Staten bestämmer informationen

Flera informationstjänster följer i Wikileaks fotspår; nu finns Openleaks, Brusselleaks, Balkanleaks, Tradeleaks och Greenleaks. I dagens SvD menar man att informationen till sist riskerar bli mättad och att den då tappar i intresse och blir ointressant. En lösning på det problemet skulle enligt tidningen kunna vara att all information inte behövde läckas offentligt utan bara till de inom media som faktiskt förstår sig på att använda materialet.

Med andra ord skulle tidningarna ha ensamrätt på värdefull kunskap för att de påstår sig kunna ta ett publicistiskt ansvar och även för att de anser sig vara smartare än sina läsare.

Samtidigt blir det allt svårare för den enskilde att på ett säkert sätt förmedla information till tidningarna på grund av att källskyddet tagits bort. I stället för att ta kontakt med en oskyddad tidningsredaktion menar man att det därför är bättre att meddela en krypterad läckningssite - varefter journalisterna sedan hämtar materialet därifrån.

Tjänsterna skulle alltså i någon slags journalistisk drömvärld fungera som en brandvägg mellan journalisten och den enskilde.

Låter som att gå över ån efter vatten men är dessvärre redan nödvändigt då tidningarna inte längre kan garantera säkerheten för känslig information med datalagringsdirektiv och signalspaning; detta har vi naturligtvis vår egen regering med sitt eget Stasi att tacka för.

Att medborgaren inte skulle klara av att hantera de ofantliga mängder material som nu släpps i alla dessa läcksiter är däremot rätt enfaldigt att påstå. Wikileaks blir inte "finare" av att mantla någon slags värdegrund som innebär att man bara pytsar ut till journalister lämpligt material. Informationen skall vara fri så långt det går och snarare borde gränserna i stället flyttas framåt i en konstant linje än att göras till en gottpåse för de utvalda.

Det är naturligtvis så att Wikileaks behöver pressen precis som pressen behöver Wikileaks ; man vet vilka dokument som bör släppas främst till media för att få den uppmärksamhet som krävs, men det stora värdet ligger i allt annat material som människor letar reda på själva.

All konkurrens är av godo säger de som frälsts av det liberala glädjebudskapet. Detta borde också gälla information så allt som släpps ut i det offentliga välkomnas - eller?

SvD