Ge f-n i min kyrka!

Regeringen har med sin ständiga ekonomiska rovdrift återigen gett sig på det svenska kulturarvet.
Tidigare har man dragit in de så kallade gröna jobben vilka måhända av näriga politiker sågs som en form av socialhjälp åt arbetslösa men som i praktiken innebar ett skydd och vård av kulturhistoriska lämningar.

Regeringen har gjort det svårare för länsstyrelserna att bevara lämningar som omfattar allt från gamla ruiner till platser av historiskt värde, ekskötsel osv.
Det som försvinner när en skogstraktor kör rakt över en byggnadslämning kommer aldrig tillbaks.

Och nu har regeringen också bestämt sig för att inte inte förlänga perioden för de övergångsbestämmelser som beslutades för Svenska kyrkan vid separationen från staten 2000.
Kyrkor riskerar att förfalla och gravlundar att växa igen.

Det kan tyckas att kyrkan som genom århundranden förvärvat rikedomar genom arv och beskattningar borde ha råd att sköta sina egna förehavanden och därför ska omfattas av de bestämmelser som regeringen anser vara lämpliga.

Det är ett feltänk.
Kyrkorna kostar en otrolig summa att underhålla och i längden blir det omöjligt att upprätthålla den standard som gör det svenska arvet till en levande del av vår vardag.
Du behöver inte vara kristen för att kunna förundras över hur välskötta våra kyrkor är.
Om du åker på landsbygden i mellansverige tänker du antagligen inte ens på att många av byggnaderna du far förbi har sitt ursprung ända tillbaks till 1300 talet.

De har överlevt genom seklerna, över krig och pest har de stått där och erbjudit skydd och frälsning åt våra förfäder.
Vad som gjort Sverige till det land det nu är har en gång katalyserats och formats fram genom att kyrkorna inte bara utgjorde ett rum där herrens förmaning och tuktan ingjöt oss utan även för att de var en samlingsplats där vi kunde få våra kollektiva värderingar befästade.

Sådant är naturligtvis blaha blaha i dagens individualiserade och sekulariserade samhälle men fortfarande är det ändå en del av vårt kulturarv som är omistlig.
Det handlar om allmogens strävan och deras vilja att hela tiden gå framåt.

Ofta byggdes landsortskyrkorna med gemensamma ansträngningar av församlingen.
De samlade in pengar och bar sten.
Trots att de hade ett sådant slit med sina egna arbeten förenades de ändå i en egen vilja och envishet för att visa att deras del av landsorten också kunde ha vad andra redan hade.
En egen kyrka där högtider kunde hållas, högmässor, bröllop, begravningar.
Kyrkan representerade hela livscykeln och var en integrerad del i människors medvetanden.
Man slapp gå flera mil till närmast belägna kyrka och man kunde med stolthet anställa en egen präst.

Det är vår skyldighet att alla vara med och bevara så viktiga platser som kyrkorummen faktiskt är.
Oavsett tro finns det inget vackrare sätt för oss att bevara minnet av våra förfäder än att vi är med och betalar åtminstone för det.

Vi bekostar med glädje kungligheternas dagdrönarliv genom skattsedeln med argumentet att de skulle utgöra något slags PR för Sverige.
Med samma resonemang borde det vara tusenfalt viktigare att vi låter vår landsbygd vara levande och dess kyrkor i behåll.
För hur pittoreskt är det inte för tex en tysk turist att kunna besöka en svensk katolsk medeltidskyrka som restauerats och vackert står där med sin välskötta gård?

Att vi svenskar är så blinda för dessa våra främsta skatter är bara det ett bevis på hur sammansmälta vi egentligen är med vår historia.
Vi tar det för givet att de finns där, kyrkorna.

Det räcker dock med att gå till Storbrittanien för att se hur det går när men rationaliserar även i kyrkopolitiken.
Kyrkor rivs och säljs.
De görs om till bostäder och pubar.

Det ödet behöver inte drabba Sverige.
Vi ska inte tvinga Svenska kyrkan att rationalisera bland sina byggnader likt vad posten gör när de tar bort postlådor.
Sluta tafsa på min kyrka och upphör genast med att med försöken att radera min kulturhistoria!

SvD