Det är verkligen synd att Leif Pagrotsky tackar nej till att bli partiledare för Socialdemokraterna.
Hans intelligens och kreativa sinnelag skulle ha behövts där; dessutom hade han varit bra för landet med sina internationella kontakter som uppbär en helt annan dignitet än Reinfeldts slappa handskakningar med statschefer.
Klart är dock att Pagrotsky i vissa kretsar betraktas vara ett kontroversiellt val till posten då han har en genuint judisk bakgrund och heller aldrig hymlat med det.
I en artikel i Dagen 16/4-1997 berättar Pagrotsky att: "judendomen är ett viktigt del av mitt kulturarv och mina traditioner" och att han "slår vakt om sin judiska identitet". Han berättar också att hyser en "stark beundran för Israel" och att "engagemanget för Israel i hans barndomshem var en av de impulser som fick honom att bli socialdemokrat i ungdomen".
" Jag växte upp i ett opolitiskt småföretagarhem. Man vi kände alla stark beundran för Israel och det israeliska arbetarpartiets väg, för kibbutzidén och strävan mot ett rättvist samhälle."
Sådana uttalanden räcker naturligtvis för att reta gallfeber på eventuella terroristägg här i landet.
Således kommenterade radio Islam det hela med: "Pagrotsky avslöjar alltså att han har en "stark beundran"för bandit- och rövarstaten Israel, och att denna stat, med sin sionistiska fascist-ideologi, t o m inspirerade juden Pagrotsky till att börja infiltrera det socialdemokratiska arbetarpartiet! Vad Pagrotsky sen menar med Israels "strävan mot ett rättvist samhälle", kan nog bara en sionist förklara".
Det är inte alls särskilt svårt att föreställa sig Pagrotsky avbildas och kritiseras av samma påhittiga människor som gjorde sig så lustiga över Mona Sahlin under förra valrörelsen.
Antagligen tillfaller det även en ny dimensionen då Pagrotsky retar upp helt nya grupper som traditionellt håller till på vänsterkanten.
Kanske är det på grund av detta som Pagrotsky nu säger nej? Han förstår hur utsatt han och hans familj skulle bli? I så fall är det ytterst beklagansvärt, det handlar som sagt var om en ytterst begåvad människa som dessutom har lätt för att hantera "folk".
Han har med andra ord stor potential att bli folkkär vilket i och för sig inte säger så mycket nu i tider då pressen till och med påstår att både Fredrik Reinfeldt och Anders borg är det.
Ekonomidepartementet 1977-1982, Finansdepartementet 1984-1987, Statsrådsberedningen 1987-1990, Finansdepartementet 1990-1991, socialdemokratiska riksdagsgruppen 1991-1994, statssekreterare på Finansdepartementet 1994-1996, Statsråd i statsrådsberedningen 1996-1997
Sveriges handelsminister 1997-2002, Sveriges näringsminister 2002-2004, Sveriges utbildningsminister 2004-2006, Sveriges kulturminister 2004-2006.
Bland mer ekonomiska uppdrag finns:
Riksbanken 1975-1977, OECD 1982-1984, vice ordförande i Tipstjänst, styrelseledamot i Stockholms fondbörs 1985-1987, Vin & Sprit, och den Europeiska Investeringsbanken.Det är alltså en man med mycket stor arbestlivserfarenhet, och man får nog inte så många tunga poster utan en skarpslipad hjärna och dessutom talang för att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle.
Mer privat kan nämnas hans familj med barn som gått i Judisk skola.
Själv har Pagrotsky gjort sig känd som lite av en gamäng ute sällskapslivet.
Den tidigare ministern är mycket kulturintresserad och har vid många tillfällen synts till på konserter och andra evenemang.
Han gjorde sig en gång känd som "minister med ansvar för det svenska musikundret" och belystes intressant av självaste Bert Karlsson som i P4-programmet "Schlagerbaren".
Bert svarade på frågan om vad han menade med att artisterna (kvinnliga) skall ha kåta ögon:
"Ja dom ska glittra i ögonen, det är det jag menar med kåthet. Föresten, han Pagrotsky!! Där har du en som har anammat kåthet!!"
Pagrotsky är känd som en person som sprider värme omkring sig, en riktig mysfarbror alltså; och visst är det väl så att det skulle behövas någon som gjorde skillnad mot de där ishavstorskarna i regeringen? Faktum är att jag tvivlar på att ens någon av dem verkligen lever. Antagligen kryper de ned i kistorna på kvällarna djupt tillfredsställda efter att ha druckit lite försäkringsbidragstagareblod.
Pagrotsky skulle alltså göra skillnad.
Var står han då politiskt på vänster eller högerskalan inom partiet?
Enligt de pressuppgifter som jag läst är han varken vänster eller höger men det stämmer nog inte riktigt. I debattartiklar framstår snarare Pagrotsky som en frän kritiker mot regringens politik.
Så här skrev han angående regeringens förda politik under krisen i tidningen Göteborgsposten.
Där verkar han inte direkt som någon anhängare av de liberala teorierna med stora skattesänkningar med lånade underskottspengar, sämre trygghetssystem samt ökade klyftor och en passiv arbetsmarknadspolitik.
Pagrotsky var också tvärt emot partiet EMU motståndare och så här i efterhand har vi alla fått se hur rätt han fick; detta vid en tid då varenda Moderat talade om att landet skulle gå under om inte Euron infördes.
Nej, Pagrotsky är helt klart vänster och som sådan skulle han ha varit ett utmärkt val till partiledarposten.
Jag föreslår att sossarna nu sätter igång en övertalningskampanj av stora mått.
Tjata,tjata,tjata och tjata.
Går inte det så smickra, muta, eller sälj Mona Sahlins kropp.
Gubben ger nog med sig så småningom.
Ett mycket viktigt beslut för sverige och vårt lands framtid.
4 comments:
Hatar att ta dig ur din illusion, men Pagrotsky är tyvärr inte mer vänstersosse än vad Mikael Damberg är. Jag har varit sosse med ordföraingsuppdrag i Göteborg själv och satt till och med i KF för S 2006 till sent 2007. Jag har träffat Pagrotsky flera gånger och hans åsikter skiljer sig inte från Göran Johansson, Frank Andersson eller Anneli Holmén, samtliga riktiga marknadskramare. Ingen sosse från den riktiga vänsterfalangen tillåts bli stor inom partiet, därtill är falangen alltför svag.
Allting beror på vad man jämför med. Om jag får välja mellan Damberg och Pagrotsky väljer jag den sistnämnde alla gånger.
Någon måste i alla fall ta över.
Som jag sa, Paggan förefaller rätt välmöblerad mellan öronen. Han hajar att den där lådan nu är dödare än en burk sill och har ingen lust att administrera förfallet.
Det går inte att först iscensätta ett antal på varandra följande tunga svek mot väljarna under 25 års tid och sedan tro att man byter ut lite ansikten och sedan är allt förlåtet.
Dags för någonting helt nytt, återupprätta den sociala demokratin, vad sägs om att skapa Mäster Palms Adepter eller nåt åt det hållet ?
Jag ser med förväntan fram mot att få evaluera Juholten.
Annars är det som du säger läge att skapa ett slags folkligt (underjordiskt?) missnöjesparti och ett nytt uppror här i Sverige.
Har väl inte varit något att tala om sedan brödupproret 1917. :)
Å andra sidan får man väl inte skriva sådant, finns någon lag mot att mana till uppror tror jag?
Post a Comment