Sveriges ekonomi går på högvarv och låginkomstagaren har genom jobbskatteavdragen fått väsentligt mer i plånboken att röra sig med. Vår regerings eminenta styre lovordas internationellt och ingen kan ta ifrån finansminister Borg hans gedigna kunnande och vilja att förbättra landet.
Arbetslinjen har utvecklat sig till en formidabel framgång och vi skall tacka vår lyckliga stjärna att vi inte befinner oss i samma situation som grekerna.
De få individer i Sverige som trots enorma ansträngningar från arbetsförmedlare, läkare och andra resurstärande instanser ändå inte har kunnat anpassas för arbetsmarknaden är trots allt att betrakta som obetydliga och måste ställas mot den allmänt högre levnadstandarden.
De som arbetar och gör rätt för sig kan se fram mot ännu ett jobbskatteavdrag; detta är något som skulle ha tett sig omöjligt med en socialdemokratisk regering som vi vet premierar arbetsodugliga och latmaskar.
Höjda skatter för att försörja bidragstagare är inget som nuvarande regering finner tillfredsställande och någonstans måste en klar gränslinje dras mot den som inte är villig att vara med och bidra till samhällets bästa.
Återigen vill jag påminna om hur mycket låginkomsttagaren fått i sänkt skatt för att ställa det mot människor som i stort sett varje samhällelig instans misslyckats med att få i arbete igen.
Det kommer alltid att finnas individer som inte vill vara med att bidra.
Arbetslinjen finns till för alla.
Ingen behöver stå utanför om han/hon inte vill.
SvD
3 comments:
Visst, aktieägarna visar ingen hänsyn varken i Sverige eller Indien. Företagen skall inte ha en massa onödiga skatter. Enda stället storkapitalet visar en enorm tålamod och social hänsyn är Israel.där får folk faktisk bestämma själva över sina liv, antagligen världens enda demokrati.
Önskar ibland att storfinansen hadde andra preferenser än att bygga upp Israel
Erica! Jag antar att du är ung och frisk och behöver inte ens gissa att du är i total avsaknad av empati med de sjuka och svaga. Vet du hur det känns att vara så utmattad av sjukdom - i mitt fall reumatisk - och trötthet efter trettio års hårt arbete att det på morgonen tar tre timmar att få igång kroppen så pass att man möjligen kan stappla ner till ICA och handla eller diska frukostdisken?
Vet du hur det kändes när jag de sista åren jag arbetade innan sjuksrivningen vid femtio års ålder satt och somnade över skrivbordet och tvingades gå direkt hem från jobbet och gå och lägga mig vid 19-tiden för att överhuvudtaget ha en chans att orka upp vid fyra-halvfemtiden på morgonen för att kunna gå hemifrån klockan sju och åka iväg och göra en arbetsdag till? Att handla, göra hushållsarbete mm mm var i stort sett omöjligt, att ha något som helst socialt liv var inte ens att tänka på.
Jag har nu varit hemma i sju år. Min sjukdom som bland annat ger väldokumenterad mycket svår trötthet kan inte botas men jag ska ändå utförsäkras och har inget jobb att gå tillbaka till pga att arbetsgivare alltid hittar sätt att göra sig av med sjuka, äldre anställda som inte orkar mer.
I december i år ska jag utförsäkras. Givetvis blir det inte tal om något arbete för ingen arbetsgivare är intresserad av en sjuk, gammal kvinna som i alla fall måste vara hemma ett par dagar per vecka.
Blir du förvånad när "latmaskar" som jag som jobbat häcken av sig i trettio år tar sitt liv när de utförsäkras och kastas ut i ett liv där man ska stå med mössan i hand och buga på socialbyrån för att få lite matpengar och bespottas av arroganta, högavlönade politiker och aningslösa friska, unga människor?
Tycker du att jag ska arbeta? Vill du byta situation med mig? När du nu är så säker i korken, utgår jag från att du med din insikt och dina talanger kan hitta arbete till mig och andra i samma situation.
Hälsningar
"Latmasken" som jobbade i trettio år
Beklagar din situation och hoppas att det ordnar sig. Min text var skriven medvetet för att provocera. Det är nämligen så folk tänker, det vill säga de som fått skatten sänkt och inte tänker på varifrån pengarna tas.
Post a Comment