Wednesday, January 12, 2011

Ingen förnyelse där inte

Powered by FeedBurner

Det låter så bra på papperet.
Äntligen en partiledarkandidat som till skillnad från de andra gödkycklingarna faktiskt har lite hederligt arbete i ryggen. Sven-Erik Österberg har jobbat både som lant och skogsarbetare; visserligen i bara tio år innan han sadlade om och blev politiker men det är i alla fall mer än vad vilken Reinfeldt som helst kan visa upp. Så till skillnad från den andra lättingen kan Österberg åtminstone kalla sig för någon med arbetslivserfarenhet i ett arbetarparti vare sig det är nytt eller gammalt.

Problemet med Österberg är att han oavsett detta tillhör den föråldrade klan av sossar som saknar förnyelse och framåtanda. Han är med stor sannolikhet mest ett farthinder i vägen för att uppnå den väljarkår som partiet så väl behöver mobilisera. Som tidigare biträdande finansminister har han antagligen låtit sig inspireras för mycket av Feldts och Perssons nylberala tongångar och den nedrustning av välfärdssverige som därmed följt.

Säkert är det också så att Österberg har ett gott öga till de andra överåringarna i regeringen och han riskerar därför att fungera som slemproppen Orvar, även om just Österberg råkar vara född 1955 och inte på fyrtiotalet. Det verkar vara oerhört svårt att få gamla politruker att släppa taget och kanske är det så att partiet helt enkelt behöver splittras och falla samman totalt för att något nytt skall kunna byggas upp? Som det är nu verkar man mest vara inriktade på att hålla i hop partiet för att rädda sina egna skinn och det är naturligtvis en beklaglig utveckling då det knappast gynnar det allmännas bästa.

Något av det mest sorgliga i hela historien är att så många gamla socialdemokrater i någon slags iver att verka moderna nu kommit ut som liberaler. Detta för att man fått för sig att det är det som väljarna vill ha. Det är ungefär som om gamla mormor skulle få för sig att lyssna på The Beatles för att hon tror att det bättrar på kontakten med barnbarnen. Så besviken hon skall bli när hon märker att hon ändå anses som totalt passé och att barnbarnen hellre lyssnar till Lady Ga Ga.

Vad jag menar är att liberalismen är hopplöst gammalmodig; trots att den har ett uppsving just nu så är det ändå en i grunden människoföraktande idé som ställer den starke mot den svaga.
Den är inte alls så modern som välfärdstanken är och inte heller så utmanade i alla sina beståndsdelar.

Kom i håg John F. Kennedys tal angående månfararäventyret:

"Vi väljer att åka till månen detta årtionde, och göra andra saker - inte för att de är lätta; utan för att de är svåra; därför att detta mål kommer att tjäna till att organisera och mäta det bästa av våra krafter och skickligheter; därför att den utmaningen är en som vi är villiga att godta; en som vi är ovilliga att uppskjuta, och en som vi avser att vinna - och även de andra."

Tag sedan jämförelsevis Sven-Erik Österbergs mest berömda citat:

"Det var fyra nedgångar i landet under 1900-talet. Första världskriget, andra världskriget och två borgerliga regeringsperioder."

Vad är skillnaden?
Förutom det gnälliga anslaget i Österbergs citat märks också fantasilösheten, bristen på framåtanda och inte minst visioner.

Och precis så är det med de där gamla socialdemokraterna som nu håller varandra bakom ryggen.
Man klagar på den nuvarande regeringen samtidigt som man försöker ge sig in i samma politiska landskap. Naturligtvis är detta dömt att misslyckas om och om igen.

Någonstans måste ungdomarna och de mer progressiva inom partiet hitta på ett sätt att manövrera ut de sterila och fruktlösa. Man bör lyfta fram en ny klart lysande stjärna som också representerar den framåtanda och de visioner som får människor att lyssna och som dessutom kan tala till ungdomar på ungdomars vis. Vi behöver inte någon ny klasspappa som Österberg -  vi behöver nydaning.

Klarar man inte av de ställda grundkraven får man också finna sig i en mycket lång regeringslängd med idel plattfötter.
Det här landet är trots allt betjänt av bättre.

