Vägen fram till valet kommer att kantas av diverse opinionsundersökningar där den så kallade allmänheten får tycka till om vilket parti som är bäst eller vilken partiledare man helst tar till hjärtat.
Vid den senaste undersökningen ( Novus ) har tusen personer fått säga sitt i partiledarfrågan.
Glädjande nog för Moderaterna är deras partiledare ohotad när det gäller förtroendekapital.
Det kommer kanske å andra sidan inte direkt som någon överraskning att Sahlin får låga siffror.
För så är det ju med Mona.
Att man skall tycka illa om henne.
Det lobbas väldeliga för att sänka Sahlin, därför borde inte en tidning som SvD borde ropa allt för högt om "utklassning", då själva opinionsundersökningen mer ger resultatet att förtroendet för Mona Sahlin är dåligt, än att det är bra för Fredrik Reinfeldt.
Man hade kunnat ställa en skyltdocka mot Reinfeldt och utfallet skulle ha blivit ungefär det samma.
Vad gäller Socialdemokraterna får de framledes jobba förutsättningslöst.
Partiet är mer än sin partiledare, och om man nu tagit fan i båten får man också ro henne i hamn.
På sätt och vis är det starkt gjort av Socialdemokraterna att envisas med Mona.
Det är ändå så att Sahlin är oerhört kompetent, i bland briljerar hon till och med.
Ser man debattmässigt manglar hon statsministern som bara tjatar på om sina jobb kontra bidragslinje.
Jag har alltid retat mig på alliansens sätt att tänka.
Allting är antingen svart eller vitt, ingenting däremellan.
Det är ett sjukt tankesätt i bokstavlig mening.
Splitting är ett känt fenomen inom psykologin.
Det börjar bli dags för Socialdemokraterna att ta för sig lite mer.
Det bör inte vara så svårt att plocka ned Reinfeldt från sin pidestal.
Många som säger att de skall rösta på Moderaterna är egentligen besvikna Socialdemokrater som vid valet och kvalet ändå är beredda att komma tillbaks till partiet bara de får lite hopp och inte låter sig förledas av alliansens ölhallspolitik.
Alliansen saknar klass.
De är bara sällskapshundar åt kapitalet.
De är intelligensmässigt i händerna på tankesmedjor och pr-firmor av vilka de får sina repliker.
I bland lyser okunskapen igenom när de trots allt lockas att agera på egen hand.
Asks uttalanden om färgade brev var ett sådant tillfälle.
Socialdemokraterna har alla möjligheter att vinna nästa val men då krävs det också att man sätter lite fart.
Helst med en gång.
SvD
DN
3 comments:
I viss mån kan jag hålla med om analysen av alliansen, men situationen hos vänstern är (tyvärr) långt sämre. Man har tappat mycket av grunden i ideologin och verklig humanism, och har samtidigt ett allt sämre grepp om verkligheten och pragmatik. Man tramsar om hbt, genus och mångkultur, saker som antingen är ganska betydelselösa i det stora hela eller rent av destruktiva. Man har tex i forskningen hittat samband mellan invandring och en glidning åt högerpolitik. Man har också hittat mycket starka samband mellan mångkultur och minskat socialt kapital. Vänstern underminerar alltså grunden till ett vänsterinriktat och konstruktivt samhälle genom sin egen politik. Bra jobbat...
Saker som kan tyckas goda kan ofta stå i direkt eller indirekt konflikt, att blunda för den verkligheten ställer bara till skada.
Jo, att vänstern underminerar sig själva äger nog sin riktighet.
Jag kan också tycka att en del banala frågor upptar för mycket plats på dagordningen.
Å andra sidan har vänstern av tradition en starkare kulturell ställning än högern så det finner sig naturligt att det surrar inom partiet.
Kommer av någon anledning att tänka på dialektik.
Alltså att det trots allt kan komma något gott ur motsättningarna.
Alliansen känns mer som ett parti för egennyttiga.
Det är stelt, konservativt och även om man försöker ta på sig rollen som arbetarens bästa vän finns det gamla unkna kvar och lever i allra högsta välmåga.
Nästa val kommer att bli en fråga om yta.
Socialdemokraterna borde kunna peta hål på den där glatta moderatvävnaden så att alla kan se varet rinna ut.
Annars får vi väl stå ut med alliansen i fyra år till.
Ingen direkt uppmuntrande tanke.
Dilemmat idag är otydlighet, ingen kan idag med säkerhet veta om sossarna kommer fortsätta att köra den politik man fört de senaste 20-25 åren.
Förra regeringen föll på att väljarna insåg nödvändigheten av att avpolletera enväldeshärskare Persson efter framför allt missgreppen med sjukförsäkringen, invandringspolitiken, det infantila krypandet inför EU och den allmäna högervridningen, de flesta insåg ganska snabbt vad det s.k. fredsprojektet i praktiken var värt för gemene man - fria införselkvoter och passfrihet i all ära, men knappast till priset av regelrätt social dumpning.
Att triangulera kring mittväljarna kommer bara skada partiet ytterligare och snabbt leda ner mot 30%-nivån. Folk i allmänhet kanske inte har järnkoll i alla aspekter av det politiska spelet, men är i gengäld inte dummare än att man kan avgöra att de flesta saker har försämrats radikalt för det stora flertalet under de gångna 20-25 åren.
Folk behöver ett tydligt alternativ till den hittills förda politiken i två nyanser av blåbrunt, annars är sannolikheten stor att proteströstandet fortsätter. Tydlighet med vad man vill och lyhördhet inför väljarnas behov är nyckeln och bådadera har varit en bristvara länge nu.
Post a Comment