Kaos, död och övervakning

Jag orkar knappt ta till mig alla nyheter från Japan.
Det är jordbävningar, vågskvalp av en jättes dimensioner, samt exploderande kärnkraftverk.
Man väntar sig nästan en Godzilla upprätt, rytande mot tv-kamerorna, med sina kloförsedda armar skakande en Mazda upp och ner.

Det vore en logisk följd av händelseutvecklingen när det gäller den fullkomligt bisarra B-film som utspelar sig mitt framför ögonen på oss här i vårt eget lilla trygghetsnarkomaniserade land.
Här var vi kan följa rapport efter rapport i media utan att ens behöva känna efter med lilltån hur alla desperata, nödlidande människor måste ha det nu.

Japaner hamstrar mat samt vatten och är mycket uppskrämda inför tanken på ännu ett stort skalv alltmedan de flyr med det de har kvar från storstäder som Tokyo.
Samtidigt tycks strålningskatastrofen vara ett faktum och det är väl den som framtiden först och främst kommer att bli hågkommen för.
Lik flyter längs stränderna och länge, länge kommer man att få söka sina anhöriga bland drivved och bråte.

Hela Japans industri riskerar att slås ut och tsunamins efterdyningar drabbar snart resten av världen som med stor sannolikhet dras ned i ännu en konjunktursvacka.

Här hemma har den gamla kärnkraftsdebatten fått liv och de tidigare så påstridiga, av branchen sponsrade "ja sägarna" håller en ovanligt låg profil. Man hör i alla fall inte längre den där klassiska devisen om att kärnkraften är helt säker som energikälla. Uppenbarligen har man insatt att det åtminstone för tillfället är bäst att hålla käften vad gäller det påståendet.

Kan något liknande hända i Sverige?
Nej sannolikt inte.
Men redan Tage Danielsson lärde oss på sin tid hur sannolikhet är till sin natur.

Så vad har vi då här hemma?
Bakom alla svarta rubriker från det japanska infernot.

En sådan här "Flashbulb" borde gå att snyltas på för att droppa lite inrikespolitiskt tjafs som man vill bli ihågkommen för. Således har en Moderat gått ut och minsann försvarat självaste yttrandefriheten.
Det kan nämligen vara bra inom ett parti att ha någon som säger si när en annan säger så för då blir folk förvirrade och tyr sig till det mest för honom/henne sympatiska alternativet.

I alla fall, någon med det för en Moderat så passande namnet Bengtzboe (inte taget det inte) gruvar sig svåreligen i en lång debattartikel om hur datalagringsdirektivet kryper allt närmare, och han uppmanar sina eminenta partikollegor att ta avstånd från det Orwellska samhälle, vilket med detta direktiv blir den direkta följden.

För är det i själva verket inte så som Bengtzboe beskriver; nämligen att borgarna och framför allt Moderaterna alltid har varit mot direktivet? Det handlar helt enkelt om en partiell minnesförlust, inget mera.

Självaste Beatrice Ask lär ha sagt:

"förslaget innebär att alla som använder sig av elektroniska kommunikationsformer får acceptera att bli registrerade och övervakade. Det är en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna."

Hela saken är egentligen helt och hållet Bodström och de andra såssarnas fel.

Allting är deras fel.

De modiga borgarna kan enligt Belgtzbue å andra sidan ändra på historiens gång genom att stadigt stå upp för den svenska friheten, den sunda moralen och privatlivets helgd. Självaste EU kommer då att skakas i sina grundvalar med en borgerlig revolution, framåt för friheten, ekandes genom korridorerna på det stora EU-komplexet.

Att hela Bengtzboes artikel lika gärna kan kallas för att skramla med tomma tunnor är inte så viktigt i sammanhanget.

För är det kanske inte så att den rödgröna sörjan tillsammans med nationalisterna kommer att sänka direktivet utan Bengtzboe kväker i tidningarna om hur han och hans moderater "egentligen" värnar om privatlivets helgd?

Dock är det väl så att ett utspel av den kalibern från en moderat skapar en image av partiet som inte är helt sönderfilad i debatten? Och imagebildning är ju så viktigt, här och nu i dessa tider med en propagandaminister som tidigare krängt Ipren och allt.

Kan tänkas att en och annan med villrådig partitillhörighet och tillräckligt mjuk hjärna verkligen tror på dravlet från en Moderat som påstår sig värna om den privata integriteten och tyr sig till frihetsförespråkarna? Det är också ganska symptomatiskt att utspelet kommer från en ungdomsledare, ity sådana som bekant kan säga lite vad de vill utan att det har någon större betydelse för den majoritet av moderatväljarna som faktiskt vill ha en lag.

Det är till att vara ute och försöka göra sig poppis bortanför kärnväljarnas ganska strikta skara.
Man är helt enkelt på friarstråt, för det vore hemskt synd om svenska folket i framtiden faktiskt skulle råka klandra Moderaterna om nu direktivet av någon osannolik anledning skulle gå igenom.
Man garderar sig helt enkelt åt två håll från borgarlägret.
Har kakan och äter den.
För egentligen så vill inte moderaterna störa privatlivets helgd.
Det är Bodström och såssarnas fel, alltihop.

SvD
SvD
DN
Expressen
Dagen