Läser Anne Holts intressanta analys av Anders Breivik i Dagens Nyheter och slås över vilken insiktsfull människa hon är. Trots att Norge är ett sådant framgångsland hamnar allt fler människor utanför och därmed bortom räckhåll för den slags sociala kontroll som är så viktig för att människor som Breivik skall kunna upptäckas i tid.
Det kan handla om psykiskt sjuka, kriminella, eller invandrare som alieneras.
Människor lever i sina slutna relationer och därmed bryr man sig inte om de som huserar utanför.
Anders Breivik föddes inte som ond - det gör ingen.
Hans vänner irl , de få han hade, såg honom inte alls som en rashatare eller ens otrevlig i något annat sammanhang. Han var tvärtom sedd som en snäll och vänlig människa.
Ändå ägnade han åtta år av sitt liv åt att sätta sin djävulska plan i verket.
Han var känd på Internet i olika sammanhang; det var där han fick gensvar och hjälp med att förverkliga sina sjuka drömmar och kanske är det det som är den nya tidens förbannelse?
Har du minsta anlag för att hata eller ställa till djävulskap så hittar du tack vare nätet snart likasinnade och dessa kan till sist utgöra hela din tillvaro.
Hur gör man i ett modernt land för att se till att inte hatet får näring?
Bättre kontroll över innevånarna?
Både ja och nej.
Allt som har med regeringskontroll är direkt förkastligt.
FRA och liknande instanser som spionerar på folket ökar bara känslan av utanförskap och viljan att göra uppror.
Däremot kunde vi som medborgare vända oss mer utåt och faktiskt omfamna det spektrum av människor som vi möter i vår vardag. Vi borde vara lite mer intresserade av vår omgivning. Förr umgicks man på ett annat sätt och kanske har vi tappat något på vägen?
Ett exempel på den utsatthet människor fått möta i det nya kalla samhället är ädelreformen.
Jag vet inte om man haft något liknande i Norge men enligt Holt verkar det så.
Ädelreformen innebar alltså att man kastade ut tusentals psykiskt sjuka från institutioner till egna boenden. Resultatet blev att man isolerade människor och därmed också satte frön till många av de oprovocerade överfall som sedan skedde.
Det skall omedelbart sägas att de flesta av de utlokaliserade människorna inte var farliga på något sätt. Men vad det handlar om är att människor som aldrig haft något sammanhang eller relationer, utan kunskap om hur man lever i ett samhälle, skickades ut som ensamma öar med någon slags förhoppning att de skulle ta tag i sig själva och ordna ett liv.
Det fungerar inte på det viset och däruti ligger det klandervärda med alliansens politik.
Alla människor klarar sig inte själva som man påstår utan det finns i själva verket många som behöver vår empati istället för att föraktas då de inte fungerar riktigt som oss andra.
Vi borde aldrig acceptera att människor som kan vara din eller min granne lever utan sammanhang eller mening av den enkla anledning att det då blir mycket lätt för den ensamme att falla i gropar som främlingsfientlighet eller annan kriminalitet.
Allt det här är egentligen rätt självklara saker.
Men då kan man fråga sig varför vi lever i ett samhälle där individualitet uppmuntras så?
Sköt dig själv och skit i andra....eller hur?
Vi borde kanske bli mer av det gamla bondesamhället där alla kände alla och besökte varandra på en kopp kaffe? Där man skvallrade och där tanterna höll reda på varenda bybo.
Sverige är inte större än att vi kan hålla koll på varandra utan att staten sitter som någon Östtysk förmyndare.
Men då krävs det också att vi bryr oss.
Vi borde åtminstone veta vilka som bor i vår egen trappuppgång och hälsa på varandra när vi möts i trappan.
Sen kan man också orientera sig lite politiskt och fråga vilka partier det är som gör människor allra mest utsatta och istället rösta på de som engagerar sig.
DN
DN
SvD
SvD
Expressen
Dagen
GP
7 comments:
Din slutkläm är just problemet med ett multikulturelltsamhälle. Om dina grannar mest pratar nån obegriplig rotvälska, har andra tider, seder. Hur stor är då chansen att du kommer umgås med dem? Om vi nu inte ens umgås tillräckligt med våra svenska grannar.
