Fällor riggas och spänningen är stor när man precis som tidigare generationer vittjar burarna i den av vinter kylda luften.
Ungefär 29% av katterna fångas i fälla och dessa djur blir ofta stressade, klor och tänder är nedslitna, träflis påträffas i magarna.
Plågsam jaktmetod?
Kanske det.
Men man skall lägga på minnet att jakt är någonting som människan sysslat med sedan Hedenhös.
Vi människor är predatorer av naturen, men trots det är jakten mycket sällan obefogad.
Jägare påstår gärna att det är naturupplevelsen eller rekreationen som spelar en avgörande roll när man beger sig till skogs för att döda djur.
Fel.
Det är spänningsmomentet, och faktiskt avlossandet av själva skottet mot ett djur som vare sig det fångas i bur eller står i profil på ett kalhygge representerar det vilda och därmed triggar något djupt bak i reptilhjärnan.
Precis som generationerna långt tillbaks tuktar jägaren vildmarken med sina blotta händer.
Köttboxar fylls och skinn bereds, älg är det naturliga bytet medan det ultimata är de stora rovdjuren.
Lycklig är den som av ynnest får deltaga vid jakten på lo, björn och naturligtvis varg.
Djupt i våra gener gömmer sig ett förflutet då varggropar inreddes med kallmurad sten eller tvärviggar av trä.
Dessa runda alternativt kvadratiska gropar var mellan fem och tio meter i diameter och i mitten satt en påle med ett lockbete av något slag.
Djuret ramlade ned i gropen och förmådde inte krafsa sig upp, svårt skadat som det antagligen var efter att ha spetsats på de sylvassa pinnar som stod upprätt där det föll.
Det plågsamma är en del av jakten, och det är därför människan fortfarande står där villig att smeta blod på sitt ansikte , upprymd över att presenteras för det som fortfarande döljer sig i skogens dunkel, opåverkat genom tidevarven.
På grisgårdarna trampar djuren i dyngan och äter på varandra innan de stressade slaktas och bidrar till att fylla bondens ficka med konsumenternas pengar.
Eller rättare sagt - produkterna förädlas och gynnar entreprenörens företag vilket därmed kanske kan expandera än mer med fler grisar som vanvårdas allt för den snäva profiten.
Jakt är grymt och många gånger makabert.
Ett byte som fälls av ett rovdjur skriker i dödsångest medan det äts levande.
Lodjuret vet spelreglerna.
Att äta eller ätas, så lever det sitt liv.
Människan briljerar med sin hjärna och är därmed den högste av alla jägare.
De plågsammaste metoderna har dock för länge sedan lagts åt sidan.
Inte därför att jägarna krävt det utan för att en beskäftig opinion tvingat dem därtill.
Samma opinion som med glädje äter kött producerat genom ångest och med metoder som innebär att djuret tagits fjärran från sin naturliga livsmiljö.
Att äta djur som snubblat i sin egen avföring i en trång spilta ses som naturligt.
Men när jägare jagar lo på de mest beprövade sätten så gastar allmänheten i förfäran.
Kattplågarna skall jagas och löpa gatlopp.
Någonstans där går jaktens sanna värde förlorat och risken är stor att skogarna därefter befolkas av kastrerade jägare som vallas av opinionen i stället för att föra sitt arv vidare.
Glöm aldrig att jakt är blodigt och till sin natur hänsynslöst.
Men det är också det naturliga slutet för ett djur som levt sitt liv privilegierat jämfört med det vars kött du dagligen äter.
Kom i håg att din magsäck blir till grav och sista vila för djuret du just ätit.
Eller åtminstone delar av det.
Fundera på vad det egentligen är du äter nästa gång du står vid köttdisken och väljer bland delikatesserna.
Stress, kannibalism, avföring.
Katten lider i sin bur, visst.
Så är det.
Men proportionerna?
No comments:
Post a Comment