Den stackars underrättelseanalytikern Bradley Manning måste lida av en osedvanligt stark drift att hamna innanför fängelseportarna på någon sunkig, av militären, rekommenderad anstalt i sisådär femtio år.
Han har med en energi likt en Duracell-kanin sammanfört och släppt ut de dokument som numera finns på Wikileaks och ingenting är längre som det brukar inom amerikanska diplomatkretsar.
Nu verkar det å andra sidan inte finnas så mycket att oja sig över då materialet än så länge inte ter sig vara så graverande som vissa skulle önska.
Att Saudiarabiens ökända kung Abdullah bin Abdul Aziz (som för övrigt lär ha varit en av kandidaterna till Nobels fredspris 2009) kommit med önskemål gällande bombning av Iran samt sabotage av kärnvapenprogrammet är väl blott vad de flesta i sitt stilla sinne önskar.
Det finns något djupt obehagligt vid tanken på att Iran en dag har kärnstridsspetsar pekande åt alla håll.
Uppgifterna om att Nordkorea varit inblandat i något slags samarbete gällande nukleärt överskottsmaterial med Iran är väl knappast heller något som får gemene man (eller kvinna) att höja på ögonbrynen.
Mer anmärkningsvärt är att amerikanarna tycks ha utvecklat ett osunt intresse för FN-tjänstemän och försökt komma över biologiska data från dessa.
Var skall man vara fredad från sådana plumpheter om inte i FN-byggnaden?
Det spelar ingen roll om det är, som i det här fallet nordkoreaner och att det görs i omtanke om den egna befolkningen.
Det är ändå övermaga paranoidt så som mycket annat i det stora landet nuförtiden.
Att diplomater är spioner är väl knappast någon nyhet?
Det är vad de är betalda för och så tillvida skiljer sig nog inte amerikanarna från sina svenska kollegor.
Att vara diplomat är naturligtvis också ett legalt sätt att samla information om det land man är posterad i.
I materialet framkommer också att diverse statschefer framställs på ett mindre smickrande sätt; Irans president Mahmoud Ahmadinejad jämförs med Adolf Hitler och det är väl frågan om vilken av de där figurerna det är mest smickrande för.
Samma andas barn är de onekligen bägge två.
Detta lär vara något som varenda Israel är plågsamt medveten om.
På tal om Tyskland beskrivs förbundskanslern som en person "som undviker risker och sällan är kreativ" men så skulle man å andra sidan kunna beskriva alla tyskar.
Åtminstone de senaste sextio åren.
Premiärminister Putin beskrivs å andra sidan som en alfahanne och jag har svårt att tro att han skulle bli stött för det.
Till skillnad mot italiens konseljpresident Silvio Berlusconi och frankrikes dito Nicolas Sarkozy (vilka också omnämns i materialet) som jobbar hårt för att försöka framställa sig som alfahannar så är Putin verkligen en.
Diverse utvecklingsländer framställs i materialet som korrupta och mer eller mindre inkompetenta, men skall man vara ärlig så är det antagligen just därför de är U-länder.
Inget nytt under solen alltså; frågan är om man sparat det bästa till sist då man förväntas läcka fler dokument eller om this is it?
Problemet är snarare själva läckan som i ett allt mer säkerhetsintensifierat USA måste te sig som något obegripligt.
Ännu en gång får ansvariga stå med rumpan bar och det amerikanska folket påminns återigen om att det inte är osårbart.
Den här gången kom dock attacken inifrån.
SvD
DN
Expressen
2 comments:
Precis vad jag tänkt :-) Varför höjer någon på ögonbrynen över det här? De har väl bara beskrivit en del världsledare och händelser på samma sätt som alla vi andra som någorlunda regelbundet läser utrikesnyheter, och då från olika nyhetskällor. Den ende som kan bli förvånad eller upprörd är någon som inte kollat utrikesnyheter förut eller bara läst lokala (läs: svenska) nyhetssiter.
Naturligtvis är det så.
Jag tycker inte alls att det är så farligt, tvärtom uppvisar det hela en stor dos humor.
Inte visste jag att amerikanska diplomater i princip drev en skvallertidning. :)
Å andra sidan vet man ju inte vad som kommer och med tanke på Hillary Clintons hätska utspel kan det vara en hel del.
Post a Comment