En miniskandal tycks ha blommat upp inom det Socialdemokratiska partiet på grund av informationen i de nyligen släppta Wikileaksdokumenten.
Tydligen anklagas partiet för att ha bett det stora landet i väster om draghjälp för att öka sympatierna för den svenska insatsen i Afghanistan.
Hur detta skulle kunna ha lett till en valseger för de röda övergår i alla fall mitt förstånd.
Borde inte ett sådant tilltag snarare gynna den borgerliga falangen?
Det har i alla fall framkommit uppgifter om att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman och vice orföranden i riksdagens utrikesutskott Urban Ahlin, vid ett möte med amerika ambassadens andrechef Robert Silverman skall ha bett om direkt hjälp för att komma till rätta med det trista opinionsläget som partiet kletat fast sig i.
Ahlin sägs ha beklagat sig för det höga pris som Socialdemokraterna fått betala för sitt stöd för insatserna och lämnade vid tillfället fram en önskelista till den antagligen milt förvånade Silverman.
Ahlin ville enligt rapporten bland annat ha propagandaåtgärder i form av blad som skulle delas ut vid det stora Natomötet i Bukarest där Nato berättade om sin humanitära roll i Afghanistan.
Som för att understryka detta ville han också sända JAS-plan på uppdrag av det svenska försvaret
Överst på önskelistan stod dock något annat.
Ahlin ville att amerikanarna skulle skicka en livs levande Afghan till Sverige.
Denna skulle sedan vittna om hur viktiga insatserna har varit med flickor som får gå i skolan och andra livets väsentligheter i det sargade landet.
På så vis skulle alltså Socialdemokraternas politik omfamnas av väljarna och allt skulle bli frid och fröjd i vallägret.
För att fortsätta på den inslagna linjen hade Mona Sahlin drygt ett år senare ett möte med amerikanska ambassadören Matthev Barzun där hon agerade på ett för amerikanarna fördelaktigt sätt genom att lova att socialdemokraterna skulle fortsätta stödja amerikanarnas insats i Afghanistan.
Detta utspelade sig bara några månader före att man gjorde en uppgörelse med de rödgröna om att de skulle verka för att alla amerikanska baser skulle stängas ned.
Mona skall också ha förklarat för den amerikanska ambassadören Matthew Barzun att vi svenskar inte längre är sura på jänkarna.
Visserligen var vi det för tre år sedan men det var då och nu är nu.
Tack vare Obamas valseger försvann alla fientliga tendenser, and now we are very glad to be at service...eller vad nu Mona sade med sina engelskakunskaper från gymnasieskolan.
Detta är alltså vad som kommit fram i dokumenten.
Om det är sant...well.
Den ovannämde Urban Ahlin har nu gett sig in i leken och anklagar amerikanarna för att ljuga.
Och om inte det bättrar på de amerikansk-svenska relationerna då vet inte jag.
Ahlin påstår sig inte alls ha velat ha någon livs levande Afghan av jänkarna; inte heller ville han skicka några JAS-plan och att han skulle ha framställt sig som högerman vilket också framgår av materialet stämmer inte alls.
Typiskt skvaller alltså och största beviset på det är väl att sossarna uppenbarligen inte fick någon draghjälp eftersom valet förlorades.
Antagligen blev väl amerikanarna misstänksamma mot sossarna och fick kalla fötter när Mona Sahlin satt och berättade hur fientlig hon och folket varit mot amerikanarna ända tills för tre år sedan.
Wikileaks circusen rullar vidare och än så länge är det amerikansk skvallerpress vi läser.
Sossarna, om de nu gjorde något av vad som sagts, agerade som vilket parti som helst som står inför repet.
Vad som märkligt nog inte nämns i dokumenten är till exempel folkpartiets krypande för USA.
Men de är väl inte tillräckligt intressanta för amerikanarna.
Vad som märkligt nog inte nämns i dokumenten är till exempel folkpartiets krypande för USA.
Men de är väl inte tillräckligt intressanta för amerikanarna.
Personligen skulle jag vilja ha ett svenskt Wikileaks som rullade upp moderaternas bidrag.
Det är märkligt att ingenting har läckt till pressen.
Alla organisationer har potentionella gökungar; det gäller nog också moderaterna.
No comments:
Post a Comment