Löven singlar ned

Jag var  ute här hemma i mellansverige, var i skogen för att plocka svamp.
Lukten var fuktig lite jordig, det luktade förmultelse och från träden singlade löven ned och stora brandguleldröda eklöv låg i drivor som man kunde sparka på.
Det fanns både gula vanliga kantareller och bruna höstkantareller.
Förvånande faktiskt, såg också flera taggsvampar samt en och annan fårticka.
Jag älskar skogen.

För några år sedan såg jag en liten björn, Det var på så långt håll att den säkert var större.
Ögonen kan luras.
För några år sedan tog jag jägarexamen.
Har väl mest tjuvskjutit morkullor, det är så kul.
Men preskriberat nu.

Naturen pockar oupphörligt på mig. Jag har gått genom dimmor utan att se en meter framåt, spännande.
Jag har blivit jagad av en älg som uppenbarligen inte tyckte om min närvaro.
Jag har planterat skog och jag har stamkvistat och aldrig har jag klagat. Till och med motorsåg och röjsåg behärskar jag.
Jag kan slipa till skären klockrent på både röj och motorsåg utan mall.
Jag är en av de bästa när det gäller skeet och trap.

Varför sitter jag nu och berättar det här.
Det är för att jag ser Gud i naturen. jag känner vibrationerna som att varsamt bli tagen på, smekt.
Guds närvaro skyddar mig mot allt ont.
Det gjorde ont för mig att börja tro.
Jag var ateist, men kämpade på och nu är jag inne i det allra helgaste.
För mig är skogen en stor katedral.
Allt händer där.
Kampen mellan liv och död och själva skapelsen ligger inbäddad där.

Det gör ont att tro men det är värt det.
Andra i min närhet har försökt.
Men de försökte för mycket och är döda nu.

Allt skall vara ett mellanting men  jag dras alltid till  det extrema.
Jag vill prova allt sedan kan jag dö tillfreds med mig själv.

Dagen