Thursday, May 20, 2010

Mobbning föräldrarnas ansvar

Tydligen ligger det lilla samhället Vellinge i topp när det gäller mobbningsligan i Sverige.
Det är synd och skam att Vellinge ständigt måste utmärka sig på än det ena och än det andra sättet vad gäller ringaktning mot medmänsklighet och broderskap.
I bland undrar man om inte Vellinge är ett sektsamhälle som Knutby var med egna regler och moral.

Anyway.
Mobbning är ett vidrigt tilltag var det än uppstår.
Nu talar vi om barn som blir så förstörda i sin självuppfattning mitt i de känsligaste åldrarna.
Vad återstår för ett "offer" som fått hela sin skoltid förstörd av plågoandar.

Man tycker att vuxna kan behandla varandra illa.
Det är ingenting mot hur barn kan vara när de sätter den sidan till.

Problemet är svårt att stävja.
Skolan kan måhända skydda den mobbade så länge det handlar om lektionstider men på rasterna och fritiden finns liksom ingen jurisdiktion.

Att flytta elever till andra skolor löser oftast bara problemet temporärt.
Den mobbade bär stämpeln av att vara svag och snart hittar andra gamar sitt offer.

Jag antar att samhället i sig är en bra grogrund för mobbning.
När man till och med hör alliansens ministrar ge sig på Mona Sahlin för hennes Toblerone så undrar man vad för signaler som sänds ut till menigheten.

Det är ok att trakassera - man kan vinna fördelar på det viset.

Det enda sättet att stävja mobbning är att föräldrarna tar sitt ansvar och uppfostrar barnen med grundsynen att  andras värde är okränkbart.
Att man lär sig att visa respekt även för dem som inte motsvarar de förväntningar som samhället ställt som norm.

Mobbning förstör människor för livet.
Jag är säker på att många av de kriminella och utslagna bär med sig skräckfyllda fasor från sin skoltid.

En del människor säger att man inte kan skylla på barndomen om man strular senare i livet.
Det kan man visst det.
Du formas för livet i din barndom.

När jag gick i skolan var det en kille som tog sin pappas hagelgevär och sköt sig just för att han var mobbad.

Jag tror faktiskt att de flesta föräldrar är gladare om deras barn är mobbare än att de blir mobbade.
Eller hur - är det inte så kanske?

Föräldrar borde i stället för att hålla på att skilja sig till höger och vänster rycka bort ungarna från dataspelen och göra saker gemensamt med dem och faktiskt förklara en del av livets väsentligheter.

På något vis är alla offer men det är föräldrarnas ansvar att se till så att deras barn mår bra.
Barn som mår bra skadar inte andra.

SvD

4 comments:

Anonymous said...

Jag mobbades värst i Skåne. Dalarna var bäst. Stockholm var ok. Så var min tid i plugget.

Pappan said...

(Se längre svar till dig på min blogg!)

Pappan

Pappan said...

Lika barn leka bäst?

Pappan

Erica said...

Hej - tack för input.
Mobbning är ett problem med många dimensioner och jag tror att det är de flesta föräldrars mardröm att deras eget älskade barn skall fara illa i en miljö där det för alltid borde känna sig tryggt.
Mobbning har alltid funnits även om det till viss del ändrat karaktär genom åren.
Kanske det är ännu råare nu, jag vet inte.
Men ingen borde någonsin få fara illa och det är till syvende och sist de vuxnas ansvar.
Annars blir tillvaron som i den där boken "Flugornas herre".
Utan föredömen som kan förmedla vad som är rätt och fel är vi illa ute.
Detta oavsett kulturell bakgrund.

Och du som flyttat runt och upplevt både mobbning och acceptans.
Hoppas ditt liv är bra nu.
Och du vet väl om att du lärt dig något nog så viktigt på vägen.
Ta vara på det och använd det som en styrka.