Fri företagsamhet

En man från Tierps kommun har lyckats med konststycket att ha brutit upp åttiotvå ton järnväg, fraktat i väg den och och sålt det hela till någon skrotfirma..
Mannen själv säger sig ha blivit lovad järnvägen som bonus för att han sanerat platsen.
Banverket håller dock inte alls med om detta utan surnade till när de väl märkte att rälsen var borta och ställde därför mannen inför skranket.
Där har han nu dömts till fyra månaders fängelse eftersom brottet ansågs grovt och välorganiserat.
Själva rälsen värderades till 154 000 kr.

Ja vad skall man säga?
Antingen får man väl å ena sidan beundra företagsamheten hos en man som på fullt allvar måste ha trott att två kilometer försvunnen järnväg inte skulle noteras av banverket.
Annars är det väl som han säger att man vid ett svagt ögonblick slängt ur sig något löfte att han kunde få ta rätt på skiten.

Jag tycker det måste ha varit ett väldigt slit för ynka 154 000 kronor.
Bara det där med omfattande organisering låter krävande.
Och det är väl klart det måste ha varit det, men om nu ändå rälsen bara låg i en hög och skrotade.

Jag hörde ännu mer hårresande saker hemifrån.
Där hade någon nattetid snott taket på kyrkan.
Jepp, hela koppartaket.
Till och med stuprören.

Och detta var tydligen inte den enda kyrkan som haft nattligt besök av koppartjuvarna.

Metall och då framför allt koppar är alltså så begärligt att man kravlar omkring på ett kyrktak mitt i natten för att bryta upp kopparplåtar...
Är inte det ett väldigt risktagande egentligen? Och så mycket arbete för dessa, får man förmoda små pengar, som någon skrothandlare betalar för det?
För den som handlar med materialet måste ju också ta en risk.

Eller körs alltihopa helt enkelt ut ur landet?

Säga vad man vill om Moderaternas företagarvänliga Sverige.
Någon brist på nya entreprenörer verkar det ju inte vara i alla fall.

SvD