju så tunga och säkert hade man förlagt det på en bänk någonstans i alla fall.

Men det spelar ingen roll, de fick i alla fall vara med om detta historiska bröllop.
Det kan man prata länge om vid kafferepen någonstans långt upp i landet.

Det sista regentbröllopet mellan mannen av folket och en riktig kronprinsessa.
Aldrig mer att något sådant kommer att hända i Sverige.

Senare blir en åldrad Reinfeldt president och showen  fortsätter, fast nu är det Fredrik man har hängande i porträttram ovanför toaletten.
Vår älskade president som gjort så mycket för folket genom åren.

Leve republiken!


SvD

3 comments:

Morotsodlaren said...

Ja ifrån den lilla bygd här jag bor blir det knappast någon busslast med hyllningssugna tanter eller farbröder. Vi är ju mitt i gräsklipparsäsongen och då spyr vi hellre avgaser på varandra istället för att hylla kronprinsessan och hennes man av folket. Folket här hade inte åkt om det inte hade varit gräsklippartider heller. Jo om det hade vankats groggar och billigt öl, då hade de väl hela högen rest till Thailand i en buss tillverkad på femtiotalet.

Egentligen tycker jag väl synd om kungahuset, inte slottet, men kungafamiljen. De är ju vanliga människor som kommenteras till leda ibland. Journalister jagar dem natt och dag och vem skulle vilja vara jagad? Kungen jagar älg och uttalar sig mera som en vanlig passkytt än en kung. Men i det stora hela gör det väl ingenting.

Reinfeldt som president? Det ser jag helst att jag slipper se…

Erica said...

Hehe!
Du var tvungen att förtydliga där att du "tycker synd om kungahuset, alltså inte slottet, men kungafamiljen"
Det var tvättäkta humor. :)

Jag tycker inte synd om kungafamiljen. De lever ett liv som vi bara kan drömma om på skattebetalarnas bekostnad.

Vill de slippa alla journalister som stalkar dem, är det bara att lägga ned.
Avsäga sig tronen och flytta dit där ingen känner igen dem.
De har pengar så de klarar sig i tex den Brasilianska djungeln.

Och vad är det säger!
Vill du inte ha Reinfeldt som president? :)

Har du hittat www.blogger.com än?
Och skaffat en gmail adress?

När du kommit så långt kan jag visa dig hur du gör inställningarna. Sedan är det bara att tuta och köra. Allt är helt gratis.

Jaan said...

Visst är det som Erica skriver. Den sista generationen som fick sig itutat det här med under- och översåtar och människors olika värde var väl 30-talsgenerationen. I SOM:s färskaste undersökning om stödet för maoarkin blev det rekordlåga 52 %. SOM verkar i Göteborgs universitet och anses producera de mest tillförlitligaste opinionundersökningarna i landet. En klar riksdagsmajoritet är för ett avskaffande av denna medeltida konstitution och snart (5-8 år) är det inte längre politiskt självmord att föra upp denna fråga om ett avskaffande på agendan..........Jan

www.republikanskaforeningen.se