Hon efterlämnade en lapp med ordet "förlåt" och några värdelösa sjukintyg.
Jag vet inte - har missat mycket som hänt den senaste veckan, men har Fredrik Reinfeldt yttrat sig i saken?
Har någon minister gjort det, eller är ärendet helt utelämnat till de små cheferna?
De som hänvisar till regelverket och som på så vis kan göra sig skuldlösa.
När en människa dör genom att ta sitt liv är det självklart att ingen minister vill ta på sig något ansvar, men så länge de som är utsatta för politiken lever går det alltid bra att sätta upp vilka regler som helst utan att någon har kurage eller viljan att protestera.
Djävulen finns i detaljerna.
Mari-Louise är naturligtvis inte den första.
Hon är den som blivit uppmärksammad.
Den ångestvåg som sköljt över arbetslösa och sjuka sedan regeringen förkunnat sin dom över dem har resulterat i livsexistenser pendlande mellan förtvivlan och rent armod.
Det har sagts att endast den som uppbär sin lön är värd något.
Ett påstående som i sin förlängning får rent skrämmande konsekvenser.
Regeringen som skulle stå för något gott - saker som alla människors lika värde - vältrar sig i sin arbetslinje likt kopulerande svin för att ge födelse åt vad som människorna alltid fruktat och längtat efter.
Samhället där din duglighet bestäms efter hur frisk du är.
Sjuka medborgare göre sig icke besvär och naturligtvis är det så att människor i förödmjukelsen av detta ser sig förflyttade tillbaks till den ondskans tid där föraktet för svaghet var religion.
Det är alltid efter det faktiska resultatet som en politik måste bedömas.
Det går inte längre att urskulda sig med några förment goda intentioner.
Kom i håg att i Sverige bedöms nu endast din förmåga att vara en duglig produktionsenhet.
Mängder av människor ser sig förlorade i en sådan situation.
Drivna över kanten av perverterade intentioner och lustmördade av små regeringsframbringade klausuler.
Tragiken i det hela är likgiltigheten varmed folket framlever i detta "Allians för Sverige" samhälle.
Hur långt man drivits med i girigheten på bekostnad av sin nästa.
Den dag man försvarar några sänkta skattekronor trots vetskapen att människor faktiskt dör av att resurserna försvinner är skrämmande nära det totala mörkret.
Se till att rösta bort den här förbannade regeringen vid nästa val.
Låt dig inte längre manipuleras, inte luras in i diskussioner om detaljer.
Se hela tiden den stora bilden.
Fall inte för argumentet att "det skulle i alla fall inte vara något bättre med en Socialdemokratisk regering"
Det vet ingen och det skulle inte under några omständigheter vara sämre.
Människor dör och mår dåligt i dagens Sverige det är argument nog.
Det är upp till dig att stanna till i steget och faktiskt känna dig in i dessa utsatta människors hjärtan.
Kom i håg att i det stora hela hänger allas våra livsöden i hop som av en skör tråd.
Vi är varandras enda räddning här i världen.
4 comments:
Det är märkligt det här. Skriver du om sponken, så kommenterar jag det pga. min bakgrund. När du skriver om det svenskaste av allt, raggare, då träffar även det. Nu är det träff igen, fullträff. Jag menar inte att jag har tagit mig av daga, men jag kommer aldrig tillbaks till det arbetet jag hade. Så jag är en tärande individ för samhället. Jag är reumatiker. Värker gör det och sömnen drivs på flykt, (förhoppningsvis likt den regering som nu sitter vid makten nästa gång det blir val).
Jag är på väg att utförsäkras, men har inte gått i clinch med FK än. Men den bataljen kommer, var så säker. Det känns underbart att veta att man är värdelös. Att läkare som aldrig har sett mig kan döma ut mig. Vore jag en gris så kunde de ju slakta mig, men inte ens det duger jag till. Det är som Lars Molin skrev i novellen ”Duell i Gryningen” om överhetens makt över den lilla människan.
- Det går åt helvete alltsammans, alltihop!
Det är så jag känner det. Och som en viss kvinnlig bloggare jag läser har skrivit. ”Det här är bara början”
Nä fy fan för hela smörjan.
Jag får ta min tillflykt till musiken, och drömma om sommaren och bilen. Köra ner sidorutan och ut med armbågen. Stereon i botten och den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=NpChCWNwHms
Kommer det tid kommer det råd, sa min mor och hon brukade ha rätt!
Tråkigt att vara reumatiker, har haft släktingar som dragits med sådant...inget vidare.
Men spelet är inte slut än.
Inte förrens den tjocka damen sjungit som man säger och det får väl bli Maud Olofsson då i det här fallet...hm..
Huvudsaken är ändå att nuvarande regeringen med stor sannolikhet lär kastas över ända nästa höst.
Frågan är väl hur mycket jäkelskap de kommer att kunna hitta på tiden som är kvar?
Men jag skulle nog inte ge upp hoppet än om jag vore som du.
Sjyst låtval.
Kändes väldigt gammalt men är nytt väl?
Jag laddade hem en bunt Roy Orbinson förut, han personifierar verkligen musik att drömma sig bort till.
Hellre han än Elvis.
Fast i kväll har det blivit Lynrd Skynard på Spotify. :)
Hej!
Jag ger mig aldrig! När nöden är som störst, är hjälpen som närmast!
Kul att du gillade låten. Den är inte så ny, fast ändå på ett sätt. Den är från 1963.
Jag gillar också Roy Orbison. Den här är bra, fast här i en annan version. http://www.youtube.com/watch?v=J32nqBJTotk
Jag plockade ner en låda med gamla 45:or och rotade lite i den. Sedan gäller det ju att hitta dem på you-tube också…
Om vi backar till 1958 så kunde det låta så här: http://www.youtube.com/watch?v=uHr5FseyZ6o
Och går vi fram ett år i tiden så finns det en smakbit här:
http://www.youtube.com/watch?v=y9bcOrXPixw
Den här är inte heller så illa: http://www.youtube.com/watch?v=Ouds2MCytpY Han är en Elviskopia.
Och här är en viss fröken Parton från 1962: http://www.youtube.com/watch?v=O9KwVj195Ew
Hej!
Mycket bra musik.
Det bästa med den är att man mer känner än anar en slags tid som kanske i och för sig aldrig fanns men som ändå framstår som bekymmerslös.
Det kan vara skönt med lite verklighetsflykt i bland.
Post a Comment