Social tillit är bara för de som har

TCO:s Samhällspolitiske chef Roger Mörtvik beskriver i dagens SvD hur välfärdsmodellen har varit avgörande för Sveriges nuvarande framgångar på den ekonomiska kartan.

Enligt Mörtvik spelar arbetslinjer och sänkta skatter en mindre roll i det som journalister kommit att benämna som "tigerekonomi".

Det är i stället grundläggande värderingar samt social tillit och förtroende för samhällsinstitutionerna som driver utvecklingen framåt.

En stark tilltro till stat och samhälle skulle alltså vara något som svensken bär med sig i hjärtat?

Synd då att politikerna jobbar så hårt för att svika det förtroendet.
Nu när man med vett och vilje (uppenbarligen bortom Mörtviks synfält) bygger samt grundfäster klass-strukturer med rekordfart.

Det är mycket möjligt att den arbetande medelklassen fortfarande känner någon form av social tillit, de drabbas ju (ännu så länge) inte av myntets baksida.

För någon dag sedan lästa jag i en av kvällstidningarna om hur fattiga numera får en sämre vård i Sverige. Detta alltså utan att människor med privata försäkringar går före.

Inga speciella orsaker ges till att en kvinna får vänta och vänta på en höftledsoperation, medan andra mer välsituerade går före, annat än att hon uppbär försörjningsstöd. Det handlar om en mycket otäck utveckling som till sist hamnar i debatten om att låta mindervärdiga personer rensa ut sig själva.

Varför skall man exempelvis ge en alkoholist som bor på gatan vård? Om han supit upp sin lever finns det inte en chans i dagens samhälle att han får en ny lever.
Var god - dö.

Vilken tilltro har de sjuka, fattiga till dagens samhälle?
De vet att de diskrimineras, men det är inget som finns på papper,
det bara är så...

Ett annat exempel är horderna av människor som nu är i regeringens FAS3 på grund av långtidsarbetslöshet.

Privata företag tjänar miljoner kronor av våra skattepengar på att hysa dessa individer utan minsta chans till utveckling för den arbetslöse. Det är en sopstation helt enkelt där folk behandlas mindervärdigt, tvingas till farliga arbetsuppgifter och ofta endast uppbär socialbidrag för detta.

Den arbetslöse tvingas in ett system som totalt omöjliggör kompetenshöjande studier eller någon annan möjlighet att ta sig ur sin situation.
Det har funnits fall där hon/han inte ens har fått gå en kvällskurs för att tillgängligheten till arbetsmarknaden skall vara 24 timmar om dygnet.

Hamnar du där sitter du fast för alltid.
Det är detta som regeringen kallar för arbetslinje.

Vilken tilltro har dessa utsatta människor till pratet om ett "starkt och generellt välfärdssystem" med en social tillit och ett förtroende för samhällsinstitutionerna som Mörtvik talar om?

Det gäller ju inte dem.

Sanningen är att allt som Mörtvik pratar så fint om är borta sedan länge; det är bara så att han på sina upphöjda hästar inte brytt sig om att notera det.

Visst.
Jag tycker inte heller att man skall samla skattepengar i ladorna utan hellre använda dessa till "investeringar i utbildning, forskning, social trygghet och omställningsförmåga."

Men försök inte inbilla någon att vi lever i ett socialt tryggt och jämlikt land.
Aldrig mer kommer det att ödslas några pengar på de mest utsatta.

Steget är taget och motkrafterna är för överskådlig tid splittrade.

Välfärdsmodellen är kastad på historiens sophög och hela den sociala atmosfären är numera infekterad av något slags beskäftgt moderatmoralsbjafs som bottnar i ren social Darwinism.

Den svagaste förtjänar att gå under.

Du vet att det är så.

För att återgå till alkoholisten och uteliggaren som supit upp sin lever och nu behöver en ny.
Hur många tycker att han skall få det - händerna upp!
Näe...
Tänkte väl det.

Det är ett exempel så gott som något - hade samma fråga ställts för trettio år sedan skulle de flesta tyckt att det skulle ha varit något självklart.
Nu kan man inte ens förstå hur de tänkte då - ett sådant slöseri med skattepengar.

Det har varit själva solidaritetstanken som byggt våra rikedomar - sant så långt.
Men nu när den är borta, tack vare den attitydförändring som skett, får var och en klara sig bäst han eller hon vill.

Där är det stora felet i ditt resonemang Mörtvik.
Du lever i en sagovärld där alla bryr sig om varandra och på det viset bygger landet hand i hand.

Väx upp.