Samtidigt som alliansen ger företagen en ökad makt över svenskarnas tidigare gemensamma tillgångar ökar också kontrollen över den enskilde. En perfekt uppdelning kan tyckas där den ena parten gynnar den andra i en aldrig sinande ström av påhittighet.
Sålunda ser vi nu en energiminister som ger små "piffiga" tips om hur hon anser att svensken bäst skall få ned sina energikostnader genom att tilläggsisolera i stället för att komma med några konkreta politiska budskap.
Med detta vill hon ha sagt att medborgarna nu bär ansvaret för sina egna liv och inte som förr staten.
Maud är inte din mamma - var god sluta gnäll.
En viktig gränsdragning eftersom den så totalt beskriver alliansens realpolitik.
Man överlåter åt kapitalet att sköta sig självt samtidigt som man omgärdar den enskilde medborgaren med tydliga uppföranderegler som upplyser om att man numera har skyldigheter och inga rättigheter.
Sålunda har vi fått en Ipredlag som främst är utformad för att skydda amerikanska storbolag mot barnfamiljer. Utan att dessutom gå in på FRA-lagen och dess numera rätt skrämmande konsekvenser med en svensk säkerhetspolis som kontrollerar medborgarna på Internet kan man ändå konstatera att vi har en regering som verkar närmast besatt av att noggrant studera våra förehavanden.
Ett lagförslag som fått märkligt lite uppmärksamhet, kanske mest för att det slår hårdast mot de fattiga, är det som nu ligger på remiss gällande bidragsfusk.
Detta förslag innebär att om man på något vis fått ut ett för högt bidrag från en statlig myndighet, CSN, Socialförvaltningen, Af, Pensionsmyndigheten och så vidare, blir man återbetalningsskyldig med en straffavgift på 20% av beloppet, dock minst femhundra kronor.
Kan låta bra tycker man - klart att man skall straffas om man försöker svindla åt sig pengar.
Det finns dock ett väldigt viktigt krux.
"Straffavgiften skall betalas även om "fusket" skett utan uppsåt eller genom slarv."
Läs gärna den meningen igen och tänk på konsekvenserna.
Man behöver alltså inte ens veta om att man har fuskat för att straffas.
Återigen ser vi hur ansvaret skjuts över från stat till medborgare.
Och till vilka medborgare?
Jo - i hög grad de fattiga och sjuka.
De som vid en förfrågan från en myndighet om hur stor beräknad årsinkomst de förväntas ha, inte vet eller kan vara 100% säkra beroende på om de kanske är förvirrade i sin sjukdom eller för att förhållandena helt enkelt förändras genom tiden.
Har man då vid ansökan om bidrag uppgett en för låg årsinkomst straffas man alltså förutom återbelning av beloppet med 20 % straffavgift plus handläggningsavgifter och annat som tillkommer.
Detta är något som i och för sig ytterligare stärker statsfinanserna men som kommer att driva redan utsatta grupper rakt in i kronofogdens klor.
Och detta utan minsta uppsåt eller vilja att fuska.
Där har man alltså återigen ett skönt exempel på hur medborgarens ökade ansvar och en stat som fått fler kontrollorgan förenas i ädel symbios.
Eftersom staten tydligen vet hur stora bidrag man egentligen borde haft vore det väl i så fall heller inte omöjligt att ge rätt bidrag redan från början?
Annars är det ett moment 22 för den bidragssökande eftersom han aldrig kan vara säker på att ha fått för mycket bidrag och på så vis bli straffad.
Men staten är inte din mamma.
Vad jag menar är att vi ser och uppmärksammar de stora stegen.
Vi är numera väl medvetna om vilka befogenheter staten har när det gäller våra förehavanden på Internet och andra publika ställen och det kan vara nog skrämmande i sig.
Att det fria ordet och meddelarskyddet mördas är något ganska stort.
Men vad som inte syns så bra är hur kontrollen också används för att klämma åt människor som har svårt att föra sin talan och försvara sig.
Regeringen är mästare på att föra ut budskap så att det låter som om det är för folkets bästa.
På det viset har man förutom FRA-lagen även kunnat införa ättestupan för sjuka och en förnedrande arbetslinje som kostar skattebetalarna enorma pengar utan att åstadkomma något annat än att sänka arbestlöshetssiffrorna.
Och det bara fortsätter.
SvD
No comments:
Post a Comment