Sen är ytterligare en del av problematiken urbaniseringen, på landsbygden har folk oftast rötter och ett samband. Även om du är inflyttad så vet de flesta efter ett tag vem den nye är. Sen kanske man inte släpps in helt i gemenskapen förens efter flera år. Dock så blir man sedd på ett helt annat sätt.
Näe, det är klart att språket är ett hinder. Men det är också rätt kul att skratta åt missförstånden. Och sederna är bara att låta sig fascineras av.
Om du provat arabisk matlagning vill du inte ha något annat.
Det skrivs mycket negativt om invandringen som faktiskt är förståeligt. Därför dömer jag inte SD som några kanske märkt.
Men det finns otroligt mycket positivt också; det kommer du dock aldrig att få reda på om du inte testar att vidga dina vyer.
Det är just det som är problemet.
Man vill inte lära känna andra nänniskor, därför målar man också upp en bild som inte är rättvis.
Det blir en ond cirkel där allt man trott varit fel och konstigt bekräftas.
Skit i rotvälskan och lär känna personen bakom istället.
Oftast upptäcker du någon med stor humor trots allt mankemang som det faktiskt inneburit att ta sig till Sverige.
Du har rätt i att det var lätt förr att få en utbölingsstatus om man flyttade ut i landsbygden. Tror dock inte att det är så längre. Nu är man nog mest glad att det kommer folk.
Du behöver inte leva där två generationer för att bli accepterad.
Breivik handlade i enlighet med sina biologiska instinkter inbakade i hans gener nämligen självbarelsedriften och behovet att försvara sitt revir och sin frihet. I årtusenden levde våra förfäder med vapen i hand, ständigt på sin vakt mot inkräktare och fiender, vem de nu än uppfattade som sådana. Rätten och viljan att försvara sitt liv och sin släkt är en av de grundförutsättningarna för ens fortsatta liv och själva evolutionen, om man så vill. Kruxet är bara det att den dagens urbaniserade (= berövad tillgång till både naturen som livsmiljö och sin egna biologiska väsen) och alienerade och på många sätt ofria, 'denaturaliserade' individen inte längre har några reella möjligheter att påverka sin livssituation när den känner sig trängd, desperat, förvirrad eller hotad och då kan ta till drastiska och bisarra medel, precis som vilket annat djur som helst. Och hos en del människor har inte överjaget alltid full kontroll över detet, dvs reptilhjärnan, därav bisarra excesser - attentat, barbariska upplopp, terrordåd, inbördeskrig osv. Men visst tycker vi att all sorts våld är av ondo. Och ändå bombar NATO Lybien med gott samvete, eller hur. Och visst anses det PK att 'rebellerna' ska besegra (= döda) Khadaffis anhängare (som ofta bara är legoknektar) som om dessa var ett obesjälat otyg. Allt sanktionerat våld ses som fullt acceptabelt, inte sant? Just det, livet är ofta ganska dumt och grymt och orättvist, det är bara att konstatera. Och så kommer det tyvärr att förbli, trots utopisternas litanior om paradiset som väntar runt hörnet bara vi ger järnet.
Nu ska vi inte vara dystopiska.
Erika!
Nej, det handlar verkligen inte om ökad kontroll! Tvärtom handlar det om att få människor att känna sig välkomna och behövda. Att få alla människor att känna att de är en del av samhället.
Men det går inte när politiken ständigt handlar om att finna konflikter. Att dela upp människor i grupper och sedan ställa dessa grupper mot varandra. Svenskar mot invandrare. Arbetstagare mot arbetsgivare. Kvinnor mot män. Vi mot dem. Gott mot ont.
Men hur står då inte landet till?
När man ställer sjuka och arbetslösa mot sänkta skatter för de som redan har.
Ja, då förstår jag att alliansen är besvärade över att det fortfarande finns människor som reagerar på orättvisorna.
Då är det lättast att försöka trolla bort kritiken genom att lura i folk att man söker något slags konsensus och att det är de som står på de fattigas sida som bär skulden genom att bråka om petittesser.
Post a Comment