Bergsprängarsonen från Malmberget är uppvuxen med den slags socialdemokratiska moral som fanns en gång för mycket länge sedan.
Därför måste det vara med stor sorg han ser välfärden monteras ned mitt framför ögonen på honom.
Thomas Östros, född Waaranperä, är en en självklar motpol till Anders Borg.
Ingenting har de gemensamt och olikheterna märks också väl i den förda politiken.
Östros känner klasskillnaderna, det anar man på ett direkt sätt hos honom
Han vet till motsats från lättingen Borg vad hårt arbete innebär.
När han talar om systemskifte menar han det också.
Borg och Östros ser Sverige från olika perspektiv.
Finansministern känner pengarna och har lärt sig hur man styr ekonomin till en för hans lilla kompisgäng av guldkalvar gynnsam nivå
Borg vet vilka knappar han skall trycka på och han är alltid lojal mot kapitalet.
I hans värld existerar inga människor, bara produktenheter som går att ställa emot varandra för bästa resultat.
Östros ser en annan aspekt av politiken.
Han vet med självklarhet att priset för ett kluvet samhälle är oerhört högt.
Östros ser att människor far illa och förstår att något måste göras för att bryta galenskaperna.
Två olika personligheter.
Östros var en gång tänkt att bli Göran Perssons efterträdare på statsministerposten.
Men partiansvariga skruvade på sig.
Han har vad man brukar kalla för radioutseende och dessutom ville man ha en kvinna på posten.
Nu är det Mona Sahlin som styr över partiet.
Hon är för suddig, för otydlig.
Östros å andra sidan talar klarspråk.
Utanförskapet ökar lavinartat.
Regeringen har totalhavererat med sin politik.
Östros har ett svårt pedagogiskt arbete framför sig.
Han måste förklara för de som fått sänkt skatt varför de skall rösta på ett skattehöjarparti.
Det går inte längre att tala om solidaritet.
I det här landet tänker vi numera mest på oss själva.
Östros måste få fram budskapet att de rika håller på att plundra landet helt.
Att skattesänkningarna är ett köttben för att få hundarna att vända bort blicken medan de stora pengarna slussas in på bankkonton hos personer som skrattar bakom ryggen åt de korkade människor som nu gnäller över försämrad vård och omhändertagandet av gamla.
Det måste en gång för alla stå klart att vi behöver varandra i det här landet och att det inte längre fungerar med egotrippandet och tänk på dig själv skiten.
Så länge människor är splittrade likt små öar i samhället kommer också försämringarna att fortgå.
Detta måste Östros förklara i ekonomiska termer.
En nästintill omöjlig uppgift.
SvD
3 comments:
And yet .... jag köper att Thomas är ok, men vad tusan gör man med den ogripbara och mycket svårdefinierade rötan i partiet som manifesterar sig gång på gång ?
Det kanske skulle underlätta om man tog och anammade sitt förflutna, då när rättvisa och arbete åt alla ansågs som något självklart.
Men det törs man inte av rädsla för att hamna i socialistfållan.
Nuförtiden vet inte ens sossarna själva var de hör hemma.
De är oftast luddiga och bleka.
Rötan kommer nog mer utifrån än inifrån.
Jag vet inte, men möjligen är det så att alla klavertramp har gjort åtminstone vissa Socialdemokrater mer ödmjuka.
Persson, Carlsson, Feldt, Åsbrink, Johansson, Bodström ... påminner om en äppelkorg där man råkat plocka ner ett dåligt äpple som smittar resten, samma sak inom fackföreningsrörelsen - folk som en gång var ok får nya kompisar och agendor.
Visst finns det fortfarande bra människor här och där, men dessa är försvinnande få och släpas med som ett slags historiskt alibi inför väljarna och får på sin höjd uppdrag inom kommunalpolitiken.
Hur avgör man när själen har lämnat ett parti oåterkalleligen ?
Post a Comment