Tuesday, June 15, 2010

När en valrörelse blir en förtalsrörelse

Det kan vara lätt deprimerande att läsa kommentarsfälten efter artiklar som handlar om de rödgrönas politik.
Där har verkligen alliansen lyckats bra med att mobilisera sina...tja vad skall man kalla dem för?

Dessa numera självgående skitpratare som åter försöker med tricket att baktala de rödgrönas partiledare på ungefär samma sätt som  man skrämde barn med bröderna Grimms sagor förr.

Människor har uppenbarligen ett kort minne eller också har det runnit osedvanligt mycket vatten under broarna sedan den förra valrörelsen.

Men som en påminnelse från någon som kommer i håg var det samma visa då.
Vad man i dag läser om Mona Sahlin är ungefär det samma som man då  läste om Göran Persson.
Och även på den tiden var det Lars Ohly som ansågs vara den svagaste länken och därmed punktmarkerades.

Göran Persson kallades om och om igen för trevliga saker som "fet gris" och det talades också mycket om "godsägaren".
De rödgröna fick epitetet "kartellen" av samma människor som satt och gapskrattade åt Lars Ohly vid TV:s debatter de olika "lagen" emellan.

Nu är det Mona Sahlin som är utsatt för samma behandling.
Ohly skrattar man fortfarande åt och det enda som tycks ha försvunnit ur partiledarnas vokabulär är "kartellen".
Undrar varför?

Som du märker har jag i det här inlägget inte skrivit ett ord om politik än.
Men i ett land som visar nya opinionsprognoser nästan varje dag är det smutskastningen och inte politiken som avgör.

Till och med hälften av tillfrågade socialdemokrater anser att Sahlin är usel.
Hon är inte vad man vill ha egentligen.

Hennes namn tycks väcka olust.
Så var det också för Göran Persson.

Om någonting ständigt nöts in i människors medvetande blir det till sist en sanning.
Det är därför hälften av socialdemokraterna har mindre förtroende för Sahlin än för Reinfeldt som har gått ganska skadefri genom årets valrörelse.

Betingning om och om igen är den nya politiken.
Det människor läser och hör blir snart en allmän sanning helt utan att man tänker på det.

Varför skulle till exempel Mona Sahlin vara dålig som partiledare eller statsminister?
För att hon har lik i garderoben?
Knappast, de liken är sedan länge offentligt uthängda.

Det är få politiker som så grundligt, och hela tiden mediabevakat  har gjort upp med sitt förflutna

Ändå hålls det för sanning att det inte går att lita på henne.
En massiv kampanj som fyller sitt syfte.

Vi har vid årets val  många förstagångsväljare.
Dessa var knappt ens födda när Sahlin gjorde sina misstag.

De färgas av den pågående kampanjen och de förstår kanske inte varför - men säger folk att det inte går att lita på Sahlin så är det väl så då.

Snyggt jobbat av regeringslobbyn.

Men på en punkt tror jag att man skjutit sig själva i foten.
Kampanjen som pågår just nu, där det sitter en bunt moderater i varenda kommentarsfält på de stora tidningarna och skriver att de inte vill ha en "kommunist" i regeringsställning.

Jag skulle inte ha något emot att ha en kommunistisk minister i regeringen.
Dessvärre är inte Ohly kommunist utan för samma politik som en gammeldags sosse ungefär.

Men saken är den att det finns många ungdomar som gärna skulle se en kommunist i regeringen och de får väl tolka Ohly hur de vill men han ligger närmast till hands då "Kpmlr" och andra bokstavs kombinationer är avdöda eller för en tynande tillvaro.

Det verkar som om den här valrörelsen blir den smutsigaste i historien.


SvD
DN

1 comment:

Anonymous said...

Du vet innerst inne att det Monas egen inkompetens och bagage som skapar kritiken mot henne.