En moderat har yttrat sig och för en gångs skull sagt någonting som i sak är riktigt.
Bakgrundshistorien är att ett antal jägare fått tillåtelse att radera ut tio percent av den svenska vargstammen.
Skjutandet var inte särskilt vetenskapligt och tycks mest ha motiverats av att jägarna sedan länge lobbat för en decimering.
Det kan vara förståeligt att jägare är trötta på att få sina jakthundar sargade och naturligtvis är det alltid trevligt att kunna få utlopp för ett sedan länge väl förankrat hat men avskjutningen var i sig ändå långt i från demokratisk.
Detta har ungmoderaten Niklas Wykman tagit fasta på när han anklagar regeringen för att ha gett efter för jägarlobbyns argument och mer eller mindre lurats till att ta beslut som inte är folkligt förankrade.
Att låta döda 22 vargar är inget annat än populism i värsta folkpartiststil och renderar kanske till sist i några värmländska glesbygdsröster men då har man å andra sidan fått hela naturskyddsrörelsen mot sig.
Wykman slår därför på stortrumman och åberopar både liberala och konservativa värden samtidigt som han utropar den andra januari tjugohundratio till en sorgens dag för svenskt natur och miljöengagemang.
Det är nog bra att ungmoderaten engagerar sig i frågan.
Men varför väntade han tills efter avskjutningen med att gå ut och göra sin röst hörd?
Borde inte det primära målet ha varit att stoppa vargjakten medan den fortfarande låg i sin linda, så att säga?
Eller räckte inte de konservativa och liberala värderingarna till där?
Som vanligt kan man misstänka att moderaterna talar med kluven tunga, eller att man både vill äta och ha kvar kakan.
Nu spelar det ingen roll om man är för eller emot vargjakt.
Moderaterna har täckt upp bägge alternativen.
Samtidigt som man fått tyst på jägarna och glesbygdsbefolkningen går man de vargkramande till mötes genom att säga att man egentligen inte alls vill skada rovdjursstammen.
Faktum är att det till och med går emot de konservativa och liberala värderingarna.
Stolligt var ordet, sade Bull
No comments:
Post a Comment