Jag vill äta vad jag känner för

I bland kan jag leva nästan asketiskt och dricka vatten i stället, det är liksom det tar emot med mat då.
Känner mig äcklad inför kött.
Andra dagar kan vara tvärtom då äter jag som en häst och det finns ingen ände på sötsakerna jag kan stoppar  i mig.
Aldrig något mellanting, alltid för eller emot.
Inga kompromisser.

Nuförtiden tycker jag i alla fall om de flesta grönsakerna även om det blir väldigt sällan jag stoppar i mig sådana.
Jag vet min att min livsföring är en katastrof.
Jag äter antagligen livsfarligt för att inte tala om alla andra laster jag har.

Men jag vill inte bli mer än på sin höjd femtio.
När man når den åldern inbillar jag mig att man ändå sett allt som är värt att se plus en hel del som inte varit värt att se.
Och skulle man av någon osannolik bli äldre får man väl överdosera de lugnande mediciner som man säkert kommer att behöva då.

Jag vill inte bli gammal och skrynklig,, därför äter jag vad jag vill när jag vill.
Svårare än så borde det inte vara för någon.

Är det inte bättre att rikta in sig på att leva gott här och nu?
Vi vet ju ändå inte vad framtiden har i sitt sköte.
Ingen av oss kanske lever om tio år.

Jag vägrar styra upp mitt liv som någon affärsplan designad för att kunna spatta omkring när man är nittio.

Expressen