Regeringen, som på grund av läkarprotester brådstörtat funnit sig nödgade att se över sitt eget sjukvårdssystem låter nu partimegafonerna ljuda ut över Sverige genom den borgeliga pressens språkrör.
Således är dagens ledare i SvD ovanligt pladdrig då kontentan av vad som där skrivs mest verkar vara ett raljerande över den förra regeringens oförmåga att skapa vettiga sysselsättningar för de svårt sjuka.
Det ord som ska trummas in i den antagligen redan härdade läsaren är "avstjälpningsplats".
Så fungerade nämligen den onda kartellens illvilliga politik där inte mindre än 140 personer om dagen dömdes ut som arbetsoförmögna och icke rehabiliteringsbara.
Och som för att dessutom stärka sitt eget resonemang menar ledarskribenten att det aktuella antalet som hamnade på "avstjälpningsplatsen" motsvarar "en by om dagen".
Jaha, och hur långt är ett snöre?
En by om dagen, minsann...
Ledarskribenten verkar närmast skärrad i sin argumentation när det som i ett försvarstal för den oförstådda regeringen upplyses om att:
"Alla reformer har brister i inledningsskedet. Ett perfekt system kanske heller aldrig ens kan förväntas"
Problemet är att regeringen i det längsta framhärdat i att det faktiskt var ett perfekt system.
Så länge det bara var de drabbade av "reformen" som gnydde lite - de svårt cancersjuka, reumatiker och andra underförstådda parasiter så spelade det ingen roll.
Lämpligen slogs dövörat till för enligt regeringslogiken tillhör dessa de svagaste grupperna och sådana hade man framgångsrikt kört över tidigare.
Riktig fart på verksamheten blev det först när läkarna började slå larm och dessutom hade den dåliga smaken att gå ut även till den ickeborgeliga pressen.
Helt plötsligt fanns det människor med auktoritet som försvarade de svaga.
Därför sitter vi nu här lagom till det nya året med ett hafsverk som sägs ge människor rätten tillbaks att vara sjuksrivna.
"Men att på grundval av detta påstå att regeringen är hänsynslös är inte bara lögnaktigt. Det är cyniskt, eftersom oppositionen också uppenbarligen vet att den egna politiken inte på något sätt är bättre."
Så fortsätter ledarskribenten nu uppenbarligen uppeldad i kvadrat över blotta misstanken att den älskade regeringen handlat på ett i grunden felaktigt sätt.
Socialdemokraterna är naturligtvis de som ska anklagas även för den nuvarande regeringens tillkortakommanden, och ve den som kritiserar den ondska som genomsyrar de borgeliga när de i sin vilja att produktivisera de svagaste lyser med rödglödgade ögon och eldgaffel i hand.
Inte någonstans i diskussionerna har det funnits plats för etik och moral.
Regeringen har i sin jakt på systemparasiter helt enkelt bara råkat gå lite för långt och därför ska små förändringar med snabbhet göras så att läkardjävlarna kanske håller tyst och arbetet kan fortskrida.
"Att hjälpa de tusentals tillbaks som förpassats ut i försäkringssystemens ingenmansland, utan möjligheter att påverka den egna situationen eller få hjälp med vettig rehabilitering, är ett av regeringens viktigaste uppdrag. Ingen vill ha det gamla igen."
Ingen vill tillbaks till någon socialdemokratisk "avstjälpningsplats" menar ledarskribenten.
Samtidigt nämner hon med storslagna ord hur det i hennes resonemang rehabiliteras och att ingen skall lämnas därhän.
Skitsnack.
Svårt sjuka görs helt enkelt tillgängliga för arbetsmarknaden.
Det handlar inte om rehabilitering det handlar om att svaga människor skall vara tvugna att söka jobb med en ständigt överhängande risk att bli avstängda om de inte gör det.
Det finns något beklämmande i hur människor så till den milda grad kan vara blinda i sin iver att försvara en grym och omänsklig politik, helt plötsligt ligger inte det perverterade och unkna så långt borta.
Vad blir nästa steg?
Att börja lobotomera psykiskt sjuka för att slippa i från kostnaderna för psykvården?
Det skulle i så fall naturligtvis också kunna försvaras i termer som att ingen skulle vilja tillbaks till någon avstjälpningsplats för vårdkrävande Schizofrena.
Och givetvis kan även en lobotomerad utföra enklare sysslor utan att klaga.
Eller varför inte stänga av respiratorerna för människor som ändå aldrig har någon chans att kunna stå på benen igen?
Organen kunde plundras och vårdsängar återanvändas.
Det skulle spara pengar.
Eller...
SvD
2 comments:
Förbaskat bra skrivet!
Det bedrivs nu en häxjakt på människor som har svårt att försvara sig. De är ju lätta att tränga in i hörn och sedan ge dem en läxa de aldrig kommer att glömma.
Diskussionen angående aktiv dödshjälp var på tapeten ett tag. Jag tackar Gud att den ”hjälpen” inte finns än (men den kommer) - då blir situationen en helt annan!
För var går gränsen mellan att tjäna skattepengar och att hjälpa någon som inte orkar längre, utan själv vill sluta livet?
Debatten om dödshjälp är värd ett eget kapitel när det gäller liberaliseringsprocessen.
Det finns starka krafter som talar för individens valfrihet även där.
Det är samma människor som menar att vård ska vara för de som kan betala eller "dugliga" samhällsmedborgare.
Det kan vara svårt att tro att något sådant skulle kunna få ett genomslag inom den svenska vården.
Men i dagens läge har det blivit så att fattiga får ett sämre bemötande än rika. Dessutom är det omöjligt att få en ny lever om du är missbrukare.
Det finns en skyll dig själv attityd som är rätt skrämmande också inom vården.
Därför är det väldigt bra att det var just läkare som sade i från när det gällde "sjukvårdsreformen".
Det skrämde uppenbarligen skiten ur regeringen och kom tydligen som något helt oväntat för deras uppblåsta egon.
Jag kan tänka mig paniken som utbröt bara tre veckor före reformens införande.
Om det i sin helhet inte vore så sorgligt skulle man nästan kunna gapskratta åt det.
Post a Comment