DN
SvD

10 comments:

Anonymous said...

Lösningen finns i och S lägger till ett D för Demokrati i namnet... Helt enkelt ber snällt, med mössan i hand att få komma samman med Sverigedemokraterna. Österberg är ju tillräckligt gammal för att minnas Folkhemmet i salig åminnelse och borda kunna något ansvar för barn och barnbarn och landets historia!

Erika said...

Hehe..
Tror du verkligen gammelmoderaterna som styr SD skulle gå med på det då?
Har inte ni Sverigedemokrater ute i buskarna förstått att ni bara är ett lydparti till moderaterna oavsett om Reinfeldt offentligt försöker få det att låta annorlunda?

Protestparti..visst serru. :)

Anonymous said...

Frågan är om inte socialdemokratin faktiskt måste avvecklas och byggas upp från grunden, nånstans före saltsjöbadsandan, Myrdalarna, rasbiologin, atomprogrammen och försäljningen av arbetsfred ?

Det funkar liksom inte att reformera en sån här apparat när den har spårat ur så totalt som detta har gjort, det är för mycket av alte kameraden och ryggkliare och ombudsmän som bara väntar på att få flyta upp, rötan sitter i organisationens centrala nervsystem till den grad att den endast med svårighet kan särskiljas från moderaterna numera, samma realpolitik, blott mängden till intet förpliktande skitsnack skiljer de båda partierna åt.

Erika said...

Jepp, precis det jag menar..
Vive la revoluzion! Moderater finns det tillräckligt många av utan att gamla sossar skall förfalla till sådana hemskheter.

Skall man bli ett statsbärande parti igen krävs det att man demonterar och bygger upp - inte att man modulerar och kompromissar.

Anonymous said...

Nä, ett parti som i all tysthet röstar för att ratificera grundlagsfäst nyliberalism förtjänar ingen tilltro, lika lite som ett som röstar igenom ipred och fra eller något annat.

Eller för den delen hycklar sympatier för sjuka när man varit det parti som förberett tragedierna både i lagtext och utredningsdirektiv.

Ett sådant parti förtjänar enbart en plats i glömskans skuggland.

Anonymous said...

Vet du något om detta förresten ?

http://komigenuva.wordpress.com/2010/12/21/i-sverige-ar-korruptionen-grundlag-watergate-och-primeaffaren/

Erika said...

Det som står där är naturligtvis sant och det är ytterligare en anledning att ifrågasätta dagens socialdemokrati.

Jag väntar fortfarande på att det skall ske någon form av inre uppror.
Har svårt att tänka mig att det kan falla alla sossar på läppen att näringslivet skall diktera partiet.

Den senaste driven som jag har hört talas om är att man nu verkar för att LO skall skiljas helt och hållet från Socialdemokraterna.
Det är ett av målen som skall vara avklarade inför nästa valrörelse.

Anonymous said...

Klassförräderi brukar det kallas.

Den här har ju pågått några år, Saltsjöbadsandan version 2.0 kallas det inofficiellt (har för mig att jag såg det hos Junesjö redan 2005), jag har svårt att tro att det kommer öka förtroendet för facket:

http://di.se/Artiklar/2011/1/17/224783/LO-och-SN-pratar-turordningsregler/

Erika said...

Jo..
Det är väl så där det kommer att gå till.
Samtidigt är det också ett inofficiellt mål från regeringens sida att vädra ut "den unkna Saltsjöbadsandan".
(Uttrycket taget från Centern)
Näringslivets representanter tycks sitta med all trumf och mer långtgående förändringar i arbetsrätten är nog att vänta.
Klassförräderi, visst är det så.
Men människor i det här landet bryr sig nu mer om sänkta skatter än något annat.
Kanske att arbetarrörelsen bara får vad den förtjänar?
Det saknas under alla omständigheter folkbildare och agitatorer, men även om så fanns skulle ändå ingen vilja lyssna.

Anonymous said...

Jag tycker nog att du gör ett riktigt bra jobb ändå.

Hoppas dock att du inser att socialdemokratin inte är något som låter sig restaureras, reformeras eller lappas ihop utan att det måste byggas upp från noll igen med friska krafter.