Undergången

Först av allt.
Jag vill bara säga att jag stödjer inga av de krigets fasansfullheter som utspelades under andra världskriget.
Personligen är jag mer intresserad av det första kriget beroende på att jag haft en farfarsfarsfar som har sina brev till min släkting Misty kvar vilka jag läser om och om igen.

Han var med i bägge krigen, men vad som fascinerar mig är hur han berättade, om hur han hade benlindor och en väldigt primitiv gasmask mitt i de värsta av gaskrigen.
Folk dog som flugor i skyttegravarna, min förfader gömde sig under lik när tyskarna kom marscherande.
Det var långt från någon självklarhet att de allierade skulle vinna den gången.

Historien har skrivits om många gånger sedan dess.

Hitler då, psykopat.
Men hey, vad ser vi i Sverige idag.

Kriget, om man nu vill ha det beskrivet i ärliga termer.
Kolla in filmen "Das Boot"
Det är vad det egentligen handlar om.

Eller Stalinorglarna.
Då mitt i ockupationen när tyskarna visste att bara döden fanns som alternativ.

Så långt från Hitler.
Det var bra och modiga, dugliga män som dog för ingenting.
Deras dumhet och deras vilja att precis som lämmlar gå i döden för vad de trodde på borde alltid kommas ihåg.

SvD