Thursday, February 3, 2011

En teoretisk partiledare

Powered by FeedBurner

S-studenterna lanserar nu Lena Sommestad som  sin önskekandidat till partiledarposten.
Om Sommestad kan sägas att hon är en lyssnande, lite försiktig teoretiker. Omtanken och välviljan finns uppenbarligen där då hon tidigare lyft fram problem som den ökande barnfattigdomen och den dåliga inverkan som marknadsekonomin har på det allmänna.

Problemet är väl först och främst att hon är lite för mycket tänkande och reflekterande.
Skall man tampas med Reinfeldt och hans hejdukar bör man lägga på minnet att det svenska folket valde alliansen för att de blev lovade en belöning och att premisserna för den belöningen var att man tog medel från de fattiga och sjuka.

Skattesänkningen var alltså ett kontrakt mellan alliansen och folket där man utan vidare sålde sin själ till djävulen på ett mycket medvetet sätt från två parters håll.

Varje försök att i framtiden försöka ta tillbaks några av de pengar som svensken fått extra i fickan kommer ovillkorligt att leda till problem av oöverstigliga proportioner för den som föreslår det.

Det är alltså omöjligt för vilken partiledare som helst att från ett girigt folk kunna få någon som helst medverkan till en rättvisare fördelningspolitik.

Regeringens propagandaministeri jobbar ständigt för högtryck och varje försök kommer att leda till ett motförsök där man säger:

"Men är ni inte nöjda med oss Moderater?"
"Ni har fått mer pengar i plånboken, vi har gjort det svårare att fuska för fuskare och landet går för fullt."

"Socialdemokraterna vill ta ifrån er pengarna, göra det lättare för fuskare och köra ekonomin i botten"
Vill ni det - va - va!!"

Då fungerar det inte att komma med några försiktiga teorier om det goda samhället och rättvisa åt alla.
Det fungerar heller inte med en ständigt lyssnande och hänsynstagande partiledare; det om något visade Mona Sahlin.

Vad Socialdemokraterna behöver är rätt och slätt en ilsken bandhund.

Någon som kan spela på Moderaternas planhalva och bemöta dem i allt.
En person med rätt ålder, slagfärdighet, driv och den energiska framtoning som Sommestad tyvärr saknar.

Jag har tidigare förordat Jytte Guteland - det står jag fast vid.
Hon har, tror jag, förmågan att kunna framstå som ett ungt och utmanande alternativ.

SvD
SvD



5 comments:

Bo Malmberg said...

Håller med dig om att Jytte är bra, men du ska inte underskatta Lena. Hennes linje, som jag uppfattar den, är att många i medelklassen är villiga att ställa upp på tanken om solidaritet men att de vill se solidariteten förvaltad av en pålitlig person. Om de inte ser en sådan person i ledningen för socialdemokraterna tar de hellre jobbskatteavdraget i egen ficka.
Lenas styrka är att hon borde kunna appellera till dessa grupper. Inte minst hennes akademiska kompetens och arbetsförmåga tror jag kan vara viktig.

Erika said...

Kan vara så.
Men tror i alla fall att det stora slaget kommer att stå om ungdomen.
Men lycka till vem det än blir.

Anonymous said...

Intressant med Jytte, men hennes ungdome och intensitet kommer nog inte att locka medelålders löntagare. Ungdomen verkar tyvärr dessutom vara förlorad till SD om man ska tro skolvalssiffrorna. Där har vi ett problem som är än värre att ta itu med!

Förlust said...

Ett girigt folk? Vi har höga skatter och framtiden är osäker. Klart som fan att man inte känner sig "solidarisk".

Anonymous said...

Hela svenska folkets lilla gullebubbe, Ingvar Kamprad, biljonär, ah, den Lilla Människan, förföljd av Staten!

Jag har ett förslag: låt oss starta en INSAMLING till den stackars mannen. (Såna dära halvt ihjälpriviligierade alagare som bryter mot Arbets Linjen och lever lyxliv på smällfeta socialbidrag och ligger och sover ruset av sig på gatorna med mössor där sossevinen lägger slantar, DOM ska minsann inte ha nåt. Tvärtom är dom så packade så dom märker inte när vi tar deras pengar och skänker dom istället till den VERKLIGT behövande: Ingvar Kamprad! martyren!

===

Ärligt talat: det där pekoralet röjer en "folklig" mentalitet, så rakt igenom ovärdig, absurt fördummad, så utstuderat imbecill, så infernaliskt infantil, så bottenlöst sjaskig och tarvlig, så man ville bara inte tro att det är sant.

Allt det här dravlet är bara en outhärdlig SKYMF mot landets unga, fattiga, aretslösa, långtidssjuka, utförsäkrade, som blir fler, och fler, och fler, dag för dag, medan biljonärerna smörjer kråset allt skamlösare i sina skatteparadis.

BOJKOTTA IKEA!