Showing posts with label vetenskap. Show all posts
Showing posts with label vetenskap. Show all posts

Thursday, June 3, 2010

Bortslösade forskningspengar

En undersökning har gjort gällande att personer med lågt IQ också är mer ivriga att avsluta sitt liv än de med hög intelligens.

Detta kan knappast bero på att man är lite trögtänkt eller dum (som man egentligen menar fast inte törs säga), utan mer på vilka sociala sammanhang man ingår i.
Om det vore så att intelligensen spelade någon roll skulle halva Sverige inklusive jag själv tagit mig av daga.

Däremot återspeglas Alliansens politik också i självmordsstatistiken.
Vad som förmedlas och tjatas om nuförtiden är att det finns bra människor och dåliga människor här i landet.
De bra ordnar det för sig, de  kämpar med jobben och röstar Moderat för att få lägre skatt.

De dåliga blir utkonkurrerade på marknaden, de har inte betyg eller erfarenhet.
För dem är dörren till välfärden stängd.
Och att hamna på utsidan är lika med att vara en paria.
När regeringen talar om utanförskapet menar de självklart de med lågt IQ.

Det handlar om de människor som enligt moderaterna sitter hemma och super upp skattebetalarnas surt förvärvade pengar.
Arbetslinjen för sådana individer pekar rakt nedåt och måste därför följaktligen vara ett aber för de högintelligenta partimedlemmarna.
Inte minst hon som sagt att vi alla skall jobba som bävrar borde vara bekymrad.

Inte så att jag tror att Reinfeldt ligger och gnisslar tänderna nätterna igenom just för den sakens skull - det är han alldeles för klok för, men  irritationen finns säkert där.
För så är det med människor som har högt IQ att de irriterar sig ofta.

Fast de är bra på att hålla masken också men till sist spricker det även för dem..
När Reinfeldt svettig och blek gjorde en "Nixon" i TV-debatten med Mona Sahlin förstod i alla fall jag att det är slut med privatiseringspolitiken efter September.

Jag tror inte på den där IQ skiten eller att folk tar livet av sig bara för det.
Det är snarare så att samhället förändrats så fundamentalt på fyra år och att alla de i socialgrupp tre (white and brown trash) känner sig utpekade och värdelösa.
Och detta mina damer och herrar är ett väldigt bra incitament för att göra sig själv illa.

Forskning runt intelligens är skrämmande likt det man höll på med på tjugo och trettiotalet.
Det enda ett IQ test visar är bristfällig inlärning.
Varenda människa bär inom sig potentialen till att bli raketforskare.

Jag har också gjort några tester när det gällt att söka jobb och konstaterade rätt snabbt att testen är ganska snarlika och att det utan problem går att lära sig hur logiken är uppbyggd och förstår man väl det är det inga problem med att få höga resultat.

Det finns en förening i Sverige som är döpt efter stjärnbilden Mensa.
Där tror man på fullt allvar att man måste vara smart om man klarar deras tester.
Deras medlemmar är säkert vaccinerade mot idioti och där tar ingen livet av sig.
Eller?

Människan har en förmåga av att klara de mest påfrestande tankeövningar om hon lägger ned sin själ i det.
Men IQ tester kan snabbt förstöra en människas syn på sig själv.
Gör man ett dåligt resultat där får man en negativ självbild på köpet.
Och detta innebär också att man fått bekräftat att man är en idiot.

Det är upp till dig själv om du vill ta ditt liv på grund av anledningar som bara du vet.
Men du skall veta att det finns en vacker värld därute mitt bland det fula.
Man får treva sig framåt ett steg i taget och med lite envishet hittar du till sist det som är värt att leva för.

Ett gott råd är också att byta kanal på TV:n så fort en politiker visar sig.
De förmedlar bara skitsnack ändå och sådant kan man leva utan.
Speciellt då om man har lågt IQ och dessutom är självmords benägen eller suicidal som det så fint heter på läkarspråk.

Vad jag menar är att allt det där om IQ och självmord, är någonting som inte betyder ett skit.
Om vi slutade ge forskare pengar för sådant där trams skulle kanske riktig forskning kunna få större anslag istället.

SvD
DN

Monday, November 30, 2009

Närmare Gud till dig

Jag erkänner.
Jag är ett stort fan av forskning.
Men inte allt.
Jag tillhör till exempel de som är mycket tveksam till stamcellsforskning.
Dessutom har jag väldigt svårt att acceptera tanken på att ett barn räknas som just ett barn så länge det ligger i sin mammas mage men att det ses som ett aborterat foster om man avbryter graviditeten.
Sålunda är jag mycket konservativ i frågan om livets okränkbara värde.
Man kan tycka vad man vill om det men så ligger det till.

Däremot älskar jag rymdforskning och utvecklandet av kvantteorier.
Någonstans söker man Guds kärna.
För somliga är det hädelse för mig är det hopp.

Ta till exempel de interessanta problem som uppstår med kvanteorin. I den finns nämligen ingen plats för gravitationen, vilken är fundamental i relativitetsteorin. Sålunda har man har två sätt att beskriva naturen - ett för stora mått och ett för mycket små. Båda fungerar alldeles utmärkt och ger korrekta förutsägelser inom sina ramar.
Dilemmat uppstår när man försöker räkna på ett svart hål som både är extremt litet och har en extrem massa. Då blir de två teorierna genast helt oförenliga.

Idag använder man strängteorin för att försöka lösa problemet. Den förutsätter att allt är uppbyggt av små vibrerande strängar och att vi lever i 11 dimensioner - vilket faktiskt gör det lättare att förklara det mysterium som tyngdkraften har varit. (Det förklarar varför gravitationen är så svag i förhållande till de andra krafterna.)

Detta och mycket annat sysslar man med vid Cern.
Jag följer vetenskapsmännen med största fascination - för är det något som kommer att revolutionera vår samtid så är det resultaten som nu frambringas.

Det roliga med just kvantteori är att jag med öppet hjärta kan säga att jag knappt begriper någonting utav det.
Men det gör å andra sidan inte forskarna heller.

SvD