Monday, November 30, 2009

Närmare Gud till dig

Jag erkänner.
Jag är ett stort fan av forskning.
Men inte allt.
Jag tillhör till exempel de som är mycket tveksam till stamcellsforskning.
Dessutom har jag väldigt svårt att acceptera tanken på att ett barn räknas som just ett barn så länge det ligger i sin mammas mage men att det ses som ett aborterat foster om man avbryter graviditeten.
Sålunda är jag mycket konservativ i frågan om livets okränkbara värde.
Man kan tycka vad man vill om det men så ligger det till.

Däremot älskar jag rymdforskning och utvecklandet av kvantteorier.
Någonstans söker man Guds kärna.
För somliga är det hädelse för mig är det hopp.

Ta till exempel de interessanta problem som uppstår med kvanteorin. I den finns nämligen ingen plats för gravitationen, vilken är fundamental i relativitetsteorin. Sålunda har man har två sätt att beskriva naturen - ett för stora mått och ett för mycket små. Båda fungerar alldeles utmärkt och ger korrekta förutsägelser inom sina ramar.
Dilemmat uppstår när man försöker räkna på ett svart hål som både är extremt litet och har en extrem massa. Då blir de två teorierna genast helt oförenliga.

Idag använder man strängteorin för att försöka lösa problemet. Den förutsätter att allt är uppbyggt av små vibrerande strängar och att vi lever i 11 dimensioner - vilket faktiskt gör det lättare att förklara det mysterium som tyngdkraften har varit. (Det förklarar varför gravitationen är så svag i förhållande till de andra krafterna.)

Detta och mycket annat sysslar man med vid Cern.
Jag följer vetenskapsmännen med största fascination - för är det något som kommer att revolutionera vår samtid så är det resultaten som nu frambringas.

Det roliga med just kvantteori är att jag med öppet hjärta kan säga att jag knappt begriper någonting utav det.
Men det gör å andra sidan inte forskarna heller.

SvD

11 comments:

Anonymous said...

Den store vetenskapsmannen hade i år kopplat ihop alla datanät som fanns på jorden i ett enda gigantiskt nätverk. Med stor vånda, svettpärlor i pannan, skrev vetenskapsmannen in lösenordet (som bara han kände till) och tvekade men tryckte sen ner returtangenten med ett pirr i magen och muntorrheten gjorde sig påmind. Ingenting hände, vetenskapsmannen skakade av upphetsning, sen skrev han en fråga i promten: _ finns det en GUD?

I samma ögonblick fick vetenskapsmannen en stöt av tangentbordet och dog ögonblickligen. På promten stod det: _ NU finns det en GUD!

Erica said...

Och sensmoralen är?

Anders S said...

En gammal rädsla. Som bygger på tron att den mänskliga hjärnan kan simuleras av en tillräckligt komplex maskin. Dvs att mänskliga känslor och intellekt kan reduceras till (låt vara oerhört många) enkla matematiska operationer. En tro som jag inte delar, det finns "a ghost in the machinery" som inte går att simulera i en rent logisk konstruktion.... :-)

Erica said...

Man kan ju undra hur många petabyte det skulle gå åt för att simulera en själ?
A ghost in the machinery känns mer sannolikt.

Anonymous said...

en fitta är gud

Anonymous said...

http://www.youtube.com/watch?v=2J5xs2ukksE&feature=related

Anonymous said...

Erica, det beror på hur man lagrar datan. Med kompression så är det antagligen fullt möjligt att spara en människa i en dator med några få miljarder bitar.

(någon "själ" finns såklart inte (en övernaturlig parasit som bestämmer över oss? Betydligt mer otroligt och löjligt än gudstro), utgår från att du pratar om "jaget" eller liknande).

Erica said...

För mig som är kristen är naturligtvis själsbegreppet väldigt relevant.
Och det är inte nödvändigtvis så att själen har någon bestämmanderätt över de handlingar man utför.
Man kan som bekant förlora sin själ.
Vi är inte alla möss i något Skinnerianskt laboratorium.
Jag tror det skulle vara väldigt svårt att komprimera sådant som motivation i en dator.
Visst det går att få fram trial and error, men något väsentligt saknas ändå.
Kanske är det så att man måste vara troende för att förstå vad en själ är?

Anonymous said...

Man är inte ett barn förrän man föds, det heter embryo fram till v9 och foster efter det till man föds. Där av ges det "logiska" namnet aborterat foster.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Foster

Erica said...

Ett förtydligande kanske behövs..sorry..
Vad jag inte förstår är varför det är tillåtet och moraliskt riktigt för en kvinna att låta sitt barn dö när det är inuti hennes livmoder. Medan om samma kvinna föder sitt barn och sedan bestämmer sig för att hon inte vill ha det kallas det för mord.
Jag fattar inte - vad är det för skillnad på om hon dödar barnet utanför eller innanför sin livmoder?

Oavsett semantiska hårklyverier, det är i alla fall kvinnans barn det handlar om.

Anonymous said...

"I contend that we are both atheists. I just belive in one less god than you do. When you understand why you dismiss all other possible gods, you will understand why I dismiss yours."

-Stephen F Roberts