Björklund i porslinsaffären

Med regeringens vanliga känsla för takt och ton klampar skolminister Jan Björklund, likt en elefant i en porslinsaffär, in i det känsliga område som utgör den socialt utsatte elevens förhållande till skolan.

Ogiltig frånvaro skall åter synas i skolbetyget och därmed blir det en självklarhet att den mobbade elev som stannar hemma av rädsla för att möta sina plågoandar också skall bli fortsatt nedgjord då han i framtiden blir märkt av en skolminister som är desperat i sina handlingar för att på något sätt få grepp om en skola som utvecklas allt sämre.

Det hjälper inte att självaste barnombudsmannen går emot förslaget, inte heller att Skolverket och Skolinspektonen gör det. Dessa instanser som samtliga borde ha mer att säga till om än en vilt fäktande skolminister.

Björklund går från klarhet till klarhet när han indirekt menar att den grupp elever som skolskolkar i alla fall inte går att göra något åt. Resonemanget känns igen från regeringens hållning mot arbetslösa. Man måste acceptera ett visst utanförskap för att gruppen som stort skall få det bättre.

Visst kommer skolket att minska - men till vilket pris?
Varför är regeringen ständigt beredd att slänga folk på sophögen?

För så blir det för den som får skolk inskrivet i betyget.
Vilken arbetsplats vill i framtiden ha en sådan person som anställd?
Det bekommer inte Björklund att hans förslag innebär katastrof för högst dugliga människor som av en eller annan anledning inte alltid klarar att gå till skolan.

Det handlar om mobboffer och elever med taskiga hemförhållanden och som alltid är de lägsta socialgrupperna mest utsatta.
Björklund vill vända på saken och menar att de lata nu pallrar sig iväg till skolan tack vare honom.
Det kan han slå sig för bröstet för.

Regeringspolitik.

SvD
DN
GP
Expressen