Det makabra massmordet i Norge har fått blogosfären att svämma över sina breddar och kanske är det så att ett antal av skribenterna borde ha lugnat sig lite innan de skrev sina inlägg.
Då - när uppgifterna var knapphändiga och ingen egentligen visste vad som hänt mer än att det sprängts och skjutits och att en massa människor dött. Då - satt i stort sett varenda bloggare från höger till vänster och talade om extrema muslimer.
Nu när röken så smått lagt sig och man vet vem den skyldige är försöker man i stället vinna poänger på händelsen - och man gör det på de underligaste sätt.
När en socialdemokrat tidigare skrev ett inlägg på Newsmill om att mördandet var ett angrepp på socialdemokratin haglade kommentarerna in om hur cyniskt det var av henne att försöka vinna partipoänger på den katastrof som skett.
Då undrar man om det skall tystas ned att det faktiskt var socialdemokrater som mördades?
Andra, passar på att göra en koppling till Sverigedemokraterna - precis som om de i gemen skulle vara innehavare av samma sorts ondska som en galning vilken mördar människor utan urskiljning.
Jag är säker på att det inom vissa kretsar kommer att hyllas och sjungas glädjesånger över dådet.
Jo - så är verkligheten beskaffad.
Det finns en högst reell politisk enklav som roar sig med sådant och jag tror knappast man behöver dra det så långt som till nazistiska kretsar - det är nog mer levande än så.
Men sysslar Sverigedemokraterna med att glorifiera massmord i sina mörka kammare - så som somliga vill påskina?
Knappast.
Vad är egentligen Sverigedemokraterna förutom avfällingar från moderaterna och sossarna?
De är inga monster eller latenta massmördare som fötts ur tomma intet in på den politiska arenan.
Det finns dessutom något obehagligt hos de som tror sig vara förmer och moraliskt bättre beskaffade - på något vis känns det inte i hjärtat när dessa partibundna bloggare skriver att de gråtit och tänt ljus.
Händelserna i Norge är djupt tragiska och overkliga.
Jag tänker dock inte gråta en enda tår, inte heller tända något ljus.
Inte för att jag är cynisk eller känslokall utan för att sorgen ägs av de som överlevde samt alla anhöriga.
Mitt sätt att hantera det ofattbara är i stället att fortsätta leva som jag alltid har gjort.
Inga terrorister av vad slag de än må vara kommer att kunna rubba det.
SvD GP
SvD GP
SvD GP
SvD GP
SvD GP
SvD SvD
SvD SvD
DN DN
DN Dagen
DN Dagen
DN Dagen
DN GP
7 comments:
Bra blogginlägg!
Jag tänker i samma banor som Du, och delar Dina åsikter och reflektioner.
Jag uttrycker mig dock på ett annat sätt (vilket ju är bra, en mångfald av kloka bloggröster berikar...:)
http://hakans-blogg.blogspot.com/2011/07/en-sanning-som-behover-lyftas-fram-gang.html
Mkt bra skrivet!
Å ena sidan, å andra sidan...
Det är fel att plocka politiska poäng på denna händelse, samtidigt måste man ju belysa den. Sekunderna efter nyheten bredde vissa på om farorna med det mångkulturella samhället och man diskuterade vilket typ av sprängämne som används. Jag vet inte om det är mordbit eller bara ett sätt att hantera det på. En lärdom kanske är att man ska sitta ner i båten och invänta information innan börjar sprida vad man "vet".
Dock oroas jag av den retorik som denne "man" svängde sig med, den finns det gått om i bloggsfären. :(
Bra skrivet! Helt i linje med mina åsikter, men jag tror att du formulerade dig bättre. Jag befinner mig inte i Sverige nu och jag undrade om det var därför kändes lätt att uppleva en distans även till det inträffade, men du får mig att förstå att det nog är rätt normalt.
Till Patrick vill jag bara säga att du borde lita mer på folks sunda förnuft. Det är nog inte förrän de känner att någon vill hindra dem från att ta del av vissa åsikter, som de börjar få sympatier för något de inte står för. Men, det beror ju så klart på ifall man tror att demokrati är vad folk innerst inne vill ha...
Helt rätt. Det är äckligt hur diverse politiska falanger utnyttjar detta för att smutskasta och ta politiska poäng.
Cyniska jävlar.
Håller delvis med. Om man ändrar sitt liv (eller börjar tystna) av rädsla för terrorism har terroristerna tagit en seger.
Om man kan hantera det ofattbara genom att bara fortsätta leva sitt liv som vanligt så är det ok. I det stora hela tycker jag dock inte det är tillräckligt. Vi, som samhälle, behöver fälla tårar, vi behöver aktivt diskutera och lyfta fram saker som belyser och/eller belyses av det skedda.
Vi får inte tystna!
Men jag håller definitivt med vissa varit för ivriga att dra slutsatser och egna växlar på det skedda.
Post a Comment