Döden finns i det resistenta

Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer kanske motståndskraftiga bakterier vara det som slutgiltigt blir människans värsta plågoris. Redan nu orsakar resistenta bakterier stora problem genom att infektionsdödligheten har ökat; de äventyrar även framsteg inom kirurgi och cancerbehandling.
Få nya antibiotika utvecklas och många frågor återstår för forskarna att besvara.

Motståndskraftiga bakterier överlever behandling med antibiotika och sedan det första världskriget då det första penicillinet utvecklades har de genom anpassning hittat sätt att skydda sig mot läkemedlen.

Resistensen kan se ut på olika sätt, bakterier kan till exempel förstärka sina cellmembran så att läkemedel inte kommer in i cellen. Ett annat sätt är att bakterierna skapar proteiner som slår tillbaks mot antibiotika och förhindrar dem från att ha effekt.

Som exempel kan nämnas att de tre barn som tidigare dog på Karolinska sjukhuset alla var smittade av resistenta bakterier. Denna slags pandemi har dock inte uppmärksammats på riktigt samma sätt som svininfluensan, men den är i själva verket vad som kan göra influensan riktigt farlig.

Det allra värsta med svininfluensan är nämligen att det kan vara mycket svårt att behandla följdsjukdomarna.
Där räknas lunginflammation som den allvarligaste, och är det då även så att bakterierna blivit resistenta blir följderna snabbt allvarliga.

Så  ser verkligheten ut i flera länder, såväl i Sydeuropa som i Mexico, samt i delar av USA och Asien.

Det finns främst två orsaker till detta.
Dels att man överanvänt antibiotika men också att man inte lyckats hindra själva bakteriespridningen.
I Sverige kan vi fortfarande skatta oss lyckliga då penicillinet fortfarande fungerar.

Det är sannolikt dock så, i och med den ökade användningen av antibiotika, att problemet med motståndskraftiga bakterier kommer att förvärras samtidigt som det blir allt svårare att kontrollera smittspridningen.

Pandemin är långsammare än vid till exempel fågelinfluensa men de slutgiltiga konsekvenserna mycket allvarligare.

I fattiga länder är problemet redan enormt, när det gäller Tanzania dör hälften av barnen av resistenta bakterier. Inom EU dör ca 25000 personer varje år - lika många som i trafiken, men siffran förväntas öka.

I dödsfallen på Karolinska sjukhuset handlade det om en annan slags bakterie, den resistenta tarmbakterien ESBL. Tre för tidigt födda barn dog och femton andra smittades mellan november och februari.

När det gäller den Karbapenemresistenta bakterie som bär på genen NDM-1 så är den inte bara en isolerad företeelse i Indien. I Storbritannien har hittills 37 fall registrerats, de flesta hade dock en koppling till vistelse eller sjukvård i Indien och Pakistan.

Man isolerade för första gången NDM-1 genen 2008 hos en svensk medborgare som hade vårdats på ett sjukhus i New Delhi. Under vistelsen i Örebro visade det sig att bakterien bar på en ny slags resistensgen. Våren 2010 hittades ett nytt fall, den här gången i Umeå, även denna gång hos en patient som hade vårdats i Indien.

Genen NDM-1 utgör ett mycket stort folkhälsoproblem i Indien. I Sverige har vi än så länge bara haft två fall och det sker för närvarande ingen känd smittspridning inom landet.

Det finns dock all anledning även för oss att vara oroliga då spridning av NDM-1 genen redan konstaterats till sju olika bakteriearter, att den är spridd i det indiska samhället samt att fallen i Europa ökar.

Dessutom saknas i stort effektiva behandlingsalternativ - därför finns risken att det vid i synnerhet allvarlig sjukdom inte finns någon effektiv initial behandling och att dödligheten därför ökar.

SvD