Varför känns allt med Bildt kletigt

Visst kan bistånd göra nytta.
Det första goda exemplet jag kommer att tänka på var när vi byggde ett stort pappersbruk i Vietnamn, Bai Bang.

Det tog visserligen några år och otaliga skattepengar innan allt var klart...men ändå.

Faktum är att pengarna som du och jag (skattebetalarna) släpper iväg emellanåt kan skapa bättre förutsättningar för ett lands utveckling.

Så fick vi exempelvis två svenska journalister frisläppta utan mer mankemang än att de bägge fick falla ned på knä och be den etiopiska regimen om förlåtelse.

Var det inte så det gick till?

Bildts tysta diplomati handlade väl antagligen mest om hur mycket Sverige skall pröjsa i framtiden, och ett slags samförstånd nåddes säkert där utrikesministern var omåttligt nöjd, men som det svenska folket lyckligtvis kommer att hållas oinformerat om ända tills räkenskapens dag.

Och så var det ju det där med Carl Bildt och oljan.
Jag erkänner gladeligen att jag inte är så insatt i ärendet.

Men så fort jag ser Bildt kommer jag att tänka på de där oljeskadade svanarna som emellanåt dyker upp på tv efter att något fartyg tömt sina tankar.

Jag ser alltså en Carl Bildt som en svan med långsträckt hals och med kletiga fjädrar - det är helt enkelt något med hans utstrålning som är en parodi på sig självt.

Ingen tror att Carl Bildt är ren men han klarar sig ändå.
Han är som en Sveriges OJ Simpson.

Nu tycker visst någon Folkpartist att det Etiopiska biståndet skall tas bort i och med att de svenska journalisterna är hemma, och det går väl att tycka, men det kommer inte att hända så länge Carl Bildt har något att säga till om. För tänk hur det skulle se ut om Etiopiens regi började läcka uppgifter om vår utrikesministers affärer i regionen?

 Carl Bildt putsar fjädrarna...så låt biståndsmiljarderna flöda.

SvD