En värmande tanke från S

En lokalpolitiker som var i full färd med att tillträda som S-ledamot i barn och ungdomsnämnden fick hastigt avbryta sin förmodade karriärskjuts då det framkommit att hon hyste ett brinnande intresse för lärare och därför ansåg somliga av dem som lämpligt brännmaterial i traktens värmeverk.
En i och för progressiv tanke som toppades med att hon dessutom tyckte att alla skolor borde läggas ned.

Allt detta nedpräntades på en får man förmoda välbesökt Facebooksida och kritiken lät inte vänta på sig.

Därmed kan man återigen slå fast att fejjan inte är någonting för politiker som fortfarande inte har förstått genomslagskraften i världens populäraste internettjänst.

Tidigare har vi som bekant sett hur en grishuvudsfanatiker från det sverigedemokratiska partiet fått på nöten och tvingats avgå sedan han deklarerat sin alltför klara uppfattning om tingens ordning.
Det är på sitt sätt sorgligt att politiker får avgå för att de i ett ögonblick av klarsynthet säger vad de egentligen tänker.

Jag menar.

De som röstade på Sverigedemokraterna håller så klart med om att muslimer på något sätt borde skrämmas bort.

Annars hade de valt något annat parti - klart som korvspad.

Grishuvudet var bara ett uttryck för den lokale sverigedemokratens uppfinningsrikedom.
Skall han då behöva avgå för att han uppvisar ett för partiet innovativt beteende?

På samma sätt kan man fråga sig varför den socialdemokratiska lokalpolitikern skall behöva uthärda all denna smälek för att hon uttryckt sig kritiskt om ett skolväsende som sannerligen förtjänar att kritiseras.
Jag är säker på att hon egentligen menade att det var böckerna som skulle brännas upp och inte lärarna.
Och att stänga ned skolorna skulle väl vara en alldeles utmärkt idé?
Då kan man istället lägga ut dem på entreprenad och något risk-kapitalbolag tjänar miljoner på dem - helt i tidens anda.
Detta resonemang borde tilltala även den mest förhärdade av de moderater som nu sitter på sina bloggar och felaktigt gör sig lustiga över den framsynte S-politikern som inte skydde att ta bladet från sin mun.

Hur menlöst var i jämförelse inte deras egen partiledares svammel på Skansen?
Detta av propagandaminister Schlingmann så välregisserade spektakel.
Jag noterade under talet att det till vänster om Fredrik Reinfeldt syntes en liten tomte på en hylla och det slog mig genast att det var den tomten som var behållningen ity den såg verkligen hemmagjord och trevlig ut.
Och framför allt höll den tyst.

Så dömen alltså icke på det att I icke mån bliva dömda.

Vi borde i själva verket uppmuntra fler politiker att ta steget ut i det stora okända; vem vet egentligen vad som döljer sig under de politiskt korrekta ytorna?
Kanske hålls man tillbaka i sina uppfattningar på grund av rädslan för kritik?

Ett föredöme och auktoritet på området är naturligtvis allas våran Carl Bildt.
Från den mannen kan man förvänta sig i stort sett vad som helst - ett mycket spännande karaktärsdrag som fler politiker borde försöka efterlikna.
Om inte annat för att allmänheten ständigt behöver muntrationer i dessa bistra tider.

Vad beträffar den lokala S-politikern så skrattar alla åt hur hon uttryckte sig.
Ingen frågar dock efter varför hon på detta abrupta sätt kritiserar både skola och lärarkår.
Möjligtvis hade hon skäl att göra det.
Kanske stinker den svenska skolan?

Och naturligtvis hade hon fått dra tillbaks sin ansökan om hon uttryckt sig på det sättet också.

Men är det inte så egentligen, att det vore bra att sätta någon som faktiskt är kritisk till skolväsendet som ledamot i barn och ungdomsnämnden?
Hon borde vara full av förändringsiver - kanske till och med att hon kunde ändra på stela attityder och självdestruktiv verksamhet.

Måste man passa in i någon slags form för att få olika tjänster i samhället?
Och hur outvecklande är då inte det i längden?
Om det endast är så att likformighet och möjligtvis sporadisk mutation skall få sköta utvecklingen kommer vi någonsin vidare då?

SvD
DN