Homosexualitet och lebensraum

Hur är det egentligen?
Tänker vi på det rena och obefläckade när vi hör ord som bög, fikus, homofil?
Är det inte i själva verket kväljande att ens tänka tanken på på hur dessa människor vältrar sig i sin lusta?

Är verkligen homosexualitet något som vi skall normalisera?
Vad är i så fall det andra; det som vanliga människor sysslar med?
Ren och äkta kärlek mellan man och kvinna.

Varför ens bry sig om kärlek överhuvudtaget?

Då är det väl sundare att odla hatet som vi i dagens samhälle vet är en av de allra bästa bundsförvanter man kan ha.
Det är vad vår flock representerar som är sanningen och vi mår aldrig så bra som när vi kan definiera oss själva utifrån dess egen grad av normalitet.

Finns det inte något viktigt i att kunna utpeka andra som skadliga för samhällsmoralen?
Bygger inte detta förhållningssätt broar och knyter band?

Vi mot dem.

Nazister har tydligen gått ut i skolor och "informerat" om homosexualitet som något sjukligt och genast tänker jag på den stackars kille eller tjej som på högstadiet upptäcker kärleken och att den går till någon av samma kön.

Kärleken är stark och så djupt oändlig men i sammanhanget blir allt fel för det normala reflekteras inte av de känslor som finns i ett nog så rent hjärta och ingen förstår.

Ganska snart upptäcker "de andra" hur det är fatt och ingen tröst eller sympati finns att få.
Som bög eller lesbisk skys du av de som skulle ha varit dina kamrater och när du kastas mellan mobben undrar du varför?

Hur kan kärlek vara så fel?

Och så mitt i allt kommer det förbannade nazister till skolan och ger mobbarna mer bränsle att elda med.

Man kommer överens för alla vet hur fel det är med h o m o s e x u a l i t e t och hatet vinner de segrar som alltid ges så lätt då offret är vad vanliga människor anser som något oförsvarbart.

Att ångestfylld gå till skolan och se allt som är värdefullt kastas till marken och trampas på. Att ständigt få uppleva hur kärleken förfulas och att uthärda det straffläger som är skolan. Hur många har det inte så.

Vad hjälper det att bötfälla nazister med flygblad, de ger ju bara uttryck för vad en majoritet anser. Det är fult att vara annorlunda och kärlek är något som är förbehållet den som har rätt till den.

Vi definierar oss allt mer utifrån grupptillhörighet är det inte så?

Kanske måste man ha den där känslan i maggropen för att förstå.
Någonting är allvarligt fel och varningssignalerna ljuder.


GP
DN
SvD
SvD
Dagen