Monday, November 16, 2009

Pantat

En nationell vädjan och uppmaning har proklamerats av bryggeriernas branchorganisation.
Det handlar om ett ärende av yttersta vikt, nämligen det hotade flödet av must i glasflaska.

Det råder brist på fem miljoner glasflaskor, det akuta behovet är 100.000 flaskor.
På grund av den svaga kronan misstänks folk ha lämnat kvar flaskorna och backarna i sommarhusen och i mörka källarföråd.

Denna spekulation i glasflaskepant kan anses vara både omoralisk och i längden ett säkert sätt att undergräva den svenska ekonomin.
Bryggerierna får stå där med sina cisterner fulla av obrukbar julmust och det har redan börjat glunkas om friställningar samt flytt utomlands.

Problemet kan spåras bakåt ända till 1977.
Då dog nämligen ingeniör Fritiof Södergran som ensam förvaltade ritningarna till den typ av 33cl glasflaska det handlar om.
Därefter har ingen lyckats återskapa hans produkt vilket resulterat i att endast de flaskor som då var i produktion cirkulerar i dagens returflaskesystem.

Lyckligtvis har 33cl flaskan endast genomgått smärre förändringar sedan den lanserades 1885, därför har en hel del tomflaskor hunnit ackumuleras under årens gång.
Det är nämligen så att 99% av alla tomflaskor till sist återvinns och därför har det aldrig funnits någon anledning att känna oro.
Men detta var alltså innan kronvärdet sjönk.

Många människor har sedan barnsben kommit att älska julmust i glasflaska som en speciell symbol för det svenska helgdagsfirandet och kan aldrig ens överväga att nyttja drycken sprungen ur något annat förvaringskärl.
Det finns helt enkelt inte samma genuina känsla i en sladdrig plastflaska.
Det hela andas kultursabotage och det är uppenbart att denna historia har många tragiska bottnar.

Det kan därför inte nog understrykas hur viktigt det är att folk åker ut till sommarhusen och hämtar dessa flaskor i god tid innan julen.
Handlarnas riksorganisation har gått med på att under den aktuella tiden stänga av kamerorna vid pantningsställena så att ingen identifiering ska kunna göras av pantaren.
Ingen ska därför behöva känna skam eller kunna skuldbeläggas för att de i ett beslut av obetänksamhet gömt undan sina flaskor i väntan på en bättre kronkurs.

Månne dessa åtgärder leda till julefrid för alla glasflaskeälskare.
Konsekvenserna hotar annars att dra oss alla ned i det moraliska moras som blir följden.
I stället för must kommer kanske öl och även sprit att konsumeras och det vet vi alla vilka samhällsekonomiska följder ett sånt beteende kan få.

Länge leve den svenska musten och det svenska retursystemet!

DN

2 comments:

Morotsodlaren said...

Hej!
Med bävan läste jag om julmustens vara eller inte vara. Det träffade mig rätt i magen för jag har säkert tio tombackar fulla med tomflaskor i källaren. Jag är en skurk i det här avseendet. Anledningen är inte den gällande kronkursen, snarare borde jag panta på grund av den stundande konkursen!
Låt mig förklara varför jag inte pantar: Det är så att pantautomaten, (en han skulle jag tro) i affären där jag handlar (bor i glesbygd och har bara en affär att panta i) vi kommer inte överens. Det är förövrigt inte bara mig pantautomaten ogillar, alla ogillas, så på det viset är den ju rättvis! Pet-flaskor tuggar den saktmodigt i sig, men bara en eller två och sedan spottar han ut dem rätt mellan ögonen på den som pantar! Tomburkar tar han emot upp till tjugo stycken, sedan skjuter han dem ur sig med enorm kraft. Häromdagen prickade han en gammal kvinna med rullator så hon stöp omkull. Men värst är det med plastbackarna fyllda med glasflaskor. De hatar han! Och det gör ont att få en sådan på benen. Vissa kunder tar reklamskyltar till hjälp för att skydda sina ben och kanske små barn som springer omkring där automaten är placerad. Personalen reagerar mot det för skyltarna kostar pengar och butikschefen, som sitter inne på kontoret och fyller i travkuponger hotar dra in deras semestrar om inte räkenskaperna går med plus.
Visst brukar jag kalla på hjälp för att få panta mina flaskor, men personalen är efter sitt fåtalig och handeln enorm. Det är nära till det lilla men ack så rika landet i väster.
Några unga tjejer som inte lärt sig känna pantautomatens nycker kommer gärna springande för att hjälpa till, men bara första gången, sedan flyr även de fältet. Automaten ger dem tjuvnyp lite varstans och smygströmmar på ställen där den typen av elektricitet inte skall förekomma, de får nämligen luta sig över automaten. Sedan väser de ilsket att man skall återkomma vid ett senare tillfälle då pantautomaten är servad och underhållen. Men det blir den aldrig. De byggde nyligen till affären för en herrans massa miljoner, men pantautomaten bytte de inte ut. Vissa kunder tar med sig små oljekannor för att blidka maskinen och andra sjunger för den, men inget verkar hjälpa.
Det kanske är så här i andra affärer också, och därför står tomflaskorna och plastbackarna undangömda i källare och uthus? Till de julmusttörstande massornas förtret

Erica said...

Ha, ha..
Ja, såna är de teknikens underverk.
Det står inte på förrens de lärt sig kommunicera med varandra och då är det kört.
En dag anfaller de i samlad trupp...sanna mina ord.