Det finns sanningar och så finns det förbannad lögn - vad som är däremellan behärskar regeringsrepresentanterna till fulländning.
Till sist hjälper dock inte ens det mest välsmorda munläder.
Det är möjligt att regeringen lyckats föra mer än halva svenska folket bakom ljuset men det kan vara på väg att ändras.
Sakta men säkert börjar svensken vakna upp och med stora ögon frågar han sig nu vad det egentligen är som händer i landet?
Socialminister Cristina Husmark Pehrsson går - bara några dagar efter avslöjandet om att en 61 årig kvinna spillt sitt eget liv i ren förtvivlan - ut och beklagar den i hennes tycke överdrivna debatten om sjukförsäkringsreformen.
Hon begråter hur missförstådd hon blivit och slirar vidare om att uppsåtet endast och enkom är att man vill de sjuka väl.
Hon talar om att rehabilitera ut individer till arbetsmarknaden och menar att alternativet skulle vara en återgång till den politik där 140 människor om dagen förtidspensionerades.
Detta är hemskt sätt att argumentera på för det kapslar in och gömmer det faktum att människor i dag tar livet av sig på grund av rädsla för den nya sjukförsäkringsreformen.
Husmark Pehrsson använder en retorik som är oerhört kraftfull.
Hon säger "titta hur det var förut!" och med detta pekar hon på den tidigare regeringen för att legitimera den förnedring av människor som hennes egen politik givit upphov till.
Det är inte direkt någon väl förborgad hemlighet att den nuvarande regeringens agenda vilar på grundantagandet att det finns människor som missbrukar samhällets resurser och att valframgången helt eller delvis byggde på att det fanns väljare som applåderade sättet på vilket "problemet" framställdes samtidigt som skattesänkningar utlovades till de som varken var sjuka eller arbetslösa
"Vi och dem" samhället var därmed etablerat.
Detta faktum ligger väldigt långt från gråtmilda uttalanden om individens rehabilitering till arbetsmarknaden och att varje människa skall bemötas utifrån sina egna förutsättningar.
Som genom en tyst överenskommelse mellan väljarna och den av regeringen förda politiken har sådana som Husmark Pehrsson fått härja fritt men till sist har man gått för långt.
Sveriges medborgare är inte totalt hjärtlösa och inte ens i deras värsta mardrömmar trodde de väl att de skulle kunna ge näring åt den cyniska politik som nu förs.
Nästa stora skandal bör rimligen bli hur den så kallade rehabiliteringen till arbetslivet skall gå till.
Det hela är nämligen ett stort luftslott.
För den som varit sjukskriven mer än två och ett halvt år "erbjuds" en individuellt formad introduktion hos arbetsförmedlingen, predikar Husmark Pehrsson.
Det är snarare så att den som inte är till döden sjuk tvingas till arbetsförmedlingen med hot om indragen ersättning.
Och när den tidigare sjukskrivna väl är i arbetsförmedlingens klor så kan Af i sin tur hota och dra in klientens livsuppehälle som de vill och efter eget behag.
Det vill säga.
Efter introduktionsperioden kan du komma att bli tvingad till en sysselsättning du själv inte känner att du orkar med.
Det bestämmer helt och fullt någon arbetsförmedlare.
Rehabiliteringen består i arbetsförmedlarens förmåga att tvinga ut den tidigare sjukskrivna till en sysselsättning där arbetsgivaren får bidrag samtidigt som det förväntas att ett arbete skall utföras.
Sjukdomen avgör bara graden av arbetsuppgift och det är inte den sjuke som bestämmer det.
Det måste poängteras om och om igen.
Den sjuke äger ej längre därefter något självbestämmande.
Från den stunden personen är inne i systemet kommer det i praktiken för alltid att vara någon annan som råder över den "rehabiliterades" liv.
Med hot om indragen ersättning kommer människor därefter att förvandlas till hjon.
Ett så i grunden kränkande system har inte funnits sedan statarnas tidsålder.
Moderaterna kallar det för rehabiliteringskedja.
Husmark Pehrsson bluddrar på och förskönar samt skyller i från sig men kärnan i det hon säger är cynisk kall och hård precis som moderaternas politik i övrigt.
No comments:
Post a Comment