Regeringen tror inte riktigt på det där med psykisk sjukdom. Det passar liksom inte in i arbetslinjen att en massa människor skall drälla omkring och känna sig psykiskt ansatta. Den bästa bot som finns är att delta i någon arbetsskapande åtgärd, därför skall inte sjukvården belastas ner än nödvändigt.
Med traditionella metoder kan patienten bli sittandes hos en lyssnande psykoanalytiker år efter år eftersom livet skall redas upp och nystas fram i sakta mak.
Detta är alldeles för tidsödande för regeringens tycke och smak därför har alltså KBT kommit att bli det främsta vapnet i kampen mot desertörer från arbetslinjen.
Det spelar ingen roll vad du lider av, allt går att bota med kognitiv beteendeterapi.
Det säger bara svisch så är man redo att möta upp arbetslivets krav igen och detta till en kostnad som bara är en bråkdel av vad traditionella metoder kräver.
Poängen är att det finns mängder av privata företag som sysslar med KBT och dessa gynnas framför de mer saktfärdiga psykiatriska mottagningar som landstingen stoltserar med. Där har man nämligen inte hunnit med att ställa om riktigt till den nya tidens läkekonst vad anbelangar det psykologiska spektrat.
Det är ungefär som med bilbesiktningen. Man tvingar fram en privatisering och där är det resurserna som räknas, att patienterna också är människor ses som mindre viktigt i sammanhanget.
Och att KBT knappast tar ifrån människor deras trauman utan snarare fixar till dem temporärt kan nog varenda psykoanalytiker skriva under på.
Vad händer med alla dessa KBT-patienter när de till sist briserar?
Vilka tragedier kan inte utspela sig då?
Vilken samhällelig kostnad är rimlig att lägga ned på en resurssvag person?
Regeringen tycks ha bestämt sig.
SvD
1 comment:
Den här regeringen är så sjuk att det inte finns någon terapi i världen som kan få den friskförklarad...
Post a Comment