Wednesday, May 19, 2010

Stenarna rullar vidare

Jag kan ärligt talat inte mycket om den antika gruppen men så mycket har jag förstått att de nådde sin höjdpunkt för ungefär 45 år sedan.
Jag gillade det där psykedeliska och något med atmosfären.
Beatles verkar ha varit mer för skolflickorna.
Keith Richards var en vilding och Mick Jaggers läppar stora och nästan obskyra.
Mick måste vara närmare hundra nu men är fortfarande sexig på något sätt.

Det finns en låt som för mig sticker ut ordentligt.
Den är så vacker så att det gör ont.
Se den här nedan.

Det finns något förtröstansfullt med artister som åldras tillsammans och ger ut skivor efter skivor.
Sveriges coolaste grupp Sven-Ingvars måste vara vår egen motsvarighet till stenarna.
Jag älskar dem, såg gruppen på en festival för några år sedan och trycket hade inte varit större om så Stones själva hade spelat där.

Kommer någon i håg Travelling Willburys?
Där gick några gamla stötar tillsammans med Dylan i spetsen och gjorde ett par fantastiska plattor innan de tog livet av stackars Roy Orbinson som antagligen fick hjärtsnörp över uppståndelsen.

Stones har knappast hållit speciellt väl genom åren, det mesta de gett ut sedan 80 talet är väl mer eller mindre skit.
Men jag skulle inte tacka nej till att gå och se dem live.

Snart skall jag gå och se nya Evanescence det skall bli skitkul, Amy Lee är en gudabenådad sångerska.
Det är nog mycket tack vare fildelningen som de blivit populära.
Och det gäller nog även gamla fossiler som Rolling stones.
Det är turnerandet som drar in de stora pengarna.

You tube och Piratebay har gjort mycket gott för artisterna.
Dessutom verkar det ju som att de som fildelar handlar mest.

Musik är ändå konstigt egentligen.
Om man tänker efter.
Varför påverkar lite oväsen oss så att vi uppfattar det som ett njutningsmedel medan annat buller ger oss hjärtinfarkter och dålig nattsömn.

Jag älskar att vaggas till sömns av vågornas brus men jag tål inte trafiken på gatan.
Vissa ljud gör oss lyckliga.
Och inget gör mig lyckligare än Gram Parsons gamla låt här nedan.

SvD

7 comments:

Anonymous said...

Stones var egentligen bara riktigt bra under några få år, runt Beggars Banquet och Get Yer Ya-Ya's out. Annars har det mest varit ströhits här och där, lite elakt skulle man nog kunna hävda att grabbarna har överlevt sig själva sedan tidigt sjuttiotal.

Bättre än så här blir det inte, lyssna på Brian Jones kraftigt nermixade kvidande gitarr som är själva essensen i stenarnas sound:

http://www.youtube.com/watch?v=2obHLK6iW7g

... eller för den delen Mick Taylors lika vackra tolkning av samma stycke:

http://www.youtube.com/watch?v=R5frrDY9Tys

Erica said...

Bra låt.
Stones dog nog lite med Brian Jones.
Stackarn drunknade eller blev mördad...mycket droger i alla fall.
Har sett filmen Stoned men tyckte inte den var så värst.

Anonymous said...

Jag tror nog Brian var kapabel att drunkna på alldeles egen hand, han var visst rätt utfreakad på slutet och svår att få att göra nåt organiserat, en riktigt stenad afton kan nog det mesta gå fel. Beggars fick dom ihop med ett nödrop och plattan mixades om jag inte minns fel efter hans frånfälle.

Det här spåret är också från Beggars Banquet, inspirerat av Bulgakovs M&M som då precis hade släppts på engelska. Brians taggtrådssolo och kören är inte illa )

http://www.youtube.com/watch?v=YVYPaAx0l5Q

... här har du solot i Mick Taylors tappning nåt år senare (hittar inte hela låten), minst lika bra sväng och det blev ett av dom klassiska gitarrsolona:

http://www.youtube.com/watch?v=oZUp1gUQLyg

Erica said...

Jepp, bra musik och visst var de lite påverkade till mans på den tiden och värst var Brian.
Lyssna in det här med två killar som verkligen gillar droger. :)

http://www.youtube.com/watch?v=vjopz5_0xGA&feature=related

Visste du att Jimi var fallskärmssoldat och att han spelade med Chuck Berry?

Anonymous said...

Jo, Jimpa kompade många av bluesgubbarna innan han fick igång sin egen karriär.

Min personliga favorit från den tiden är iallafall Janis, där kan man snacka om originalitet och inlevelse (missa inte intervjun föralldel, en av de få gånger man har fått se Cavett mållös :)

http://www.youtube.com/watch?v=YYWdiG1Bf0c
http://www.youtube.com/watch?v=gT3n4ZRR9_w

Erica said...

Jag hade en film där Janis and The band åkte tåg till Canada och söp och knarkade som fan.
Kommer inte i håg vad den hette men det var en dokumentär.
Gav den till svågern.
Janis var väl lite för förtjust i Jack Daniels. :)
Visst hade hon inlevelse och röst.
Jag lider när jag hör hon Ugglas försöker härma henne du vet...snälla...snälla...snälla...eller vad nu låten heter. :)
Skall kolla in länkarna...

Anonymous said...

Southern comfort var det, sötsliskig whiskeylikör, hon var garanterad två helrör per dag livet ut av tillverkaren, syns nästan på hennes rörelseschema där hos Cavett.

Att försöka göra covers på hennes låtar i efterhand är rätt utsiktslöst oavsett hur duktig man än råkar vara, hon var en av de genuint unika vars musik var en integrerad del av hennes väsen.

Hursomhelst har världen nog sällan sett nånting så tätt som kombinationen av Janis och Full Tilt Boogie Band:

http://www.youtube.com/watch?v=mzNEgcqWDG4