Kapten klänning växer upp

Egentligen är det ett livsfarligt ämne att skriva om för man lär få på pälsen hur man än bär sig åt.
Men jag kan inte låta bli att fascineras av en artikel i SvD där föräldrarna till Oskar fem år upptäckt hur deras lille telning helst klär sig i flickkläder och därmed ratar de mer pojkaktiga attribut som vanligtvis förknippas med en femårig pojke.

Oskar klär sig alltid i klänning eller kjol emedan en av deras övriga tre söner, Viktor, elva år, tycker om att pyssla och föredrar lila och rosa. Viktor hyser dock inte samma begär till det mer designade som Oskar alltså gör. Den minsta sonen är sex månader och med honom vet man av naturliga skäl inte hur det är ställt.

Oskar har gett uttryck för att han helst vill vara flicka och kallas Julia, samtidigt leker han mest med  flickor och flickleksaker som dockor eller djur i olika rollekar där han får vara älva eller prinsessa.

Så vad skall man säga om detta?

Någonstans vill jag bara skrika LYXPROBLEM!!

Är det egentligen barnen som har konstigheter för sig?
Jag kan tänka mig att det är skitkul för en liten kille att testa olika saker som att bära klänning eller leka med dockor. Varför skulle det inte vara det?
Barn är inte omgivna av de fördomar som vi vuxna innehar av den enkla anledningen att de ännu inte fått något begrepp om vad sexualitet är för någonting.
Visst kan man vara kär när man är fem år men objektet för känslorna kan lika gärna vara en pojke som flicka eller för den delen en nallebjörn.

Jag tycker det verkar som om det är föräldrarna som problematiserar det hela och försöker uppmuntra ett libido som ännu inte finns. Underförstått handlar ju hela artikeln om någon slags förväntad homosexualitet eller transsexualitet.

Om jag hade en son som älskade klä ut sig till Darth Vader eller Spindelmannen så skulle jag inte för den sakens skull låta honom bära dessa maskeradkostymer genom hela skolgången.
Precis samma sak är det med en liten kille som gillar att klä ut sig till tjej...eller?

Återigen - lägg inte på ett litet barn hur ni som vuxna ser på tillvaron, för ett barn är bara ett barn.
Är man liten må man tycka det är jättekul att klä ut sig och kalla sig för Pippilotta eller vad som helst, men så snart ungen har fastnat i den rollen tack vare föräldrar som på grund av någon akademisk välvilja inte vet att upplysa sonen om att han först och främst är pojke kommer det att uppstå problem.

Att släppa i väg en liten son till skolan med klänning är närmast att klassificera som barnmisshandel för där om någonstans kommer han att bli upplyst om att han inte följer den gängse normen. Jag beklagar men så ser verkligheten ut.

Barnuppfostran är inte bara att släppa ungarna vind för våg och att tala om för dem att de kan få vara vad de vill när de vill. Implementerat i själva ordet "fostran" finns också föräldrarnas förmåga att göra sina barn väl rustade för att möta framtiden. Där ingår också regler för det sociala samspelet människor emellan.

Vi har någon slags "trampa inte på tårna" kultur här i landet som numera märks överallt.
Man får absolut inte kränka någons känslor eller uppfattningar för då har man gjort något som är fel, men att detta skall gå så långt att man av rädsla för att förstöra något faktiskt uppmuntrar och sitter och daltar med ett beteende som för barnet kanske inte ens var särskilt viktigt från början men som blir - det är oförlåtligt.

Var i stället glada för att barnen har mat och kläder för dagen och får gå i skolan och koncentrera er på att vara bra föräldrar i stället för att ägna så mycket tid åt att utforska era barns sexualitet.

Ta med dem på zoo så får de se hur djuren gör.

SvD