Dagens lyxproblem

Rubriken lyder: "Trött på Thailand - vart skall vi resa?"
Frågeställaren är Petra som med sin man tidigare besökt Thailand, Malaysia och Vietnam flera gånger. Nu har dock tristessen slagit klorna i paret och de söker därför nya resmål där avkoppling och bad vid vita stränder är ledstjärnan.

Att man på detta sättet vill utöka sina revir faller sig ganska naturligt då det bor en upptäcksresande i oss alla. Men att lägga ut tiotusentals kronor på att i första hand söka efter nya badplatser känns lite andefattigt och så är det väl med oss nuförtiden? Vi är blasé på det mesta för vi har pengar till allt och kan göra i stort sett vad vi vill.
Det är en vällevnadssjukdom så god som någon.

Jag kommer att tänka på hur turismen växte fram efter andra världskriget under förhållanden som var desto mer spännande och ofta helt oförutsägbara. De första svenskarna som tog sig ut på kontinenten med bil fann ett sönderbombat Europa. Inte sällan låg Autobahn helt öde och man kunde utan vidare parkera mitt på vägen för att fotografera omgivningarna. Betongvägarna slet hårt på de dåliga däcken och punkteringar var snarare regel än undantag. Ändå var det med stora ögon man for på okända vägar, något helt annat än dagens slöturister.

I Sverige kom campingen igång på allvar i början av femtiotalet. Alla hade ett tält och man packade bilen full och gav sig ut på industrisemestern. Norge var ett populärt resmål även om många valde att stanna inomlands, inte sällan vid västkusten där många företag ordnade logi i egen regi.
Åtskilliga var de gamla Oplar, Volvo Pv och Saabar som lastade med barnfamiljer for runt på detta sätt.
Man upptäckte sitt eget land och det räckte.

De första charterflygen började gå företrädelsevis till Italien och platser med så exotiskt klingande namn som "Riva del sol". Svenskarna blev allt mer resvana i takt med att man fick det bättre men fortfarande var det många som utforskade Europa med bil.
I varje land fanns nu ett nät av campingplatser och husvangnsfolket upplevde sin tideräknings början,

På  sextio och sjuttiotalet kom så den verkliga chartern igång.
Nu fanns ett större utbud av resmål och platser som Las Palmas, Lanzarote och Rhodos fick det att vattnas i munnen på den genomsnittlige turisten som fortfarande föredrog att flyga kollektivt.
Det fanns ännu en trygghet med att "fira semester" tillsammans med andra svenskar.
Så fanns också ett oändligt utbud av gemensamma sightseeing-turer och grisfester.
Lars Åbergs Sälllskapsresa kan gott tjäna som tidsdokument.

Ungdomarna blev också allt mer beresta i samband med det nya interrailkort som lanserades.
Med det kunde man för en billig penning ta sig runt i hela Europa förutom de länder som låg innanför järnridån.

Med de individualiserade åttio och nittiotalen kom boomen för det "egennyttiga" resandet.
Precis som den nya samhällsandan predikade skulle man nu satsa på sig själv och utforska egen självutveckling. Gruppresorna och grisfesterna var ett minne blott och sågs nu över axeln av de som kom hem med foto-albumen fulla av unika upplevelser.

Thailand blev snart svenskarnas nya favoritmål. Landet var tidigare mest känt som pedofilmål och hade till en början inte riktigt det rätta anslaget. Detta ändrades dock snabbt i takt med att allt fler upptäckte den skönhet som landet har att erbjuda.
De första tappra pionjärerna kan sägas vara ryggsäcksfolket som älskade resmålet.

Till sist blev Thailand så populärt att svenskarna klungades där och på så sätt kan man säga att vi var tillbaks från det individualiserade till det kollektiva igen. Därmed kan man även fråga sig om det finns en mening med  att söka sig tillbaks till det förlorade gemensamma och återigen bli glad över att se svenskar överallt?

Antagligen tycker inte frågeställaren Petra det.
Hon söker efter platser med nya badstränder då hon blivit less på de gamla.
Kan det inte i stället vara så att hon tröttnat på att trängas med svenskar och vill röra sig på för tjockmagde svenska turister obruten mark? Kanske hon i stället skulle ha ställt frågan om det finns många svenskar på Filippinerna eller om hon lika gärna kan boka ett par veckor på Tylösand?
För vackrare badstrand än så går väl knappast att hitta om det bara vore för den sakens skull.

SvD