Minkplågarna borde hängas ut

Det finns två typer av minkplågare.
Dels de som föder upp djuren samt de som släpper ut dem.
Minken (eller den amerikanska flodillern) är ett väldigt krävande litet djur.
Den vill för det första ha tillgång till vatten så att den kan dyka och jaga sin naturliga föda som kräftor, andungar och andra smådjur.

Minken kräver dessutom stora ytor. Att ha burar under 15 kvadratmeter är barbariskt vilket ändå all minkuppfödning är.
Jag såg en minkfarnare på TV som påpekade att han följde alla regler och drog till och med jämförelsen så långt så att han kverulerade över att människor minsann har marsvin i bur och att ingen säger något om det.
Detta är knappast en jämförelse som ökar trovärdigheten hos mannen i fråga som entreprenör i pälsbranschen.

Alla mårddjur är dessutom ytterst intelligenta.
Se på havsuttern som öppnar musslor genom att lägga dem på magen och knacka hål på dem med en sten, eller järven som till och med björnen skyr.
Inte för att det egentligen skulle vara en värdig motståndare till björnen.
Alla har som sett en järv förundras över hur liten den är, men ändå tar den alltså ren och viker inte undan för ens nalle Puh.

Den vanliga "husdjurs" illern kan hålla reda på och kategorisera upp till trettiotalet leksaker minst.
Den har en rangordning på varenda en av grejerna, kastar man i väg dem eller gömmer dem går illern först runt och nosar på dem innan den bestämmer sig för att börja plocka de mest "värdefulla" leksakerna först tills det bara är de mindre eftertraktade kvar.
Den gömmer dessutom varje leksak på ett givet ställe oftast samma varje gång tills illern tröttnar och hittar på något nytt ställe, men det är mest för att det är roligare att se matte/husse leta på nya ställen till stor förnöjsamhet samt utbringandes diverse kutterljud.
En iller har ett väldigt stort "vokabulär" som kan vara mycket underhållande när den liksom pratar med en på sitt speciella sätt.
.

Jag har själv sett någonting som egentligen borde ha varit omöjligt för ett så pass primitivt djur som minkuppfödarna vill få det till.
En gång hade jag gömt en leksak längst upp på en köksstol. Eftersom det var för halt att mot träet få grepp med klorna när illern försökte hoppa så försvann den och det blev tyst, sedan efter ett tag hördes det ett väldigt rumblande.
Då kom illern dragandes med en städhink från toalett-skåpet, den ställde hinken upp och ned sedan klättrade den upp på hinken vidare upp på stolen för att hämta sin älskade leksak.

Vad jag vill slå fast med detta är att illrar och minkar är ytterst sociala och intelligenta djur.
Ingen skulle väl få för sig att öppna kattfarmer med burar på en meter där tusentals katter satt jamandes och skrikandes tills de som av en välsignelse blev ihjälgasade av cyklon B och skinnflådda?

Detta är vad minken får uppleva under sin levnad.

Minkutsläpparna å sin sida är i stort sett lika avskyvärda människor som uppfödarana.
Taktiken att släppa ut tusentals minkar som genast råkar i slagsmål med varandra eller hittas utsmetade längs landsvägarna är något ytterst grymt.
Hemskt blir det också för de smådjur som råkar komma i vägen för de nyutsläppta minkarna.
En mink är en "surplus killer".
Dvs den dödar inte bara ett byte för att snällt tugga i sig det och  sedan gå hem.
Nej, en mink kan döda en hel hönsgård bara för att det är så den fungerar.Den dödar alltid mer än den behöver beroende på vad som triggar den.

Minken är också känd för att hålla sig med levande matförråd.
Det vill säga, återigen ett tecken på mårddjurens blixtrande intelligens även om det är jobbigt för oss människor att tänka sig det men....
Minken är känd för att bryta benen av grodor och andra smådjur för att sedan hålla dem levande i ett slags skafferi så att den alltid har tillgång till färskt kött.
Grodan kan ju naturligtvis inte fly med benen avslitna.

Av de tamminkar som nu släpps ut, (och trots allt inte svälter ihjäl för att de inte vet hur de skall jaga)
(De kan leva på hullet ett par veckor innan de svälter ihjäl) utvecklas några till fruktansvärda små jägare.
Ett helt kräftbestånd kan i princip utplånas, känsliga sjöfåglar och ägg tags i beslag, och sällsynt är den list varmed en mink när den väl fått kläm på det kan försörja sig.

Vad minkutsläpparna gör är alltså dubbelt kriminellt och skadar så ofantligt många djur, inte minst minkarna själva.

Det minkutsläpparna antagligen vill är att få igång just den här debatten.
De slår sina kloka ihop och säger:

"Visst - vi släpper ut ett gäng minkar som ställer till stor skada. Å andra sidan så startar vi en
debatt som får minkfarmarna att stänga. Gör vi inte detta kommer tusentals, kanske miljoner minkar plågas framtida.
Det är helt enkelt värt offret"

Men det är i alla fall fel väg att gå.
Problemet med minken och illern är att de alltid varit utsatta djur.
Otaliga är de medicinska experiment som utförts på illrar och sällan har väl människan något djur att tacka för så mycket i rent medicinskt syfte.

Det är djur som dessvärre är gjorda av Gud enkom för att utsättas för människans handlingar.
Men jag kan inte förstå den kvinna som vill bära på sig skinnen från kanske hundratalet minkar.
Det är barbariskt.
Bättre då att starta kennlar för hundar (de kan börja med de där förbannade kamphundarna :) och istället avla på dem.
Större djur =större päls.
Dessutom är hundar jämfört med minken djupt underlägsna djur som egentligen inte går att dra någon parallell med över huvudtaget.

Mårddjuren fanns hundratusentals år före vargdjuren (eller hunddjuren) och har på den tiden fått en överlägset utvecklad hjärna gentemot hundens ganska primitiva.

Inget ont om hundar.
Anledningen att jag skriver som jag gör är helt enkelt att jag vill få vanliga människor att förstå hur bisarrt det är med minkuppfödning.
Vilket jag tror framgått nu.

SvD