Det är mycket nu

I går skrev jag och klagade på att ingenting händer därborta i Almedalen, sedan dess har det skett en hel del, nu verkar allt lite märkligt, fast för alliansen är det förstås "business as usual."
Helst så snabbt som bara går innan allt seglar upp och skvätter av sig på övriga moderater.

Samtidigt som SvD äntligen har lagt upp några rubriker om Littorin och en filmsnutt, saknas reportaget alla vill se om mannen.
Den riktiga sanningen.
En sanning som drabbade Littorin så hårt att han omgående fick sparken.
Ut med det bara.

För övrigt läser jag på ledarsidan att någon Claes Arvidsson liknar Mona Sahlin med en grillad och mos.
Han måste vara blind.
Han sitter och skriver om Mona Sahlin samtidigt som en av moderaternas viktigaste män just suttit som Mona gjorde och begråtit sig framför media.
En man som dessutom, enligt pressen riskerar åtal.

Han talar också om att både Olof Palme och Mona Sahlin själva har levererat underlaget till kritiken mot dem.
På vilket vis då?
Menar Arvidsson att det därför är befogat att bedriva hatkampanjer mot Mona?

Jag upprepar.
Vari ligger nyhetsvärdet i att likna Mona med en grillad och bröd samtidigt som en av de viktigaste moderaterna flyr som en råtta?

Var det inte minst femton år sedan Mona satt där och urskuldade sig för småsaker som inte ens var åtalbara, det är inte nyheter, det är historia.

Dessutom, att miljöpartiets Peter Eriksson talar om att högern utmärks av sitt förakt när det gäller de svaga, sjuka, och arbetslösa, är inte som moset på korven, vilket Claes Arvidsson försöker vara vitsig med som avslutning.

Det är inte någon korv  med bröd och mos.
Det är verklighet för många människor som mår väldigt dåligt.
Så nonchalant och oempatiskt skrivet.

SvD