Friday, April 9, 2010

Tjejtöntar strålar samman

Ett gäng datakodsrabblande representanter för det mest framstående könet har hittat ett nytt sätt att umgås, vilket faktiskt innefattar att man träffas öga mot öga i stället för framför skärmarna.
Ett initiativ så gott som något om än inte särskilt originellt.
Förra gången talade man om programmering, vid den här tilldragelsen om företagande

Fördelarna är uppenbara.
Tjejer från olika kunskapsområden kan mötas på ett okomplicerat sätt och finna nya infallsvinklar som korsbefruktar verksamheterna,
Gränser suddas ut och jag antar att det dessutom är ett ganska skojigt sätt att träffa likasinnade.

Fast varför inte utveckla konceptet.
Tydligen var en del manliga datanördar avundsjuka på att de inte hade tillträde till en så veritabel samling av potentiella medarbetare i får man anta alla livets skeden.

Jag vill absolut inte förlöjliga konceptet på något vis.
Men varför inte chartra en Ålandsbåt och låta de två grupperna mötas?
Varför denna distinktion?
Kanske kunde man köra lite C++ över ett glas vin under trivsamma former och se vad det utvecklas till?

Jag har förstått att tjejerna kan känna sig hämmade av männen precis som det är i nästan alla branscher.
Så onödigt.
Mycket handlar om att våga och det har kvinnor lika mycket kapacitet till som män.

Nu har jag väl ändå missat poängen tycker säkert en del förnärmade kvinnor.
Och det har jag naturligtvis gjort.

Men jag är så trött på alla dessa grupper hit och dit i samhället.
Det ska vara sammanslutningar för än det ena och än det andra och till sist är vi som i de där virtuella utopiavärldarna på nätet där man kan fara till planeten Bluto för att umgås med homosexuella män som gillar Thor-Leifs, eller samlas någon annanstans för att dyrka solguden RA.

Allt är så diversifierat.
Och detta är naturligtvis en återspegling i hur samhället fungerar i dag.
Vi är bara en löst sammansatt skara individer som trycker ihop oss tillsammans med de vi känner oss tryggast hos.

Det är inte konstigt att Facebookgrupper kan få hundratusentals medlemmar.
Alla vill ju finna en tillhörighet och detta medan hela tillvaron privatiseras och vi förväntas vara självständiga.

Och sedan funderar man över varför tillvaron ser ut som den gör.
Allt jag säger är.
Korsbefrukta mer, låt kreativiteten flöda och låt människor över alla gränser mötas.

SvD

3 comments:

Anonymous said...

Objektorienterad programmemring under inflytande av alkohol vill jag å det bestämdaste avråda från, det är illa nog vad folk kan åstadkomma i nyktert tillstånd. :P

Däremot stämmer det att kreativa samarbeten kan uppstå när man mixar motsatser eller olika specialiteter på ett intelligent sätt. Att trumma ihop ett knippe nördar och förvänta sig nån output är mer tveksamt, i regel blir det mest friktion av sånt ...

Erica said...

Det kan ju uppstå positiv friktion också. ;)

Anonymous said...

Föralldel, oftast brukar det dock ganska snart krävas en terapeut snarare än en projektledare. För många primadonnor i samma projekt blir ofelbart apskit om dom nu inte råkar vara väldigt prestigelösa.