Det folkpartistiska inom oss

Det går inget vidare för Folkpartiet.
Det här med skolan verkar inte utveckla sig som det var tänkt.

Det var sossarna som sabbade skolan, jajamen, och nu har alltså Björklund satt sig i själ och ande att reda upp härvorna. Problemet är att medan han håller på och trasslar in sig så sjunker partiets siffror i botten för ingen ser Björklund och hans parti som annat än "skolpartiet".

Så vad gör man då för att få oss alla att omfamna vår inneboende Folkpartist?
Hmm..
Det här gamla med prestationskrav på invandrarna kanske vore något att plocka fram igen?

Förra gången man glunkade om något liknande steg partiets siffror i höjden och det hade kunnat gå hur som helst. Det var dock med stor lättnad för många samvetsömma folkpartister då Moderaterna klev in och nobbade politiken från att utformas.

För så är det ju.
Folkpartiet kan ställa vilka krav de vill.
I slutänden betyder det ändå inte ett jota.

Det är inte Folkpartiet man skall lyssna till utan Moderaterna.

Men visst kanske man tjänar på att ställa krav. Sämre kan det ju inte bli.

Vi har alla längtat att något etablerat parti förutom SD skulle ta bladet från mun i invandringsfrågan. Det är vår tids stora fråga. Något som diskuteras på varje kafferast på varje arbetsplats.

Så ställ dig upp Folkpartist, kupa handen runt ditt öra och lyssna från vilket håll sorlet kommer.
Låt oss nu hoppas.

Eller?

SvD