Quick och sanningen

I början av 90-talet arbetade en relativt okänd länsåklagare i Härnösand.
Han fick sedermera serverat Thomas Quicks erkännanden på sitt bord.
Trots avsaknad av vittnen och brist tekniska bevis lyckades han få Quick fälld för åtta mord.
Han gjorde därefter karriär och i kölvattnet av den efterlämnades offren för tragedierna i ovisshet.

Den i verklig mening sinnessjuka Thomas Quick tog med sig sanningen in på dårhuset och en glömskans väv föll över historien.

Nu kanske, eventuellt - med betoning på hopp - kan de anhöriga få veta vad som egentligen hände.
Möjligen att den något så när rehabiliterade människospillran Quick kan lätta på förlåten till den tragedi han faktiskt delar med anhöriga och offer.

Nu när alla spår är kalla.
När de verkliga mördarna och ogärningsmännen inte längre behöver känna oro.
När allt är försent, då först kanske något slags sanning kan frambringas.

Vad skall inte mannen som fick åtta mord erkända för sig i sitt ämbete känna i dag?
Han som gjorde karriär på en psykiskt sjuk människas vilja att erkänna vad som helst?
Är han orolig nu när allt riskerar att spricka?
Eller bryr han sig inte?
Christer van der Kwast fick under alla omständigheter en märklig skjuts uppåt genom det rätta eller orätta hanterandet av människors lidande.

SvD